Pacific Rim 3D

Om jag snabbt skulle behövt svara på frågan om vad jag allra helst skulle vilja att det görs en film om, skulle nog svaret kunnat bli ”jätterobotar mot jättemonster”. Nu får jag hitta ett annat svar på den frågan…

Pacific Rim 1

Plötsligt steg ett jättemonster upp från havets botten. Det tog flera veckor att döda och strax därefter var det dags för nästa. Monstren kallas ”Kaiju” och för att bekämpa dem skapades jätterobotar som fick heta ”Jaeger”. Robotarna styrs med tankekraft, men en pilot räcker inte, utan två kompatibla personer måste manövrera Jaegern. Bröderna Becket styrde Jaegern Gipsy Danger tills en större variant av Kaiju dök upp och dödade Yancy. Raleigh Becket (Charlie Hunnam, Sons of Anarchy), som precis överlever attacken, blir tvungen att jobba på bygget av den kustmur som ska ersätta Jaeger-projektet.

Pacific Rim 2

Efter att en ännu större Kaiju bara kliver rakt igen muren och nästintill jämnar Sydney med marken, blir Raleigh uppsökt av sin gamla befälhavare Stacker Pentecost (Idris Elba, Prometheus). I Hongkong har Jaeger-projektet fortsatt utan statlig finansiering och Gipsy Danger är både reparerad och uppdaterad. Han finner även en partner som är kompatibel på mer än ett sätt i Mako Mori (Rinko Kikuchi, The Brothers Bloom). Dr. Newton Geiszler (Charlie Day, Horrible Bosses) misstänker dock att den kärnvapenattack som planerats mot monstrens entréspricka på havets botten vore overksam, och ger sig in i en Kaijus hjärna för att bevisa detta.

Pacific Rim, Idris Elba

En effektfilm i 3D till trots vill jag börja med att tala om skådespelarna. Guillermo del Toro har verkligen slickat sig på fingret och funnit en oceanstorm av kvalitet på den fronten. Charlie Hunnam är ett fräscht namn i en roll där det är modigt att inte luta sig mot en dyrare men säkrare motsvarighet som Channing Tatum. Idris Elba är alltid respektingivande och detta kan säkert vara ännu ett litet genombrott i hans karriär. Bäst av alla är ändå Charlie Day, som jag upptäckte i roliga It’s Always Sunny in Philadelphia, och nu äntligen får kliva utanför komedigenren. Här är han tillbakadraget rolig på exakt samma sätt som Rick Moranis var, och som jag inte sett sedan denne förtidspensionerade sig. Burn Gorman (The Dark Knight Rises) gör det nästan lika bra i rollen som den andra forskaren med helt motsatta idéer. Alla filmer som är lika ”over the top” som denna borde ha förhöjda karaktärer som Gormans Gottlieb, men man är väl för känslig för överspel idag. Del Toro-inventarien Ron Perlman gör väl inget särskilt men hans Kaiju-konservator Hannibal Chau ser i alla fall rolig ut (och missa för sjutton inte hans ”genombrott” i eftertexterna).

21016025_20130627113055977

Jag nämnde Rick Moranis innan och jag vill påstå att Pacific Rim har ärvt mycket mer av Ghostbusters än av exempelvis Cloverfield. Det är växelvist komiskt och hotfullt och det där Del Toro-fingret har toppkänsla även här. Pacific Rim är dessutom en enormt actionpackad film med oräkneliga strider mellan Jaegers och Kaijus, och med det följer även massiv stadsdemolering. Det fanns tillfällen när jag tyckte det blev lite väl mycket av samma, men då dröjde det aldrig länge innan en jätterobot till exempel plockade upp ett tankfartyg för att smacka till ett monster. Alltför mycket action i en science fiction-film är normalt något jag skulle gnälla på, men inte här då man ändå hinner presentera, fördjupa och avsluta sin mytologi. I en tid där alla filmer görs med tanke på dess uppföljare, är det makalöst skönt med en film som inte sparat en enda hemlighet när den är slut.

Pacific Rim, Ron Perlman, Charlie Day

Pacific Rim är såklart en film som mest skapats i Guillermo del Toros (och medförfattaren Travis Beachams) huvud samt i datorer, men den glömmer aldrig bort att ta oss ned på personnivå även om den nivån råkar vara 80 meter upp i en jätterobots huvud. Tyvärr blir filmen aldrig lika mäktig som dess suveräna musikaliska tema, kanske för att jag aldrig riktigt känner att våra hjältar är mänsklighetens sista chans. 3D-glasögonen kan ni ha eller mista då effekterna inte är sådana som stampar på de som föredrar plattbio.

Om jag snabbt skulle behövt svara på frågan om vad jag allra helst skulle vilja att det görs en film om, skulle nog svaret kunnat bli ”jätterobotar mot jättemonster”. Nu får jag hitta ett annat svar på den frågan… Plötsligt steg ett jättemonster upp från havets botten. Det tog flera veckor att döda och strax därefter var det dags för nästa. Monstren kallas ”Kaiju” och för att bekämpa dem skapades jätterobotar som fick heta ”Jaeger”. Robotarna styrs med tankekraft, men en pilot räcker inte, utan två kompatibla personer måste manövrera Jaegern. Bröderna Becket styrde Jaegern Gipsy Danger tills en större…

Review Overview

Betyg

70

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

2 comments

  1. Bör ses i IMAX 3D ….handlingen kan man ta med en nypa salt 😀

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.