Om Cronenberg regisserat A.I.

Jag älskar sci-fi och har gjort det ända sedan jag var barn. Fantastic Voyage gjorde ett djupt intryck på mig när jag såg den på TV som liten grabb. Äventyren som filmens värld erbjöd var spännande och jag har alltid varit fascinerad av vetenskap och det outforskade. En drivkraft att veta mer om världen samtidigt drömma iväg i universum till främmande världar.

När jag var liten kördes det nästan alltid svartvita matinéfilmer på eftermiddagarna på TV och jag slukade allt från John Waynes västernfilmer till Buster Krabbe som Flash Gordon. Jag hade säkert ett hundratal videoband i hyllan med inspelade favoriter och när jul och födelsedagar kom fanns det alltid en packe 240 minuters videoband i pakethögen från mina föräldrar. När longplay (halvering av inspelningshastigheten) kom på videobandspelarna var lyckan gjord. Dubbelt så mycket på samma band!

När jag var på skolresa med niondeklassen till London festade de flesta av mina klasskamrater. Att vara 15 år innebar att man kunde komma in på puben. Jag minns min parallellklasskamrat försökte övertyga pubägaren om sin ålder genom att argumentera ”Don’t you believe me? Do you want to see my leg?”. Själv tog tillfället i akt att se Jakten på Röd Oktober på bion Empire vid Leceister Square. Återstoden av fickpengarna  gick till att fylla resväskan med VHS-filmer. Oklippta versioner av Mad Max-triologin, Aliens och The Abyss!

Genom åren har jag sett det mesta i sci-fi som med enkelhet går att få tag på. När jag bläddrar igenom genren på Netflix eller Viaplay är det sällan en titel som jag inte känner till. Jag har letat titlar från andra länder som Spanien (Eva, Timecrimes, The Last Days, Open Your Eyes), Polen (Sexmission, Chronopolis), forna Sovjet (Aelita, Road to the stars, Solaris, Kin-dza-dza!, Stalker) för att jag redan sett det mesta på engelska.

Det finns filmer som jag undvikit och jag är säker på att du känner igen dig i mina tankar. Du kanske har sett del av en trailer eller kanske bara omslaget har fått dig att rata den av någon anledning. Samtidigt så är det en genre eller skådis som du vet du gillar. Magkänslan säger dig att det här är något du inte kommer gilla, samtidigt så infinner sig en nyfikenhet. Tänk om du har fel?

AI_4

Jag har länge gått rejäla omvägar kring A.I. – Artificial Intelligence från 2001. Steven Spielberg tog hand om projektet som legat i långbänk hos Stanley Kubrick sedan 1970-talet. Efter Kubricks död 1999 fick A.I. luft under vingarna och Spielberg gjorde en version, som enligt honom själva, ligger helt i linje med Kubricks manus och tankar. När man ser filmen är det inte helt lätt att förstå vilka delar som är vems och vid första anblick är det lätt att anklaga Spielberg för att smetat sentimentalitet och myspys över stora delar av filmen. Teddybjörnen och de överutvecklade robotarna i slutet (nej det är inte aliens) är faktiskt helt och hållet Kubricks idé.

AI_1

Kubrick lät bli att göra filmen för han ansåg att det tekniska som krävdes inte fanns då. Främst tänkte han på de datorgenererade sekvenser som behövdes. När han lämnade över projektet till Spielberg 1995 ansåg Kubrick att filmen borde gå att göra och att Spielberg var rätt man för jobbet. Jag är förvånad att Spielberg varit så slentrianmässig i sitt hanterande av filmen ur ett rent tekniskt perspektiv. Ett exempel är scenen när månluftballongen ska samla robotar till ”Flesh Fair”. Hela sekvensen känns som ett  amatörmässigt studiobygge och långt från vad vi vet Spielberg kan åstadkomma. Gondolen till ballongen hänger uppenbart i en kran och upplevs helt osvävande. Studiobyggena och datoreffekterna känns väldigt dåligt genomförda genomgående. Jämförs A.I. med Minority Report från 2002 framstår den senare som ett tekniskt mästerverk. Datoranimationerna i Jurassic Park är betydligt mer trovärdiga trots att det är en bra mycket äldre film och att det är dinosaurier som avbildas.

AI_2

Det är utan tvekan så att det finns en hel del Kubrick i filmen, men samtidigt också en hel del typisk Spielberg. Tyvärr är det det sämsta och inte det bästa ingredienserna hos de båda som använts för att koka ihop den här filmen. Filmen är oftast för Kubrick-långsam i en blandning av Indiana Jones och kristalldödskallens rike fast utan humor. A.I. innehåller faktiskt inte särskilt mycket som gör att mitt sci-fi-hjärta bultar snabbare. Det är en rätt usel film och jag funderade länge om den ens är värd 2 fenixar i betyg. Kubrick och Spielberg blandar friskt från sagan Pinoccio och kvasifilosofiska tankar om artificiell intelligens utan att egentligen faktiskt argumentera i själva ämnet. Även om A.I. stundtals var riktigt dålig satte den igång en helt annan och mycket intressantare tankebana hos mig.

AI_5

För det som slog mig var att A.I. hade kunnat bli en superläskig film om manuset hade polerats lite och satts i händerna på David Cronenberg. För filmen i mina ögon är redan på god väg åt det hållet, fast helt omedvetet. Roboten David (Haley Joel Osment) är inte en karaktär som jag har någon sympati för. Han är minst sagt läskig filmen igenom även om Spielberg inte menar att han ska vara det. Davids trånande att vara älskad av ”sin” mamma ska vara en vacker och sorglig berättelse, men när jag ser det framstår det som sjuklig åtrå mer än något annat. I händerna på Cronenberg tänker jag mig David skulle ha Oidipuskomplex och hatisk avundsjuka till den biologiska sonen. Lägg till Cronenbergs fantastiska förmåga att skapa underliga sexuella undertoner i vardagliga situationer. Filmen lätt kunna kortas med 45 minuter och det skulle både vi och filmen må bra av.

AI_3

När jag ser A.I. för mitt inre med Cronenberg i regissörsstolen far tankarna och jag målar upp filmen för mitt inre med känslan som jag fått av kanadensarens mittenverk Dead Ringers, Crash, eXistenZ och Spider. Möjligheterna till psykologiskt spel mot dels den äkta sonen och dels maken. Kärleken till ”mamma” som driver till vansinnesdåd och ond bråd död i form av ”olyckor”. Åtrån som gör att robotsonen perverst står och luktar på mammans nattlinne. Vilka rader kod exekveras bakom den manipulerande barnrobotens kalla ögon? Det är just sådant Cronenberg med en psykologisk twist är mästare på att få fram. Det är såklart inte det Kubrick eller Spielberg avsett, men vad förbannat bra det kunde blivit.

 

 

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com