Nowhere

Ungdomar, sex, droger, jordens undergång, en mystisk reptilman och kanske lite kärlek eller ensamhet är punkterna som tål att diskuteras i den här filmen om några ungdomar som lever sin sista dag på denna jorden. Eller så tror de i alla fall, jag vet inte riktigt. Ibland kändes det som att någon bara sa det för att ha en ursäkt att festa järnet.

Vi börjar med ungdomarna. Vi får följa ett gäng ungdomar som ska gå på high school, men jag skulle nog ha gissat att de var några år äldre än så. Bland dessa ungdomar finner vi några av 90-talets tonårsskådisar, bland annat Christina Applegate, Heather Graham och Mena Suvari. De ungdomar vi följer tillhör olika gäng, så som det oftast är i den åldern kan vi se tjejerna med en gemensam ätstörning som är lite utanför, tjejerna som är populära och oftast får som de vill, killarna som hänger med de populära tjejerna och för att fullfölja klyschan är en av dem coola killarna i hemlighet homosexuell. I början trodde jag att smygisen var huvudrollen då han höll på med en dokumentär om vad som hände runt honom som det fokuserades mycket på i början, men det visade sig att han inte hade en mycket större roll än många av de andra. I ärlighetens namn hade jag problem med att hålla ordning på de flesta karaktärerna, hur de hängde ihop och så vidare. Man kan jämföra det med när jag började se Game of Thrones, under första avsnittet tänkte jag att jag aldrig skulle kunna hålla koll på alla karaktärer men när jag sedan såg andra avsnittet så insåg jag att det inte alls var så svårt att hålla koll på dem som jag trodde. Problemet är att det inte finns ett andra avsnitt till den här filmen och när alla under filmens gång började blanda ihop sig så blev det inte lättare.

Det här leder oss till sexet och drogerna. Någon har alltså sagt att jorden kommer gå under och det ger bara de här ungdomarna ännu en anledning att festa till det. Tydligen är det bästa sättet att spendera sin sista tid i livet med att ta extacy och leka pantgömme. Men när de väl gömmer sig och en efter en kommer fram inser de att inte alla är där. De hittar bland annat en killes halsband och då minns smygisen något, det som leder oss till jordens undergång och den mystiska reptilmannen.

Tidigare under dagen dyker en reptilman upp på andra sidan vägen och vår dokumentärfilmare kämpar med att få upp kameran så fort han kan för att hinna få en bild på reptilen på andra sidan gatan. Men han är inte snabb nog, reptilmannen har ett vapen med sig som riktas mot de tre tjejerna som sitter och tjafsar bredvid killen som jag fortfarande tror är huvudkaraktär och innan han hinner få upp kameran kommer ett litet rymdljud från vapnet och tjejerna bredvid honom förvandlas till damm, sedan försvinner han lika fort som han kom. Så kanske är denna reptilman jordens undergång? Det är svårt att säga, hela den historien känns lite luddig. Jag vet inte om det hände på riktigt eller ifall han bara var väldigt hög eller på väg in i en psykos kanske?

Förutom detta innehåller filmen några kärlekshistorier som handlar om både besatthet och ensamhet. Mer skrämmande än fint faktiskt. Den här filmen är varken särskilt omtalad eller omtyckt och jag förstår det, jag såg någonstans att det ska vara en svart komedi men jag fann inte den här filmen det minsta rolig. När eftertexterna började rulla var jag mållös, det här är en av de mest originella filmer jag sett på länge och jag tycker att det är lite trist att jag inte kunde uppskatta den. Så jag stirrade förvirrat på TV:n dels för att jag inte riktigt hängde med på filmens slut och dels för att jag inte kunde förstå vad jag precis hade sett. Vill ni se en konstig knarkfilm så skulle jag rekommendera er att se Spun istället, för det här var inte bra alltså.

About Camilla

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.