Paradis: Tro

Efter förra veckans svårsmälta biobesök längtade jag med skräckblandad förtjusning efter den andra delen i Ulrich Seidls Paradistrilogi. Jag hoppades att den skulle beröra mig lika mycket som Paradis: Kärlek gjorde för en vecka sedan, men med en något mjukare hand.

paradistro02

Hur kommer resten av filmen att vara om den inleds så här, tänkte jag när Anna Maria redan i filmens första scen knäböjer framför korset, klär av sig på överkroppen och piskar sig själv. Hon är katolik och offrar sig för alla syndare. Hon är en god människa som arbetar som röntgensjuksköterska och på fritiden försöker hon frälsa människor genom att göra hembesök. Det är viktigt att komma ihåg det om religiösa människor, att de på fullt allvar tror att de gör gott även när de beter sig förkastligt. Och Anna Maria beter sig tveksamt ibland.

paradistro03

På samma sätt som regissören Ulrich Seidl lät Theresa i Paradis: Kärlek vara både offer och förrövare finns det i Paradis: Tro flera scener där man tänker båda ”Ja!” och ”Nej!” samtidigt eller direkt efter varandra. Det är med blandade känslor man ser Anna Maria hålla om och trösta en redlös kvinna trots okvädningsord. Vad har hon för rätt att hälla ut någon annans sprit? När hon lämnar de fattigare kvarteren, där de boende enligt filmen är mer mottagliga för religiösa inslag, och besöker ett ogift medelklasspar tycker man både att det är rätt åt henne att någon säger henne ett sanningens ord och synd om henne för att de skrattar åt henne.

paradistro05

Vad det är som gjort Anna Maria så religiös får vi aldrig riktigt reda på. Hennes rullstolsbundna man, Nabil, är muslim och kommer hem efter att ha varit bortrest i två år. Han känner inte igen henne längre. Nabil får inte riktigt plats i hennes nya liv, men eftersom det är en synd att skilja sig fullföljer hon sina äktenskapliga plikter. Oavsett vilken religion man tillhör är förhållandet mellan man och kvinna det samma, påminner Nabil henne. Hustrun ska passa upp sin man. En kamp uppstår mellan dem där fotografiet på nattduksbordet föreställer Jesus om Anna Maria får bestämma, men byts ut till deras bröllopsfoto när Nabil är ensam. Det kan låta humoristiskt men kampen får obehagliga konsekvenser och som åskådare är det svårt att veta vem som är antagonisten. Är Nabil fortfarande kär eller är det endast nöd och behov som tagit honom tillbaka till Anna Maria? Är Anna Maria ett offer för sin övertygelse och plikt eller tror hon på en bonus i himlen om hon fortsätter stå vid Nabils sida?

paradistro06

I en fullkomligt meningslös scen, vars enda syfte verkar vara att provocera, upptäcker Anna Maria ett gruppsexparty i en park. Några av de andra biobesökarna verkade tycka det var riktigt roligt att se Anna Marias förfärade ansikte. Jag kan inte riktigt se något överraskande i scenen eftersom vi redan visste vad hon tyckte om sex och i mina ögon känns det väldigt billigt att krysta in en ganska pornografisk scen som inte fyller någon funktion i historien. Det finns däremot en annan scen i filmen som överraskade och som fick mig att fnissa förtjust i biofåtöljen eftersom jag inser hur provokativ den måste vara för en religiös publik.

paradistro04

Paradis: Tro drabbar inte alls lika hårt som föregångaren, men om man gillade den kommer man givetvis att tycka om den här också. Hantverket är likvärdigt även om miljöerna gör att den, trots de vackra inramningarna, blir lite tjatig rent visuellt. Den innehåller lika gråa och trista miljöer som Michael Hanekes tidiga filmer, som Seidls filmer delar släktskap med även i de långa tagningarna som med en ofta statisk kameravinkel iskallt betraktar det som händer. Jag föreställer mig att tvivlare kan bli mer berörda än jag av Paradis: Tro. Som ateist har jag för mycket distans till ämnet för att inte bli cynisk. Maria Hofstätter och Nabil Saleh i huvudrollerna gör trots det ett så övertygande jobb att man emellanåt glömmer bort religionen och bara ser människorna.

 

Efter förra veckans svårsmälta biobesök längtade jag med skräckblandad förtjusning efter den andra delen i Ulrich Seidls Paradistrilogi. Jag hoppades att den skulle beröra mig lika mycket som Paradis: Kärlek gjorde för en vecka sedan, men med en något mjukare hand. Hur kommer resten av filmen att vara om den inleds så här, tänkte jag när Anna Maria redan i filmens första scen knäböjer framför korset, klär av sig på överkroppen och piskar sig själv. Hon är katolik och offrar sig för alla syndare. Hon är en god människa som arbetar som röntgensjuksköterska och på fritiden försöker hon frälsa människor genom att…

Review Overview

Betyg

70

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.