Ni no Kuni: Wrath of the White Witch

En ensam pojke mot ondskan. Det där har vi både sett, hört och spelat förrut. Men även i de mest välkända av världar dyker det ibland upp något som vill mer än bara kopiera.

ni1

Ni no Kuni, är en rolig titel att uttala. Namnets betydelse pekar mot andra världar, vilket i rollspelssammanhang är lika med vanligt. Undertiteln lyder Wrath of the White Witch. Vi har alltså en annan värld, en ensam pojke och en ond häxa. Ingredienser lika vanliga som salt och peppar, men precis som inledningen lovar finns det något mer än bara gammal skåpmat i den här titeln. Undertecknad är imponerad.

Först och främst har vi storyn om pojken Oliver som lever med sin mamma i ett gulligt litet hus. Han hjälper henne handla och han verkar vara en person som sköter sig och är ordentlig. Nåja, även den mest polerade pojken kan ju vara nyfiken och fyllas av bus-begär, så även Oliver. En sen kväll när hans mamma gått och lagt sig smyger han och bästa kompisen ut för att testa den hembyggda bilen. En snygg liten sak med både gas, broms och fullt fungerande ratt. Men säg det busstreck som inte leder till mer än man först önskat. Olyckan är framme, men det är inte pojkarna som hamnar i fokus, utan någon helt annan och Oliver leds in på en resa.

Jag vill poängtera att det känns viktigt att ge en kort beskrivning av handlingen för att sedan låta dig som läsare ta över. Det här spelet tjänar nämligen på att upptäcka storyn. Det är mer än bara ett spel där man levlar och samlar prylar. Den delen är likt så mycket annat, men berättelsen i Ni no Kuni är bland det mest levande och ärligt skrivna jag någonsin upplevt. Här finns verkligheten och magin fint balanserad sida vid sida vilket leder till upplevelsen av en saga, men en saga för vuxna. Trots den fina och lätt gulliga grafiken (som jag återkommer till senare) är det här ett spel som vänder sig till både en yngre och äldre publik, men där jag tror att den äldre publiken kan tillgodo se sig storyn på ett annat sätt. Den är finstämd och sorglig och påminner om vemodet hos Hayao Miyazaik som bland annat gjort filmen Spirited Away. Det är öst och väst i en bra blandning. Borta är Final Fantasy-stilen där saker berättas om varandra i ett trassel som inte alltid är lätt att reda ut. Här finns det enkla. En pojke du kommer att känna för, på en resa du vill ta del av.

ni2

Att sedan Ni no Kuni lyckas så väl med att förmedla denna fint skrivna berättelse är mycket tack vare de skickligt sammansatta cut-scenes som finns. Det vill säga de videosekvenser där vi får följa Oliver. Den skönt tecknade stilen är helt rätt och det finns stor chans att du precis som jag önskar att det var en film du bara fick njuta av. Å andra sidan är grafiken så pass bra att det är en njutning att spela också.

Nåväl. Historien tar sin början i en värld för att gå vidare till en annan. I den här andra världen tar det ett tag innan du på riktigt kommer igång med spelandet. Inlärning kombinerat med informationsrutor är en sammanfattning av den första timmen. Det är som vanligt när det gäller rollspel, det vill säga, om du är en van spelare vill du komma igång så snabbt du bara kan, medan den oinvigde får nödvändig vägledning. Det blir inte tradigt, men visst märks det stor skillnad när du själv får börja utforska.

Spelupplägget är en blanding av stora och små kartor. I den stora världen springer du omkring bland lummiga träd och blå vattendrag. Du ser Oliver snett uppifrån och när du sedan går in i en grotta, stad eller liknande får du en närmare bild och ser Oliver bakifrån. Det är här detaljerna och den vackra tecknade grafiken bäst kommer till sin rätt. Det är helt enkelt som att besöka och kliva rakt in i en tecknad film. Den vackra klassiska musiken som ackompanjerar passar perfekt och stämningsmässigt är det här absolut toppklass. Frågan är då vad som händer när det börjar dra ihop sig till strid? Innan dess vill jag berätta att alla fiender, både i den stora världen och vid besök i skogsgläntor, är synliga. När de får syn på dig går de ofta till attack och då gäller det att vara vänd mot fienden så att inte dessa får fördelar genom att få attackera först.

När det då är det dags för strid är det upp till Oliver tillsammans med sina små medhjälpare att lösa uppgiften, men vänta nu, vilka medhjälpare? Ja, vi tar en ny paus och släpper in dessa för att bättre få koll på alla delar av striderna. Oliver är nämligen inte ensam mot en värld av djur och monster som han behöver överleva, han har hjälp. Denna hjälp kallas Familiars och är små varelser som dyker upp under striden och som du kan spela ut mot fienden istället för att låta Oliver ta smällarna. Vilket å andra sidan är en sanning med modifikation, därför att varje träff som drabbar din medhjälpare tas av Olivers hälsa och dyker den ner på noll är det slut. Förhoppningen är dock att det ska gå åt andra hållet och medhjälparna blir efter ett tag fler och riktigt viktiga. Du kan köpa vapen och andra hjälpmedel. Dina Familiars är gulliga djur som du även får chansen att döpa och du kan också mata dem med godis för att stärka deras olika egenskaper. Lägg även till att de har egna specialattacker som du kan välja att använda och du får även chansen att bestämma vilka attacker som ska gälla för vilken medhjälpare. Har kommer också magi in i bilden. Oliver själv har en magibok där han lär sig nya besvärjelser och medhjälparna har en blandning av magi och attacker för att utdela mer skada.

ni3

Väl i strid väljer du vem du vill skicka ut. Du kan när som helst kalla tillbaka din medhjälpare och skicka in en annan, eller låta Oliver själv ta striden. Detta kräver taktiskt tänkande och snabbhet. Det är nämligen många gånger snabba attacker från fienden och då gäller det att byta till rätt figur och använda rätt tillvägagångssätt för att så snabbt som möjligt förinta din fiende. Systemet fungerar bra, men jag önskar att menyerna var lite smidigare eftersom att det just nu blir väldigt stressigt ibland att hinna med och välja rätt taktik. Visserligen ger det en här-och-nu känlsa som är stark, men jag tror den hade behållits även om menyn hade varit smidigare.

Sammanfattar vi Ni no Kuni får vi ett starkt rollspel med framförallt en story som berör, men också med vacker grafik och ett spelsystem som, även om det känns lite segt att bläddra i en meny i striden istället för något mer interaktivt, fungerar bra. Det här seglar upp som en stark kandidat till årets oväntade köp. Är du en van rollspelare har du kanske koll på det här, men om du är av uppfattningen att Japan bara producerar en sorts rollspel och du känner att Final Fantasy för länge sedan tappat sin själ, då har du något här. Det är avskalat men ändå magiskt. Det är snabbt, men ändå rörande och det är framförallt välgjort.

About Mikael Maad

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.