Paycheck

Berättelser skrivna av Philip K. Dick har filmatiserats med varierande framgång. Blade Runner och Total Recall (1990) är bland de mest lyckade medan Paycheck hamnar i nedre delen av mittfåran.

Paycheck 01

Det är underligt att en så talangfull regissör som John Woo har genererat nästan enbart skräp sedan han kom till Hollywood. Face/Off är undantaget och M:I-2 kvalar in som överdriven popcornunderhållning som ändå knappt är godkänd. När man ser tillbaks på några av hans fantastiska filmer i Hong Kong som Bullet in the Head, The Killer och Hard Boiled så önskar jag att han aldrig åkt över till USA. Innan Paycheck gjorde Woo reklamfilmen The Hire: Hostage för BMW som är förbannat bra. I den ser jag den självsäkre John Woo, något som är som bortblåst när han återvänder i Paycheck.

Som med de flesta Dick-filmatiseringar har innehållet bantats och förenklats. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att hänga med eller för den delen räkna ut vad som kommer hända. Det i sin tur gör att karaktärerna gestaltade av Ben Affleck, Uma Thurman och Aaron Eckhart inte får mycket att arbeta med. Det är tragiskt att det inte går att klämma ur mer ur den ensemblen.

Paycheck 03

Filmen är ganska underhållande popcornaction och om du inte har för höga förväntningar blir du hyfsat underhållen i två timmar. Jag undrar varför historien har bantants ner så kraftigt och speltiden är så lång? Det som stör är att många av kulisserna inte känns verkliga utan skriker kuliss på lång väg, vilket gör att filmen tappar ytterligare. Paycheck är ett tunt alternativ till Minority Report och Total Recall (1990), ytterligare Dick-berättelser på samma tema.

Dataingenjören Michael Jennings (Ben Affleck) stjäl företagshemligheter från andra företag genom att göra ”reverse engingeering”. De elektroniska uppfinningarna förbättrar han lite grand åt sin arbetsgivare som i sin tur gör billigare kopior till försäljning. Hans minne raderas efter varje uppdrag, vilket ger Jennings en rejäl löning för sitt besvär och garanterar uppdragsgivaren att det inte finns några spår som leder tillbaks till dem. Att Jennings blir av med några veckor av minnen är en liten förlust i jämförelse med hur mycket pengar han drar in.

Paycheck 02

Miljardären Rethrick (Aaron Eckhart) hyr Jennings för ett uppdrag som kommer ta tre år vilket skulle ge Jennings inte tusentals dollar utan många miljoner. De har tidigare samarbetat och Jennings tvekar därför inte att hoppa på uppdraget. Skillnaden denna gång är att en nyutvecklad biologisk metod för minnesradering ska användas. Ett ögonblick senare har de tre åren passerat och Michael har utfört sitt uppdrag och minnet är raderat. Han återvänder för att hämta sina 90 miljoner dollar men de berättar för honom att han själv tackat nej till dem tidigare. Dessutom är FBI efter honom eftersom projektet han arbetat på de senaste tre åren var stulet från regeringen. På flykt och utan minne är han minst sagt i en bekymmersam situation. Det enda han har är ett kuvert med tjugo till synes helt meningslösa prylar som han skickat till sig själv under treårsperioden, alla vilka kommer visa sig vara väldigt användbara i framtiden. På flykt från både FBI och Rethricks lönnmördare försöker Jennings lösa mysteriet med prylarna i kuvertet och varför han i hela världen tackat nej till 90 miljoner dollar.

Jag avundas inte manusförfattaren Dean Georgaris sitt arbete att försöka skriva en koherent berättelse av Paycheck. Förutom att det ska komma en ny twist var femte minut måste han haft fullt sjå att göra Woo nöjd med möjligheter till Woo:ska actionscener. Med en speltid på nästan två timmar borde det finnas utomordentliga möjligheter att utveckla både karaktärerna och berättelsen. Det minsta jag begär är att Georgaris skulle täppt till de värsta luckorna i manuset och att Woo hade tänkt till hur världen vår hjälte lever i fungerar. Några exempel på detta är att när minnena visas på skärmen i minnesmaskinen så är de klippta filmsekvenser med specialeffekter och allt. Samma gäller för kuvertet med alla prylarna som hjälper Jennings lösa all världens problem. Hur kan Jennings veta vad som kommer hända i framtiden? Dessutom ändras framtiden flertalet gånger när Jennings använder prylarna. Ja det hänger inte ihop och sprickorna blir bara tydligare desto längre filmen löper.

Paycheck 04

Philip K. Dicks berättelser kring minnet och hur vi egentligen inte kan vara säkra på vad som är verklighet eller inte reduceras tyvärr till en tramsig actiongimmick i Paycheck. Det är synd då berättelsen förtjänar betydligt bättre behandling. Ingen av skådespelarna imponerar på något sätt. Filmen visar inte FBI eller onda miljardärer från sin bästa sida heller.

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.