One Direction: This Is Us

 How does it feel

How does it feel

To be on your own

With no direction home

Like a complete unknown

Like a rolling stone?

-från ”Like a rolling stone av Bob Dylan

Grabbarna i One Direction är knappast vare sig ensamma eller okända, men frågan är om de vet vägen hem. One Direction är det som vanligen kallas pojkband. Ett fenomen som inte är direkt nytt. Hysterin är inte heller ny. The Monkeys brukar anses vara det allra första riktiga pojkbandet. Bland andra pojkband som varit stora räknas bland annat East 17, New Kids on the Block, Take That, A1, Five, ‘NSYNC, 98 Degrees, Backstreet Boys och Westlife. Gemensamt har banden att de lyckats vara ritkigt stora under en relativt kort period och då haft stora fanskaror av framför allt flickor i yngre tonåren. Ofta har musiken varit skriven och producerad av proffs. Oftast har musikerna i banden bakom ”pojkarna” varit studiomusiker som officiellt inte tillhört bandetn och förutom det musikaliska uttrycket har det också funnits en tydlig visuell identitet, med kläder och scenframträdande. Och så naturligtvis det kanske mest utmärkande: Horder med unga flickor i publiken. Unga skrikande flickor vars hela liv är upphängt på pojkbandet.

One Direction är inte direkt något undantag. One Direction eller 1D som de kallas lite kortare har en relativt kort historia. De bildades under musiktalangtävlingen X-factor där de olika medlemmarna var med och tävlade individuellt. Simon Cowell satte ihop grabbarna, men det räckte ändå inte till vinst i tävlingen. Cowell såg däremot möjligheterna med bandet och signade dem.

One Direction är fem grabbar kring tjugo år. De heter Niall Horan, Zayn Malik, Liam Payne, Harry Styles och Louis Tomlinson. De ser bra ut och har sångröster. Och jag tillhör inte målgruppen, så jag ska bespara er alla mina åsikter om deras musik (nästan i varje fall).

One Direction: This Is Us är en dokumentär om bandet för bandets fans. Den är alltså egentligen inte alls riktad till någon annan än fansen och fansen kommer att bli nöjda. Man har nämligen sett till att få med tillräckligt mycket nakna överkroppar och annan trivialia för att fansen ska få sitt. Även de mest inbitna borde ha något att hämta. Och detta är viktigt för pojkband får sitt bräsnle från fansen och One Direction är duktiga. De ser till att fansen ger dem mera genom att vara aktiva på twitter och andra medier. Fansen är som en stor familj och de ser varandra som vänner. De kommunicerar med varandra för att kunna visa upp homogena budskap från publiken till bandet och vice versa. Vid en spelning i Holland bad bandet publiken att klä sig i orange. Och mycket riktigt var det ett hav av orangea flickor i nedre tonåren som stod i publiken. Bandet betalade tillbaka genom att ha orangea kostymer.

Det som förvånar mig lite är att det är Morgan Spurlock (Supersize me, Mansome) som ligger bakom dokumentären. Spurlock har tidigare utmärkt sig för att göra granskande samhällskritiska dokumentärer i samma härad som Michael Moore fast med lite mindre politisk fanatism och lite lättviktigare. Helt plötsligt så ger han sig in i en dokumentär om ett pojkband utan att ha någon granskande poäng. Normalt i Spurlocks dokumentärer är Spurlock själv huvudpersonen. Här syns han inte alls. Möjligen kan jag tänka mig att det är Spurlock som ligger bakom vissa av scenerna. Exempelvis skickas grabbarna ut i skogen för att tälta när de är i Sverige. Det skulle kunna vara en Spurlockidé.

Förutom själva dokumentären som här är i en fan-version finns en del extramaterial i form av filmsnuttar. Dessa är förmodligen precis lika intressant för fansen som själva filmen.

Är du ett 1D-fan behöver du inte min recension för då har du redan denna film. Finns det någon som helst anledning för någon som inte gillar 1D att se denna film? Ja, faktiskt. Dels är filmen välgjord, dels är den lagom underhållande, men framförallt tror jag att den som har en tonårsdotter som ”snöat in” på 1D kan ha nytta av att se filmen. Inte för att gilla musiken mer, inte för att gilla bandet mer, utan för att visa lite intresse för sitt barns musikintresse och kanske förstå åtminstone lite varför gruppen är populär, för rent musikaliskt är det de presterar inte revolutionerande, men för den delen inte dåligt.

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant

Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com