Oscarsgalan 2019: Green Book

Under hela hösten och vintern har Green Book radat upp nominering efter nominering och pris efter pris. Den kammade bland annat hem en Golden Globe för ”bästa film – musikal eller komedi” för några veckor sedan. Nu är filmen framförallt nominerad till en Oscar för bästa film vilket många tror att den kommer ha chans att vinna. Jag tycker dock inte att den bör vinna, inte alls. Jag tycker faktiskt att Green book är en av de svagare filmerna nominerade i kategorin. I denna recension får ni läsa varför jag är av denna åsikt.

Vi befinner oss i det tidiga 1960-talets USA. John F Kennedy har precis valts till president och landet osar av förhoppningar och tro om ett bättre samhälle. Det afroamerikanska folket börjar även kunna få ta mer plats kulturellt och politiskt, även att deras förutsättningar är oerhört begränsade. Samtidigt som dessa små framsteg görs vilar fortfarande rasistiska strukturer och utbredd segregationen i landet.

I filmen får vi följa den vulgära familjefadern Tony ”Lip” Vallelonga (Viggo Mortensen) som bor i Bronx, New York med sina två söner och sin fru Dolores. Tony tjänar knapert med pengar från sitt jobb som nattvakt på en nattklubb. Han har en gyllene förmåga att kunna snacka, eventuellt slå sig ur kniviga situationer, detta något som uppskattas mycket av nattklubben. En dag måste klubben dock renoveras och Tony lämnas för tillfället arbetslös. Tony får ganska snart nys om att ett jobb som privatchaufför har utannonserats. Han ger sig ut på en arbetsintervju för jobbet, väl där visar det sig till hans stora förtret att mannen som söker privatchaufför är svart. Den svarta mannen är Doktor Shirley (Mahershala Ali) , en afroamerikansk pianist som ska ge sig ut på turné i den amerikanska södern för att spela konserter. Till en början vägrar Tony skjutsa runt på Shirley på grund av hans hudfärg men den förslagna lönen får honom att tänka om.

Resan börjar tillknäppt och de båda herrarna har svårt att kommunicera med varandra. Med resans gång upptäcker de dock nya dimensioner hos varann, och de blir bra vänner. Tonys fördomar dementeras på rullande band samtidigt som han förbryllas över Shirleys i hans ögon mycket ”icke afroamerikanska” levnadssätt. Bland annat är Shirley ej medveten om vem Little Richard är och han äter ej friterad kyckling. Något som förvånar Tony enormt. Uppsåtet med handlingen är så klart gott, filmens mening är att förinta alla tankar om att ett ”vi och dom” existerar, och att alla människor är olika oavsett bakgrund. Problematiken uppstår dock att i samma stund som filmen drar paralleller mellan att svarta människor gillar Little Richard och friterad kyckling (även om Shirley inte gör det) så antyder den ändå att det skulle vara så. Filmen som alltså vill förinta tankar om ett ”vi och dom” blir kontraproduktiv och bekräftar alltså tanken. Detta inte bara mellan svarta och vita utan även mellan gott och ont. De onda karaktärerna är väldigt onda medans de goda är väldigt goda. Det finns noll nyans i så gott som samtliga karaktärer, något som efter två timmar känns väldigt tröttsamt och som slött manusarbete.

Mycket av humorn som tvångsmatat in i filmen känns även väldigt märklig, och ibland ganska okänsligt placerad. Faktum är att hela initiativet att denna film skulle bli en komedi känns oerhört fel väg att gå om man vill belysa ett seriöst samhällsproblem. Eller är det ens det den vill? Jag blir faktiskt osäker för det känns snarare som den främst vill underhålla biobesökarna för stunden och i andra hand lämna ett samhällskritiskt budskap. Ifall detta är intentionen lyckas den faktiskt ganska bra. Jag blev i alla fall underhållen av denna film från första till sista bildruta. Om du vill få ett skratt och känna dig lite varm i hjärtat är denna film något för dig, beräkna dock inte med att du kommer att få se en film om verkligheten, för även att filmen är baserad från verkligheten är det helt klart en förskönad bild av den som speglas.

Rent hantverksmässigt finns här dock inget att klaga på. De levande gatorna i New York är fullkomligt utsökta att bevittna, paletten av färger känns också noga utvald för att ge ögat en så ultimat visuell upplevelse som bara möjligt. Trots de platta karaktärerna är även huvudrollerna väldigt bra spelade av Viggo Mortensen respektive Mahershala Ali. De har likt filmen blivit nominerad till varsin Oscar i ”bästa manliga huvudroll” samt ”bästa manliga biroll”, två priser som de båda förtjänar mer än väl.

Allt som allt är Green Book en medelmåttig film med ett viktigt budskap som tyvärr fumlas bort någonstans på vägen. Om du vill se en film endast för att mysa och värma hjärtat lite funkar denna excellent för det, förvänta dig dock inget tuggmotstånd.

Under hela hösten och vintern har Green Book radat upp nominering efter nominering och pris efter pris. Den kammade bland annat hem en Golden Globe för "bästa film - musikal eller komedi" för några veckor sedan. Nu är filmen framförallt nominerad till en Oscar för bästa film vilket många tror att den kommer ha chans att vinna. Jag tycker dock inte att den bör vinna, inte alls. Jag tycker faktiskt att Green book är en av de svagare filmerna nominerade i kategorin. I denna recension får ni läsa varför jag är av denna åsikt. Vi befinner oss i det tidiga…

Review Overview

Betyg

60

About Svante Håkansson

Jag är en 16-årig kille från Sala med lätt besatthet för alla film-boxar signerade Artificial Eye eller Criterion. Mitt största nöje på fritiden är att springa mellan biografer när det är filmfestival och att försöka se så många oscarsnominerade filmer som bara går.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP2FB Auto Publish Powered By : XYZScripts.com