Pacific Rim Uprising (4K UHD)

Ett problem med originalet Pacific Rim var att det egentligen bara fanns en enda riktigt cool strid (den som utspelade sig i en stad nattetid). Däremot fanns det några riktigt häftiga och minnesvärda stridsögonblick. Bland dessa hittar vi bland annat svärdsvingen i rymden, raketnäven och när en Kaiju med upprepande våldsam kraft vräker ner Gypsy Danger i en byggnad efter en annan.

Det var dessa stunder som Pacfic Rim var som bäst, när den tillämpade storleksförhållande i sina strider. Två av sina större fältslag utspelade sig däremot på och i havet, en plats där man inte fick någon som helst uppfattning om hur stora varken Kaijus och Jaegers var. Det var förlorad potential.

I uppföljaren har man lyckats göra att varenda fight mellan metalltitanerna känns djupt tillfredställande. Här nyttjas skala och likaså koreografi för maximal effekt på ett sätt som originalet bara berörde försiktigt. Utöver detta får man även se järnjättarna samarbeta på ett sätt som vi aldrig fick se i första filmen, vilket också var något jag saknade. Några av animens Neon Genesis Evangelions bästa ögonblick är ju utan tvekan när 2-3 stycken EVA-enheter tvingas synka sina anfall mot en gemensam fiende. I Del Toros rulle kändes alla Jaegers och piloter runtom mest som förbrukningsbar kanonmat. Ytterligare ett exempel på förlorad potential.

Pacific Rim Uprising använder det faktum att Jaegers och Kaijus är massiva när den konstruerat slagfält och de möjligheter dessa skådeplatser erbjuder. En annan sak jag personligen gillar och som är en smaksak är att mycket av striderna äger rum under dagtid till skillnad från alla nattkamperna i ettan. Det gör också att CGI:n inte kan gömma sig lika väl men jag bryr mig helt ärligt inte. It still looks cool. Mitt enda riktiga klagomål när det kommer till filmens presentation av strider är att de möjligen saknar lite tyngd. Första filmen var väldigt bra att förmedla Umpf!-känsla och Uprisings lite billigare CGI lyckas inte riktigt lika väl på denna punkt.

Vill ni veta något om handlingen? Är det verkligen varför vi ser en sån här film? Till att börja med kan jag väl nämna att storyn tack och lov inte är ännu en bootcamp-historia utan den väljer att fokusera sig på något annat. 

Tio år efter “battle of the breach” som innebar en monumental seger för mänskligheten i kampen mot Kaiju-hotet får vi följa Stacker Pentecost son, Jakes, kriminella liv. Världen post-breach är ganska intressant om än lite cynisk men när Jake lägger näsan alldeles för djupt i blöt arresteras han av Pan-Pacific Defense Corps. Eftersom han har ett förflutet som Jaeger-pilot tvingas gottgöra sina brott genom att utbilda nya rekryter. Detta gör att han sveps med i intriger mellan gamla vänner, vapenindustriella experiment som går fel och nya Kaiju-hot.

Handlingen gör sitt jobb, den till och med stundtals överraskar, även om den i andra ögonblick också lämnar all logik vid dörren. Jag gillade aldrig berättelsen i ettan. Den var ganska seg. Denna flöt bättre och det skadar inte heller att Pacfic Rim Uprising är betydligt mer fokuserad på att vara just en actionfilm. John Boyega fortsätter även visa att Pentecost-familjen är seriens bäst spelade karaktärer. 

Allt måste inte alltid vara smart eller ens logiskt. Ibland kan det enkla i livet, som två väldiga varelser som utbyter knytnävslag i urbana miljöer, räcka för en schyst filmupplevelse. Den tar sig mindre på allvar än originalet. Vill man ha flådiga actionsekvenser är det precis vad man kommer få. Del Toro hade kanske lite mer kärlek till maskineriet men DeKnight vet tveklöst hur man gör snygg flödande action och i sån film är det nästan allt jag begär så länge resan är kul.

Utgåvan: Pacific Rim Uprising är som så många andra tidiga 4K-filmer uppskalad från 2K men det bjuds likväl på en väldigt kompetent uppskalning. Färgerna poppar rejält och konstrasterna mellan mörkt och ljust är påtaglig medan ljudet är skönt bullrigt och dånande.

Kaiju-varelsernas exponerade vener pumpar fluorescerande blå färger under huden och när blodet genom våld hamnar på utsidan bjuds man på ett slavfsigt elektrifierande blått färgkalas. Gypsy Avengers blågrå metallic-finish sida vid sida med dess flammande orangea svärd skryter med några rejält brännande gul/röda färger.

HDR-elementet kommer som mest till sin rätt när vi får se neon-hologram inne i cockpits eller små detaljer som avskrapad metall på alla Jaegers.

Minidokumentärer utgör merdelen av extramaterialet men regissören Deknights kommentarspår är värt att ta notis om då det innehåller intressanta observationer och gör det tydligt att Deknights fokus var att skapa en film som var underhållande att se.

Ett problem med originalet Pacific Rim var att det egentligen bara fanns en enda riktigt cool strid (den som utspelade sig i en stad nattetid). Däremot fanns det några riktigt häftiga och minnesvärda stridsögonblick. Bland dessa hittar vi bland annat svärdsvingen i rymden, raketnäven och när en Kaiju med upprepande våldsam kraft vräker ner Gypsy Danger i en byggnad efter en annan. Det var dessa stunder som Pacfic Rim var som bäst, när den tillämpade storleksförhållande i sina strider. Två av sina större fältslag utspelade sig däremot på och i havet, en plats där man inte fick någon som helst uppfattning…

Review Overview

Betyg

70

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.