Mupparna

Efter några års frånvaro från vita duken gav Disney Jason Segel ansvaret att andas liv i Mupparna igen. Detta resulterade i massor av trailerparodier på nätet och en film som man i Sverige endast fick möjlighet att se på bio om man kunde ta sig till någon av de få städerna där den visades. Nu släpps den äntligen på Blu-ray och DVD, och det är med en blandning av fasa och höga förväntningar som jag stoppar discen i spelaren.

Det är ungefär 30 år sedan Mupparna hade sin storhetstid. Nu är deras gamla teater nedgången och ska säljas till Tex Richman (Chris Cooper) som tänkt riva den och borra efter olja. När bröderna Gary (Jason Segel) och Walter (en mupp) får reda på Richmans planer bestämmer de sig för att söka upp grodan Kermit. Gruppen med muppar har inte träffats på många år men måste återförenas för att kunna rädda sin gamla teater. Men finns det plats för Mupparnas positiva och kärleksfulla varité 2011? Kermit tror det. Han vägrar acceptera att dagens ungdomar är så korkade att de tycker om de cyniska program som utger sig för att vara underhållning nuförtiden. Ska Kermit lyckas sammankalla Fozzie, Miss Piggy, Gonzo och de andra? Ska de lyckas tjäna ihop pengarna som kan rädda teatern? (Och just det, Gary har en flickvän som spelas av Amy Adams och som tycker att Gary umgås för mycket med Walter. Jag tror det är tänkt att man ska bry sig om hur det går för dem.)

Mupparna är en nostalgisk oas som man kan gosa ner sig i och njuta av en alternativ verklighet som är hämtad från en annan tid, en enklare och mjukare tid då människor fortfarande imponerades över magiska handdockor, brydde sig om varandra och inte talade i mobiltelefon. Jag tror inte jag såg någon mobiltelefon i hela filmen faktiskt. Hela filmen är överraskande kritisk mot vår samtid. Jag undrar om Disney ser det ironiska i att Mupparna i filmen riskerar att förlora rätten till sitt namn. Det ligger ganska nära verkligheten.

Har det då skett någon Disneyfiering av Mupparna efter sellouten till Disney? Mupparna har alltid rört sig i ett mjukt universum och hoten mot dem har kommit ovanifrån. Det har varit mer ”hotet mot underklassen” än ”hotet från underklassen”. För är det inte sistnämnda inställning som Disney brukar visa upp i sina filmer i form av någon bov med skäggstubb eller någon skabbig tiger? Jag har ärligt talat ingen aning. Disney har aldrig intresserat mig. Men eftersom jag ändå spekulerar kan jag lika gärna fortsätta och konstatera att Mupparnas präktighet, liksom deras tokerier, är inbyggt hos dem medan dessa inslag kommer ovanifrån i Disneys produktioner och är väl uttänkta från producenterna för att lära publiken någonting eller få barnen att skratta. Även om kärlekshistorien mellan Amy Adams och Jason Segel är väldigt präktig finns det en ironisk ton i den som gör att man som vuxen kan le åt den, och jag sväljer till och med den smetiga Disneymusiken (en sång fick en Oscar) i Mupparna.

Eftersom Mupparna ska vara en tillbakagång till den klassiska mupptiden är det dock en sak som skiljer sig markant från deras bästa filmer The Muppet Movie och The Muppets take Manhattan – dansnumren. Om jag ser en film med muppar vill jag inte att producenterna ska fuska och låta mupparna försvinna när det är dags för dans. De ska givetvis hitta en lösning som gör att mupparna kan vara med och dansa. Om jag vill se människor dansa kan jag se Dirty Dancing, Clerks 2 eller Dancer in the Dark. Även i sångerna läggs det för mycket fokus på människorna. Jag vill inte höra Amy Adams sjunga och ännu mindre genomlida en rap med Chris Cooper. Människorna får även övertaget i slutet av filmen när man tvångsmatas med rekordmånga cameos. Eftersom skådespelare inte är någonting jag lägger på minnet har jag ingen aning om vem alla är, men jag förstår att man ska bli lite imponerad när någon som heter Selena Gomez dyker upp. (Däremot tyckte jag det var kul att Dave Grohl från Nirvana och Foo Fighters spelade Animal i hyllningsbandet.)

Alla cameos blir ett bevis på att Mupparna inte klarar sig själva och har någon plats i världen 2012. Jorden har snurrat ifrån dem och i Sverige var tron på filmen så pass låg att den fick begränsad biopremiär och dubbades inte ens till svenska. Jag hade sett framemot att titta på Mupparna med mina systersöner men när jag såg filmen kände jag att den helt och hållet riktade sig till nostalgiker. Och jag älskade givetvis filmen på ett ganska barnsligt vis. Det är så svårt att vara kritisk mot Mupparna. Jag lever mig in i deras värld så starkt att jag glömmer bort min cyniska sida. I normala fall hade jag spytt dynga över en film som flirtar så mycket med publikens igenkänning, men när Kermit börjar sjunga The Rainbow Connection finns det ingenting i mig som tycker det är horigt att de ska dra upp det gamla örhänget och stryka mig medhårs. I stället rörs jag till tårar liksom många andra gånger under filmen.

På grund av dödsfall, sjukdomar och i Frank Oz fall, ovilja att medverka i filmen (han ville göra sin egen film med Mupparna, men Disney valde Segel i stället), är det inte många av mupparna från 70-talet som låter likadant längre. Dave Goelz gör fortfarande Gonzo (utan den där raspiga rösten tyvärr) men det är allt. Om jag inte hade sett Statler och Waldorf på TV’n hade jag aldrig trott att det var de som pratade. Det är lite lustigt att Jason Segel låter mer som Scooter än vad Scooter faktiskt gör.

Jason Segel gör ett fantastiskt jobb och sprudlar av entusiasm. Det märks att han älskar Mupparna och även om han kanske gått för långt eller kommit in på villospår emellanåt när han skrivit manus tillsammans Nicholas Stoller är Mupparna ändå en underbar stund som jag redan hunnit gå tillbaka till en andra gång på mindre än en vecka.

Efter några års frånvaro från vita duken gav Disney Jason Segel ansvaret att andas liv i Mupparna igen. Detta resulterade i massor av trailerparodier på nätet och en film som man i Sverige endast fick möjlighet att se på bio om man kunde ta sig till någon av de få städerna där den visades. Nu släpps den äntligen på Blu-ray och DVD, och det är med en blandning av fasa och höga förväntningar som jag stoppar discen i spelaren. Det är ungefär 30 år sedan Mupparna hade sin storhetstid. Nu är deras gamla teater nedgången och ska säljas till Tex Richman (Chris Cooper)…

Review Overview

Betyg

80

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com