Our Idiot Brother

Familjekomedin Our Idiot Brother är lagom i allt den tar sig för. Den är aldrig ”skratta så du får ont i magen”-kul eller extrem på något sätt. Inte ens de löjligt stereotypa karaktärerna blir mer än lagom löjligt stereotypa och enkelspåriga. Allt är tillräckligt polerat, lättsmält och på gränsen till ointressant, men så länge filmen är på kommer du titta vidare lite förstrött. Skulle strömmen gå kommer du inte bli besviken utan du kommer kila iväg och leta efter proppar, mest för att maten i kylen inte ska bli förstörd.

Filmen kretsar kring Ned (Paul Rudd) och hans tre systrar Liz (Emily Mortimer), Miranda (Elizabeth Banks) och Nat (Zooey Deshanel). Ned är så ärlig och godtrogen med alla han möter att det mesta han säger på något sätt kommer tillbaks förr eller senare som en käftsmäll. För att exemplifiera Neds dumhet börjar filmen med att han åker fast för att han säljer hasch till en polis i uniform. När han kommer ut från fängelset ett halvår senare har hans hippieflickvän lämnat honom för en annan kille (T.J. Miller) och dessutom vägrar hon låta honom få sin golden retriever Willie Nelson (jo den heter så). Eftersom Ned inte har något jobb, inga pengar eller tak över huvudet får han sova på soffan hos sina systrar. Resultatet blir såklart att han vänder upp och ner på deras liv.

”I’m…Officer…Omar…Coleman. I’m…your…parole…officer.”
”I’m Ned Rockland. Why’re you talkin’ so slow?”
”I just figured — lookin’ at your sheet, it says you sold grass to a uniformed police officer — that you must be retarded.”
”Yeah, I get that a lot.”
Filmen är trevlig men du kommer glömma den lika snabbt som du sett den. Ensemblen är det inget fel på och de fungerar tillsammans, men varje karaktär är väldigt endimensionell vilket gör filmen som helhet platt. Manuset har inga större ambitioner och i princip ingen karaktärsutveckling finns för skådespelarna att arbeta med. Det hela flyter på och slutar utan någon riktig poäng. Utan Rudd som dragplåster hade filmen säkerligen floppat.

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.