Pacific Rim

Storskaligt och spektakultärt, men inte så underhållande som man kan tro.

Guillermo del Toro är en regissör som gjort fantasifulla världar och varelser till något av sitt signum. Därför blev jag både nyfiken och skeptisk när jag hörde att hans nästa projekt, Pacific Rim, skulle bli ett slags “Robots vs. Monsters”-spektakel som torde göra självaste Michael Bay grön av avund. Skulle del Toro ro det hela i land, eller hade han tagit sig vatten över huvudet?

Pacific Rim utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid där jorden attackeras av enorma monster, Kaijus, som stiger upp ur en portal långt nere i havens djup. Det enda effektiva försvaret är Jaeger-programmet, bestående av massiva robotar som kontrolleras av neurologiskt länkade piloter. Dessa Jaegers är dock inte oförstörbara och när varje Kaiju-attack ökar i styrka och intensitet tvingas mänskligheten att ta till desperata medel. Den förre Jaeger-piloten Raleigh Becket (Charlie Hunnam) återaktiveras som en del av en desperat plan för att förstöra portalen och stoppa varelserna en gång för alla. Den slutgiltiga kampen för mänsklighetens fortlevnad kan börja.

Filmens främsta dragplåster – striderna mellan Kaijus och Jaegers – är onekligen spektakulära att se med sina påkostade specialeffekter och fina bildkompositioner. När kolosserna drabbar samman råder det ingen tvekan om att del Toro lånat från sina idoler (filmen är dedikerad till Ray Harryhausen och Inoshiro Honda) och här finns influenser hämtade från såväl Godzilla som Robot Jox. Pacific Rim är definitivt ett audiovisuellt smörgåsbord av förstklassig CGI och läcker produktionsdesign. Monster, robotar och fläskiga specialeffekter räcker dock inte för att göra en bra film. För att engagera hela vägen krävs det även spänning och en bra story som befolkas av karaktärer jag bryr mig om, och på det planet lyckas Pacific Rim dessvärre inte leverera. Den värld som del Toro bygger upp är förvisso övertygande och fungerar som en perfekt inramning till filmens handling, men vad gör det när de män och kvinnor som utgör mänsklighetens sista försvarslinje består av en samling stereotypa individer jag aldrig fattar tycke för.

I min recension av Sons of Anarchy påpekade jag att Charlie Hunnam inte riktigt lyckades bära upp sin rollfigur och tyvärr så är det precis samma visa även här. Jag uppskattar tanken med att placera en relativt oprövad skådespelare i huvudrollen, men beklagar att valet föll på den talanglöse Hunnam. Han är dock inte den enda som inte borde ha ha gått vidare vid castingen. Som misslyckat försök till comic-relief får vi nämligen två påfrestande forskare som spelas av Burn Gorman och en kroniskt skrikande Charlie Day. De är ungefär lika roliga som Paul Schneiders vidriga karaktär i Stallone-kalkonen Judge Dredd, och varje gång någon av dem dyker upp i bild önskar jag att en Kaiju ska dyka upp för att göra slut på mitt lidande. Rinko Kukichi, Idris Elba och del Toro-veteranen Ron Perlman är okej, men inte mycket mer.

Jag har en obotlig svaghet för svulstiga blockbusterrullar med mer muskler än hjärna. De brukar sällan vara de bästa filmerna jag sett, men de är i stort sett alltid underhållande. Förblindade av ivern att visa tuffa robotar som pucklar på argsinta havsmonster glömde man tydligen bort just den biten när Pacific Rim sjösattes. För oavsett hur tufft designade filmens Kaijus och Jaegers är och hur läckert komponerade slagsmålen på Hong Kongs gator må vara, så blir filmen aldrig särskilt spännande eller engagerande. För mig blir Pacific Rim dessvärre inte mycket mer än en visuellt påkostad axelryckning och när filmen är slut dröjer sig endast en känsla av besvikelse kvar. Blev det inte roligare än så här?

Warners utmärkta Blu-ray utgåva av Pacific Rim är en mycket trevlig bekantskap. Här talar vi referenskvalitet. Bildens detaljrikedom och den rika färgpaletten är ett sant nöje att skåda i all sin knivskarpa glans, och även i de mörkaste scenerna har man helt lyckats undvika alla former av brus. Ljudet går inte heller av för hackor utan levererar ett omfångsrikt och välarbetat ljudspår som ber om att spelas på hög volym. Av någon märklig anledning är det dock endast det franska ljudspåret som presenteras i DTS-HD MA 7.1. Extramaterialet är väl tilltaget med bloopers, flera featurettes, kommentarspår med Guillermo del Toro, samt mycket mer, så för den som är ett Pacific Rim-fan finns här en hel del som kan vara värt att spana in.

Läs även Rikard Erikssons recension av Pacific Rim som han skrev i samband med biopremiären.

Storskaligt och spektakultärt, men inte så underhållande som man kan tro. Guillermo del Toro är en regissör som gjort fantasifulla världar och varelser till något av sitt signum. Därför blev jag både nyfiken och skeptisk när jag hörde att hans nästa projekt, Pacific Rim, skulle bli ett slags “Robots vs. Monsters”-spektakel som torde göra självaste Michael Bay grön av avund. Skulle del Toro ro det hela i land, eller hade han tagit sig vatten över huvudet? Pacific Rim utspelar sig i en inte allt för avlägsen framtid där jorden attackeras av enorma monster, Kaijus, som stiger upp ur en portal…

Review Overview

Betyg

40

About Alexander Bing

2 comments

  1. Håller med dig, det är visuellt snyggt men inte så mycket mer än de, storyn är svag och det är egentligen bara Idris Elba som är bra utav skådespelarna. Hade förväntat mig mer utav Guillermo Del Toro..4/10

  2. Håller med dig om det mesta, men inte att Hunnam är medioker i Sons of Anarchy. Men ja, man borde ha valt andra skådespelare här. I och för sig så hade det nog inte lyft filmen speciellt mycket eftersom manuset är så tråkigt. Tja, vad tycker jag om filmen? Snygga effekter men innehållsfattig, och jag är också besviken på Del Toro. Den får 2 svaga filmfenixar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com