NHL 20

EA Sports är återigen tillbaka med årets upplaga av NHL – det 29:e i ordningen. Bjuds det på någonting nytt eller är det samma gamla spel återigen?

För att utveckla min fråga i ingressen här ovan behöver jag egentligen börja med att ta upp två punkter. För det första så är det vanligtvis relativt lite som skiljer en årgång åt gentemot en annan, vare sig det gäller FIFA eller NHL. Ibland dyker det upp ett nytt spelsätt, spelarnas AI utvecklas och menyerna ser annorlunda ut. För att nämna några konkreta exempel. Ibland dyker det givetvis upp större nyheter som exempelvis byte av spelmotor eller någonting annat direkt stor grej, men vanligtvis handlar det om några få smånyheter. För det andra så har jag inte varit den som förtärt NHL varje år de senaste åren. Jag hade varenda årgång mellan 2006-2012, men sedan tröttnade jag då det, som jag precis skrivit, inte var några direkta nyheter årgångarna i mellan. Kändes som om jag spelade samma spel som året innan. Sedan blev det en mindre revival med 2018, men det föll lite bort då tiden tyvärr inte riktigt fanns och andra spel hägrade vid horisonten. För mig kommer detta spel således med dessa två punkter i åtanke känns väldigt nytt och fräscht, och för egen del är ju det bara bra nyheter.

Direkt i inställningarna får jag som sig bör välja mitt favoritlag, och så många gånger förr faller valet (dumt formulerat, det finns bara ett lag) på Pittsburgh Penguins. När jag sedan startar upp en helt vanlig, hederlig säsong (som är det jag vill spela mitt ibland denna tornado av olika spelsätt) blir såklart Pingvinerna från Pittsburgh laget jag väljer, trots att laget på pappret känns tunnare än förra året då man åkte ut mot Islanders med 4-0 i matcher redan i första rundan av Stanley Cup. Men har man hållit på laget i fråga sedan man fastnade för Mario Lemieux mitt i hockeykortsvågen i början/mitten av 90-talet kan man ju inte byta lag bara sådär. Det vore ett direkt tjänstefel. Sedan är ju inte Malkin/Crosby/Hörnqvist en förstakedja man skojar bort i första taget. Spela en säsong är inga större nyheter vad jag kan upptäcka i varje fall. Man hugger Thomas Vanek från Free Trade-listan, man kikar om man kan byta bort målvakten Murray mot någon bättre osv. Här vet man vad man får, och då spelar nyheter faktiskt mindre roll i min mening. Jag minns att i min NHL-era fanns en årgång där man kunde köpa prylar till sin General managers kontor (detta kan såklart ha varit med i flera årgångar), vilket var ordentligt slöseri med tid.

Förutom säsongläge finns bra många andra spelsätt att grotta ned sig i. ”Threes” som introducerades för två år sedan finns kvar – ett tre-mot-tre-läge som givetvis lovar otroligt öppen is med mycket målchanser och action. Dessa matcher spelas på allehanda rinkar som exempelvis inomhus, på en frusen sjö eller vid en lada mitt ute i ingenstans. Tillbaka är även Ultimate Team och fjolårets nyhet World of CHEL. Det förstnämnda är ju otroligt poppis, FIFAs motsvarighet likaså, och genererar ju såklart massvis med kosing till EA med sina otaliga mikrotransaktioner för att göra sitt lag bättre genom att köpa nya kort. Det som det känns som att EA satsat allra mest på är dock World of CHEL. Här inne, spelsättet går under kategorin ”special” i menyn, finns ett gäng olika spelsätt där man genom olika utmaningar låser upp allt från uppgraderingar till kläder till sin spelare (denna spelare är densamma som du använder i Be A Pro). Du kan således välja om du vill lira med en NHL-tröja eller om du vill åka omkring med jeans och tacklas. Spellägena som återfinns här är bland andra Threes, vanlig match och Ones – ett spelsätt som introducerades redan förra året där man lirar en-mot-en-mot-en. Nyheten för i år är en falang inom Ones och Threes som heter ”eleminator” – en turnering med 81 spelare där det exempelvis i Ones bara är en som går vidare. Ganska så kul, men inget jag hellre sitter med i fyra timmar istället för en säsong. Det mesta är online, men i spelläget PRO-AM spelar man mot datorstyrda spelare. Ett perfekt avbrott i den onlinehets som ju råder i de flesta spelen numera.

Men om vi nu ska gå in på den punkten som enligt mig, som inte har spelat som många årgångar av detta spel de senaste tio åren, är den viktigaste, nämligen spelbarheten. Är NHL 20 kul att spela? Ja, det är ruskigt kul. Kontrollen sitter som en smäck tidigt i karriären. Att använda R3 för att skjuta istället för att trycka på exempelvis O (om vi nu utgår från en PS4-kontroll som jag har testat detta spel med) känns bara bra, även ifall det i mitt fall blir otroligt svårt och konstigt att göra det tvärtom när man ska göra mål nedåt i rinken. I säsongsläge får man uteslutande göra mål uppåt i bild, men när jag spelade mot en kompis som gästande lag fick jag i två perioder göra mål nedåt, och det ställer till det i mitt huvud när jag måste göra tvärtom med R3-spaken för att skjuta. Ingenting som påverkar ett slutomdöme givetvis, tråkigt bara att min hjärna väljer att strejka just vid detta tillfälle. Förresten, ifall man som undertecknad känner sig som en nybörjare kan man välja ”träningsläger” i menyerna där man får testa på passning, skott, finter etc. Efter det satt handkontrollen ordentligt, även fast majoriteterna av finterna inte riktigt sitter ännu. Men det gör inget – jag älskar ändå allra mest ett slagskott från blå. På tal om skott – någonting som introduceras i NHL 20 och är en av de mest framlyftna nyheterna är RPM Tech som bidrar med bättre realism på isen som bland annat kännetecknas av nästan 50 nya skottanimationer. Självklart finns superstjärnornas enskilda skottstil med. Förutom skotten och skottstilarna är även skridskoåkandet påverkat av detta.

Grafiken baseras fortfarande på samma motor som tidigare medan exempelvis FIFA har gått över till Frostbite-motorn. Jag tycker ändå grafiken är okej, men i och med att den knappt blivit uppdaterad på nästan fem år enligt uppgift så är det såklart inte ett av spelets starkaste kort. Någonting annat som ska tas upp är R1-knappen. Tidigt, i varje fall om man som jag valde att köra träningslägret, får man lära sig att ta pucken, det gör man med R1. Tills man har lärt sig att använda det på rätt sätt, det vill säga att skrina bakåt med motståndaren framför sig, så är tripping den utvisning som kommer prägla ditt psyke. Jag vet inte hur många gånger jag åkte ut för tripping i de första tio matcherna, men det var i varje fall någon gång varje period. Kommer in lite snett, blir lite het med lätt hybris och trycker R1, motståndaren tappar balansen på ett ben och ställer sig på knät – utvisning.  När man lär sig att använda funktionen är det riktigt fin, men vägen fram till dess… En annan anmärkning är frilägen som jag upplever som alldeles för lätt att göra mål på. Bara att flytta pucken till forehand eller backhand i skapligt rätt läge och skjut så är det mål, och detta gäller i säsongsläge och mot kompisar. På det stora hela är spelbarheten i det närmaste fantastisk, och det kommer bli många matcher i vinter – både i säsongsläge och mot polarna. Särskilt det senare kan komma att bli relativt hetsigt.  

För att svara på min fråga jag ställde i ingressen: nej, nyheterna är inte särskilt många sedan NHL 19, men de är mer utvecklade än vad de var då. För den som älskar att spela online återfinns som bekant HUT och World of CHEL, och där finns det massvis att fixa och dona med. För oss traditionella spelare finns alltid Säsongsläget, och det är som det alltid har varit utan några direkta överraskningar, och i det läget är det enligt undertecknad bara bra. Hockeyspelandet i sig är riktigt roligt – RPM Tech känns som ett ordentligt steg i rätt riktning för utökad realism i spelarnas rörelser ute på isen. Handkontrollen är dessutom ett av spelets starkaste kort, och det är en viktig punkt i spelbarheten, såklart. Nej, NHL 20 överraskade positivt på mig och kommer hänga med i många månader framöver.    

EA Sports är återigen tillbaka med årets upplaga av NHL - det 29:e i ordningen. Bjuds det på någonting nytt eller är det samma gamla spel återigen? För att utveckla min fråga i ingressen här ovan behöver jag egentligen börja med att ta upp två punkter. För det första så är det vanligtvis relativt lite som skiljer en årgång åt gentemot en annan, vare sig det gäller FIFA eller NHL. Ibland dyker det upp ett nytt spelsätt, spelarnas AI utvecklas och menyerna ser annorlunda ut. För att nämna några konkreta exempel. Ibland dyker det givetvis upp större nyheter som exempelvis…

Review Overview

Betyg

80

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.