Musiken har ordet: Escape from New York

Filmfenix handlar inte bara om att berätta om det man redan tycker om eller berätta om de senaste filmerna på bio, utan det är lika viktigt för oss att gå tillbaka genom filmhistorien och fylla igen luckor i vår kunskap och erfarenhet. Det är det som gör den här hemsidan så intressant. Den välkomnar gammalt och nytt i lika stor utsträckning. Vi är inte mindre värda för att vi råkat missa en specifik film i havet av de tusentals sevärda filmer som existerar. När man dessutom enkelt kan rätta till sitt misstag fungerar vi som den perfekta katalysatorn. Filmfenix är här för att motivera oss att utforska, upptäcka, få kunskap och älska ny och gammal film.

Skälet att jag tar upp detta hemsidemanifest är för John Carpenters Escape from New York är ett exempel på en film som jag aldrig sett förrän sent 2016. Filmen i sig har jag ganska varierade tankar om men om det var något som högg tag i mig ynkliga sekunder efter filmstart var det filmens lugna syntiga introduktion. Knappt en minut in i inledningstexterna vände jag mig till Nathalie och frågade “Är denna låten känd? För jag förstår om den är känd för det här stycket är så pass karaktäristiskt och melodiöst att det har alla förutsättningar att vara en musikalisk filmklassiker.”

Jag har precis börjat utforska John Carpenters tidigare verk och jag har inte varit medveten om att han var musiker och kompositör när han inte satt i regissörstolen. Jag hade redan snappat upp Carpenters musik i Big Trouble in Little China för även i den filmen stack ljudmattan ut. Där musiken gömde sig och kändes klyschig samt halvhjärtad i Russels Chinatown-äventyr kastas de finstämda och samtidigt aggressiva synttonerna i Escape from New York rakt i ansiktet på mig. Musiken fullkomligt skriker 80-tal. Här görs inga ursäkter och inget har skadats av tidens tand. All charm, all kraft och uppriktighet ligger kvar. Den stegvis tilltagande syntslingan som utgör melodin är enkel och har lätt att nagla sig fast i hjärnan.

Carpenters musikaliska narrativ verkar följa det som många japanska TV-spelsmusiker upplevt, nämligen att de var ouppskattade musiker som inte insåg sitt musikaliska värde och arv förrän 30 år senare. Av den anledningen är det fantastisk kul att veta att 69-åriga Carpenter på äldre dagar åkt på turné för att framföra sin musik och leva rockstjärneliv framför förtjusta fans som växte upp med hans filmer och musik. Vad mig anbelangar är Escape from New York hans kronjuvel, en djupt identifierbar låt med karaktär och tyngd som med enkelhet kan sälla sig med de musikaliska giganterna på vita duken.

About Alexander Cederholm

Alexander Cederholm
37-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt popkulturkritik. Spelens och filmens världar eggar fantasin och motiverar en aldrig sinande ström av ord och tankar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än idag.

One comment

  1. Alexander Alfonsson
    Alexander Alfonsson

    Bra text. Jag håller med om Carpenter, hans musik är riktigt bra. Musiken till The Thing gör sjukt mycket av filmen t.ex och likaså Assault on precinct 13 och för att inte tala om Halloween. Karln hade talang för både det ena och det andra helt enkelt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com