Moontide

Den sorglöse vagabonden Bobo och hans kompis Tiny försörjer sig som kringresande grovarbetare i olika hamnar. Deras leverne kretsar kring alkohol, kvinnor och att klara sig för dagen. Efter en synnerligen blöt kväll vaknar Bobo upp med sedvanliga minnesluckor, med en mössa tillhörande en man som blivit dödad under kvällen. Rädslan över att eventuellt ha dödat en man utan att kunna minnas det kommer snart i andra hand efter att han räddat den unga Anna från att dränka sig i havet. Kärleken dem emellan börjar spira, men konsekvenserna och hemligheterna från den olycksaliga natten kommer snart ifatt dem.

Fritz Lang inledde regiarbetetMoontide, men lämnade projektet efter att ha kommit på kant med såväl Jean Gabin i huvudrollen som demonproducenten Darryl F. Zanuck. Sin vana trogen var den gode tysken i princip omöjlig att arbeta med, så inte fullt lika välrenommerade Archie Mayo fick ta över, medan Lang gick vidare till att istället göra Hangmen Also Die! 1943. Av någon anledning märks inte regissörsbytet speciellt mycket, då det känns förvånansvärt sammanhållet, åtminstone på den fronten.

Däremot är det en väldigt splittrad film som sjuder av outtnyttjad potential. Vissa bitar är riktigt bra, som den europeiska känslan över scenerna kring kajen och i den lilla stugan, den dimmiga scenen längs en pir eller de mörka undertonerna. Den stillsamma presentationen av vissa karaktärer, samt den tid de faktiskt får på sig att interagera känns trivsam. Kom även ihåg att denna film gjordes ett par år innan Film Noir-genren hade definierats och egentligen kanske är att räkna som en föregångare. Tyvärr är filmen även nedlusad av mindre lyckade delar, där det strypkoppel som den dåvarande censuren använde sig av besinningslöst är den värsta. Man anar hela tiden ett annat, betydligt dystrare och mer cyniskt händelseförlopp, men att detta istället slätats över för att inte skrämma slag på biopubliken fullständigt, eller vad man nu var orolig att det skulle kunna leda till. Bland allt det tillrättalagda har det även smugit sig in en ordentligt gammaldags, moraliserande och ganska sunkig syn på äktenskap i allmänhet samt kvinnans roll i synnerhet. Visst, det var en annan tid då, men det irriterar mig likafullt.

Serien ”Fox Film Noir” levererar ständigt stabila och prisvärda utgåvor, där denna verkligen inte är något undantag. Utgåvan har en någorlunda uppstädat bild, där det dock fortfarande förekommer en del skräp och intressant extramaterial i form av en featurette samt ett kommentarspår. Enda invändningen jag har är egentligen att man av någon anledning valt att frångå den utformning som resten av filmerna i serien har, då ryggen på denna ser helt annorlunda ut. Petitesser visserligen, men det kan vara värt att notera.

Moontide är en tidig Film Noir, där man säkert kan diskutera huruvida den hör dit överhuvudtaget. Det är dessutom en film med en hel del problem, men dess förtjänster gör den ändå sevärd om man känner sig intresserad av att utforska genrens källor, även de mindre omtalade.

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.