Odd Man Out

Carol Reed brukar hävda att Odd Man Out är hans personliga favorit bland de filmer han gjort. Med tanke på att The Third Man finns med på hans cv gör det ju den genast intressant.

Johnny McQueen är ledare för en organisation på Nordirland som påminner oförskämt mycket om IRA. Det senaste halvåret har han gömt sig i ett hus efter att ha rymt från fängelset. Organisationen genomför ett rån mot en fabrik för att finansiera sin verksamhet, vilket resulterar i att Johnny dels blir svårt skadad, men även dödar en person. Han kommer även ifrån sina kumpaner och finner sig helt plötsligt ensam i staden med en blödande skottskada samtidigt som polisen drar igång ett stort pådrag.

I staden finns det människor som gärna vill hjälpa Johnny, men inte riktigt vågar eftersom de vet att han är efterlyst. Det finns även de som verkligen inte vill hjälpa honom, tvärtom, men samtidigt inte vågar kalla på polis eftersom organisationen han tillhör är inflytelserik. Andra drar sig inte för att försöka tjäna en hacka då det utfärdats en belöning på Johnnys huvud, medan det faktiskt även finns några som har betydligt mer ädla anledningar att hitta den sårade mannen, däribland en ung kvinna. Samtidigt brottas Johnny inte bara med det faktum att han mycket väl kan vara döende, utan även att han dödat en oskyldig man.

Manuset från F.L. Green och R.C. Sherriff är riktigt, riktigt bra, med en uppsjö karaktärer som kliver in i historien runt Johnny. Alla brottas de med sitt samvete på ett eller annat sätt, något som tillsammans med skam och letandet efter något med ett faktiskt värde, är Odd Man Outs underliggande teman. Det blir aldrig tråkigt, utan dramat i filmen håller ens intresse uppe hela tiden. Spänningen finns visserligen där, men får hålla sig i bakgrunden till förmån för de mer självrannsakande elementen. Kanske låter det högtravande och onödigt svårtillgängligt, men det är det verkligen inte. Odd Man Out är en enkel, men samtidigt väldigt rik film.

Visuellt har den verkligen Film Noir-genrens stämpel på sig. Det är trånga, skuggiga gränder som Johnny stapplar sig fram över. Dimman ligger stundtals tät, för att sedan avlösas av regnet och slutligen även ett av de mest realistiska snöfall jag någonsin sett i en film. Ett smått genialiskt grepp som tillsammans med det faktum att den utspelar sig på Nordirland och är en brittisk produktion, ger den det där lilla unika som gör den extra minnesvärd. Jag kanske inte riktigt köper alla resonemang, speciellt inte när det nästan börjar dra mot någon slags Frank Capra-sentimentalitet mitt i all snö, men det är egentligen inget att haka upp sig på. Slutet lyckas dessutom överraska mig, trots att jag egentligen visste vart det hela såg ut att vara på väg. Det sätter en extra knorr på hela denna mörka och kalla Guinness, ungefär som en dödskalle i skummet.

Utgåvan från Studio S är visserligen billig, men den innehåller inte mer extramaterial än en del biografier och liknande i textform, tillsammans med ett bildgalleri. Inte heller kan man säga att bilden är perfekt, då det förekommer en hel del repor på sina ställen. Samtidigt var det egentligen ingenting som störde min upplevelse av filmen nämnvärt, utom möjligtvis vid ett tillfälle.

Film Noir behöver inte komma från Hollywood, utan europeiska varianter kan vara minst lika bra. Det är Odd Man Out ett fantastiskt bevis för.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.