New Super Mario Bros U Deluxe (Switch)

Nintendo är sin vana trogen och levererar ett nysläpp av ett gammalt spel istället för att förse oss konsumenter med en rykande färsk titel. Näst på tur är New Super Mario Bros U Deluxe som sedan sin originalrealese fått sig en makeover både när det kommer till grafik och innehåll.

Jag vill minnas att när jag spelade 2012-versionen när det begav sig inte tyckte att det var särskilt roligt. Bra spel, absolut, men jag hade där och då officiellt tappat intresset för sidoscrollande Mario (och andra spel, för den delen). Det var slut, finito, borta. Det Kenny hade vuxit upp med hade han vuxit ifrån, och 2013 års Super Mario 3D World kändes betydligt roligare. En epok hade gått i graven.

Runt realese av New Super Mario Bros U Deluxe, hemskt, hemskt titel, i början av januari började det dock smyga sig på en känsla jag inte hade känt på länge. Jag började känna mig extremt sugen på att sätta gaddarna i nysläppetför att ge det en chans till, vilket jag i skrivande stund inte ångrar för en sekund.

Första världen, Acorn Plains, är en mysig start.

Storyn vet ni redan – ondingen Bowser har kidnappat Prinsessan och Mario ska rädda henne. Krångligare behöver man inte göra det. Med i sin styrka har ondingen både Koopalings och Bowser Junior, medan Mario ackompanjeras av samma karaktärer som 2012 års version + nytillskotten Toadette och Nabbit. Dessa två gynnar passar bra ifall man vill ha ett lite lättare äventyr, eller om man är nybörjare, då Toadette kan förvandlas till Peachette och då kan hoppa riktigt högt medan Nabbit kan plöja rakt igenom sina fiender då han är odödlig. Om han inte ramlar av banan förstås.

Världarna är som sig bör åtta till antalet med ett antal hemliga vägar som gör att man kan hoppa fram långt i äventyret. I slutet av varje värld väntar en koopaling med ett slott + luftskepp, precis som det ska vara egentligen. Banorna är otroligt finurligt ihopsatta och variationen är stor. Vissa fiender dyker exempelvis bara upp på en bana genom äventyret, och i någon bana klättrar du uppåt för en växande bönstjälk medan du på andra banor duckar torpeder i vattnet eller lallar igenom ett träsk med en design som hämtad från självaste Edvard Munchs målningar. De olika världarna kör på i samma gamla, älskade spår och har olika teman. Vattenvärlden finns som brukligt med där många banor innehåller, mycket riktigt, vatten medan bergvärlden där Roy (ni vet han som är rosa, rockar solglasögon och är lika stor som en mindre carport) lurar kännetecknas av dödliga raviner rakt ner i avgrunden.

Painted Swamplands har en… annorlunda design mot vad man är van vid med Mario.

Spelets svårighetsgrad är välbalanserad. Lira singelplayer är enligt undertecknad alldeles perfekt svårt. Tycker man det är för svårt är det som tidigare sagts bara att byta till de två nya karaktärerna – det går att byta karaktär så fort man hoppar in i sin sparade värld. Spela multiplayer däremot, där kan vi snacka om svårt. Det är egentligen tillräckligt svårt när man spelar två, som jag främst har gjort när det kommer till multiplayer, men när det kommer till fyra… grejer flyger till höger och vänster, någon blir liten, någon råkar hoppa rakt över den andre som ska ta ett språng till säker mark vilket slutar i att man flyger rätt ner i lavan istället, någon kastar ett skal på en annan och skrattar lika vildsint som Bowser själv och någon tar alla svampar/eldblommor/etc. som kommer från ett frågeteckenblock. Man kan på riktigt suga tag i en annan spelare och kasta ner denne rakt ner i avgrunden. Det är kaos i sin renaste form, och jag vet i ärlighetens namn inte hur många timmar det skulle ta för undertecknad och tre andra att klara av alla banor. På tal om banor så är de 164 till antalet, och detta beror på att ”Deluxe” innebär att både New Super Mario Bros U samt New Super Luigi U ingår. På många av banorna är det dessutom fantastisk musik – både nya slingor men också gamla klassiska. Min favorit är utan tvekan slingan som spelas på luftskeppsbanorna. Ja, den som återfinns i Super Mario 3 – nostalgimys när det är som allra bäst.  

Som bilden påvisar kan det bli en aning rörigt när fyra spelare lirar samtidigt.

Att New Super Mario Bros U Deluxe är en flirt de gamla Mario-spelen på NES och SNES, den saken är lika säker som att man blir blöt av att bada. Nostalgi, i full HD, när den är som mest nostalgisk. Att jag inte gillade detta 2014 (året då jag köpte Wii U och spelade detta för första gången) måste ha berott på att jag var nere i en formdipp. En spelkris, rent av. Nu, fem år senare, när jag har passerat 30-strecket, fått barn, och allmänt ordnat upp mig som människa har jag konstant njutit av detta sidscrollande äventyr från bana ett ända till slutet. Jag föredrar att spela det som singelplayer, men multiplayer tillför någonting helt annat som inte helt osökt stundtals för tankarna till valfritt Super Smasch Bros.-spel, och det är ju ändå ett kul tillskott i ett Mario-spel. Inte ett av de absolut bästa Mario-liren, men det ligger där uppe stabilt på övre halvan i varje fall, och det i sig är ju ett gott betyg.  

Nintendo är sin vana trogen och levererar ett nysläpp av ett gammalt spel istället för att förse oss konsumenter med en rykande färsk titel. Näst på tur är New Super Mario Bros U Deluxe som sedan sin originalrealese fått sig en makeover både när det kommer till grafik och innehåll. Jag vill minnas att när jag spelade 2012-versionen när det begav sig inte tyckte att det var särskilt roligt. Bra spel, absolut, men jag hade där och då officiellt tappat intresset för sidoscrollande Mario (och andra spel, för den delen). Det var slut, finito, borta. Det Kenny hade vuxit upp…

Review Overview

Betyg

80

About Kenny Nordgren

Kenny Nordgren
En nästan värmlänning som sedan hösten 2014 är bosatt i Kungälv utanför Göteborg. Arbetar till vardags som pedagog på en låg- och mellanstadieskola. I ryggsäcken finns fem år på universitet med studier inom filmvetenskap och historia. Dagdrömmer om att inom en överskådlig framtid få chansen att skriva en doktorsavhandling rörande skräckfilm. Gillar förutom film även fotboll, tv-spel, hårdrock och att laga rolig mat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.