Mortal Kombat: Annihilation

Det gäller att smida med järnet är varmt är ett klassiskt uttryck som används lite för ofta inom filmindustrin. Får man en hit gäller det att snabbt producera en uppföljare så bolaget kan tjäna ännu mer pengar. Men denna strategi kan göra att man hamnar i stora problem också. Mortal Kombat: Annihilation är ett tydligt exempel på detta.

Filmen tar vid direkt efter föregångaren. Vår hjältar har precis kommit tillbaka till jorden när Shao Kahn öppnar en portal till jorden och invaderar. Han dödar Johnny Cage och resten av våra hjältar tvingas fly och hitta ett sätt att besegra honom. Men de har bara några dagar på sig, sedan har Outworld och jorden blivit ett och Shao Kahn kommer att kunna regera för alltid över båda världarna.

Lawrence Kasanoff hade producerat den första filmen som blivit en oväntad succé för bolaget och fick uppdraget att göra nästa film. Problemet var bara att Midway skulle lansera Mortal Kombat 4 och bolagen ville att filmen och spelet skulle komma ungefär samtidigt för att maximera exponeringen. Men snabbt infann sig problemen. Paul W. S. Anderson höll på att göra Event Horizon och ville inte komma tillbaka. Christopher Lambert tackade nej och flera andra skådespelare uttryckte intresse att komma tillbaka men ville ha mer betalt. Det ville inte Kasanoff betala så han anställde nya skådespelare. Om man skall tro historien var Kasanoff speciellt sur på Linden Ashby som tackade nej efter att ha läst manuset så hans karaktär, Johnny Cage, fick dö fem minuter in. Inte så roligt för Chris Conrad som fick ta över rollen.

Fotografen från den första filmen, John R. Leonetti, fick bli regissör och Kasanoff var själv med och skrev manus. Robin Shou och Talisa Soto återvände men annars var alla skådespelare utbytta. Det hade nog kunnat fungera om det hade varit ett vettigt manus. Men det är det inte. Allt är ologiskt och osammanhängande. Det finns så många saker här som är totalt ologiska och filmen förklarar väldigt lite utan litar på att vi som tittare skall hänga med ändå. Det finns en scen där Nightwolf talar om för Liu Kang att för att vara redo att möta Shao Kahn måste han gå igenom tre prov. Fast filmen glömmer bort det tredje provet. Det är som man bara strök det och hoppades att ingen skulle märka något.

Sedan har vi skådespelet. Det är en helt ny nivå av dåligt. Musetta Vander som Sindel är ”höjdpunkten” av dåligt skådespel i filmen. Klippet nedan är bara en av flera rader av dialog som aldrig borde ha fått skrivits. Talisa Soto var Bond-brud och lyckats efter det göra en karriär trots att det är rätt så uppenbart att hon inte vet vad skådespel är. Brian Thompson är i varje fall lite underhållande i all sin uselhet. Och Robin Shou är omedvetet rolig i hur allvarlig han är i huvudrollen.

De digitala effekterna är ännu sämre än i den första filmen och de är fler. Någonstans tyckte någon på Warner att det vore bra med mer digitala effekter och större! Låt oss förvandla Lui Kang till drake! Kommer se hur häftigt ut som helst på duken. Nej, det gjorde det inte.

Det finns folk som tycker den förra filmen är underhållande i sin uselhet. Det kan jag förstå även om jag inte håller med. Men Mortal Kombat: Annihilation är bara usel. Finns inga förlåtande drag alls.

Det gäller att smida med järnet är varmt är ett klassiskt uttryck som används lite för ofta inom filmindustrin. Får man en hit gäller det att snabbt producera en uppföljare så bolaget kan tjäna ännu mer pengar. Men denna strategi kan göra att man hamnar i stora problem också. Mortal Kombat: Annihilation är ett tydligt exempel på detta. Filmen tar vid direkt efter föregångaren. Vår hjältar har precis kommit tillbaka till jorden när Shao Kahn öppnar en portal till jorden och invaderar. Han dödar Johnny Cage och resten av våra hjältar tvingas fly och hitta ett sätt att besegra honom.…

Review Overview

Betyg

10

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.