Mortal Kombat: Legacy

Superfanet Kevin Tancharoen (Fame) ordnade själv finansieringen av sin kortfilm Mortal Kombat: Rebirth, inspelad på två dagar men med en stjärna i Michael Jai White som Jax.

Åttaminutersfilmen, menad som en pilot för en ny långfilm i serien, plockades dock inte upp av Warner. Då gjorde Tancharoen det man gör idag, lade upp filmen på YouTube och fick givetvis massvis av visningar och uppskattning. Warner förstod potentialen och lät regissören göra det näst näst näst bästa, en webbserie i nio avsnitt av samma längd som kortfilmen. Serien blir i sin tur en pilot inför en möjlig nystart av filmserien, för Tancharoens tolkning är verkligen annorlunda från det vi sett i både filmer och spel innan.

Upplägget är en film per karaktär, ibland är episoden tvådelad, och ibland introducerar episoden flera karaktärer. Lite Avengers-stuket där Raiden är en Thor som ser ut som Michael Fassbender i Hunger. Åtta minuter är larvigt kort, som om serien var anpassad för nedladdning på ISDN-modem. Jag är även tvådelad till upplägget. Visst, det är intressant att se hur de tog sig till turneringen och ska man visa detta är nog det realistiska upplägget vägen att gå. Men blir det en långfilm, vilket jag verkligen hoppas att det blir, hoppas jag att man kan dra sig lite mer åt fantasyhållet så att spelserien och filmen i alla fall korrelerar något. Kitana och Mileenas episod, som halvt om halvt Flash-animerats, utspelar sig i världen där turneringen ska gå och som tur är skvallrar den om det. De pajiga animationerna hoppas jag dock inte följer med då de bara verkar existera för att man inte har haft råd att filma vissa saker.

Avsnitt som måste nämnas är Johnny Cage-avsnittet som filmats som en dokumentär och innehåller en utmärkt flört med pilotavsnittets öde. Ett avsnitt med gäspningarna Cyrax och Sektor kan bara ha inkluderats för att vi ska få lite robot/cyborg-action och äntligen i sista avsnittet få se en (barnvänlig) Fatality. Favoriten bland avsnitten är definitivt det uppdelade Scorpion och Sub Zero-avsnittet. Det har precis rätt ton, det är riktigt gripande och så är det på japanska. Det enda negativa, och det innefattar även övriga avsnitt, är att det ibland ser ut som att de bara klätt ut sig. Jag är övertygad över att det finns flera som haft mer påkostade Scorpion-dräkter på collegemaskerader. De som klädde sig så kom nog inte ens så långt, men det går tyvärr inte att komma ifrån att det här är något så otillfredsställande som ett förspel med eftertexter.

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.