Orange is the new black – säsong 7

I eftertexterna till sista avsnittet rullar det bilder på skådespelarna där de lämnar en sista hälsning till tittarna. En av dem säger ”Allting tar slut”, och det är sanningens ord. Ett tag kändes det som att Orange is the New Black aldrig skulle ta slut; det skulle bli en evighetsserie likt Greys Anatomy där endast skådespelare byttes ut med tiden. Det visade sig vara fel och med den sjunde säsongen tog Orange is the New Black sitt sista andetag.

Det är ett andetag många diskuterat borde tagits redan i femte säsongen, och jag är benägen att hålla med. Var nu serien planerad att bli ett evighetsprojekt hade säsong sex varit en perfekt övergång till det nya, men istället blir den bara överflödig då säsong sju nästan direkt dödar av eller för bort karaktärer som tog upp mycket rum i historien i förra säsongen. Det markeras tidigt att i säsong sju är det fokus på de gamla huvudkaraktärerna, och det finns inte tid för de som gav lite liv åt den annars döende sjätte säsongen.

Jag vet inte riktigt vad de vill med säsong sju förutom att avsluta serien – för det är det enda som sker på riktigt. Karaktärer vi lärt oss älska försvinner en efter en till mörka eller lyckliga slut medan, i ärlighetens namn, rätt tråkiga historier utspelar sig vid sidan om. Det är inte förrän i de sista avsnitten som det ens börjar bli intressant och kännas som en riktig säsong men då är det redan dags att knyta ihop säcken.

På den ljusa sidan i den nya säsongen är Nicky: hennes eviga sarkasm lyfter serien, att hon äntligen får lite kärlek värmer i hjärtat, och hennes omtanke för sina vänner är vacker. Tyvärr får hon inget ordentligt avslut vilket är något som irriterar mig.

Andra karaktärer vars utveckling går någorlunda framåt är Lorna som bjuder på den enda spänningen i säsongen, Red som kämpar mot åldern och sjukdomar samt Blanca som arbetar hårt för att lära sig det amerikanska rättssystemet och bli frikänd. Alla andra bleknar tyvärr i bakgrunden för att deras historier går alldeles för fort eller sakta, hackigt eller ihoptryckt. Det finns ingen sammanhållning alls i vissa: varför var hönshuset ens med? Varför är det så otroligt mycket fokus på den tråkigaste av dem alla: Piper? Vad hände med Maritza? Är hoppet slut för Taystee? Tittaren lämnas med fler frågor efter säsongen än före, vilket är motsatsen till vad man vill uppleva.

Tyvärr, Orange is the New Black. Ni må ha gjort en vacker 10-minuterssekvens i slutet där alla fick sina ”lyckliga” slut (medger att tårar kom) men det räcker inte för att släta över det totala misstag som säsong sju är. Det borde fortfarande bara adderats några avsnitt till femte säsongen och alla hade varit nöjda; lyssna på era tittare, Netflix!

I eftertexterna till sista avsnittet rullar det bilder på skådespelarna där de lämnar en sista hälsning till tittarna. En av dem säger ”Allting tar slut”, och det är sanningens ord. Ett tag kändes det som att Orange is the New Black aldrig skulle ta slut; det skulle bli en evighetsserie likt Greys Anatomy där endast skådespelare byttes ut med tiden. Det visade sig vara fel och med den sjunde säsongen tog Orange is the New Black sitt sista andetag. Det är ett andetag många diskuterat borde tagits redan i femte säsongen, och jag är benägen att hålla med. Var nu…

Review Overview

Betyg

50

About Melody Nikki

Melody Nikki
En 20-nånting kalmarit som spenderar alldeles för mycket tid framför tv-serier och skräckfilmer. Ju konstigare och mer brutalt, desto mer faller det mig i smaken. Skriver mest hela tiden, drömmer om ett framtida arbete som kultur-och nöjesjournalist, och brinner, förutom för medieämnen, för feminism, anti-rasism, hip hop, hudvård, memes, filosofi och teknik. Samt dokusåpor, men det är inget jag erkänner i första hand... Kontakt: nikki@filmfenix.se

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.