Monsters University

Att göra prequels till filmer är vanskligt. Det kan vara svårt att få till det så att fansen känner igen sig och accepterar något som hänt innan den första filmen som släpptes. Datoranimerad film har dock fördelen att det är lättare att ”hitta” en yngre version av skådespelarna.

MONSTERS UNIVERSITYPixar som mer eller mindre revolutionerade den dataoranimerade filmvärlden och som gett oss flera riktiga klassiker, verkar ha gått lite på tomgång på slutet. Bilar 2 får anses vara ett riktigt bottennapp. För all del ett väldigt snyggt bottennapp, men ändå under all värdighet för det kreativa bolaget Pixar. Monsters Inc. kom 2001 och blev en succé. Jag har sett filmen flera gånger själv och gillar den. Men hur skulle egentligen en prequel te sig?

Monsters University börjar med att vi får träffa den mycket unge Mike Wazovsky. Mike bor i Monstropolis och går i grundskolan. Han är inte direkt klassens populäraste kille med sin klena fysik och enda öga. Mikes liv tar sig en vändning när skolklassen gör studiebesök på Monsters Inc  och Mike lyckas följa med en skrämmare till ett barns sovrum. Mike blir så till sig av att se skrämmarens arbete att han genast bestämmer sig för samma yrkesval. Och vill man bli en riktigt bra skrämmare är det bästa stället att utbilda sig på Monsters University. Mike är väl förberedd och alltid påläst, men hans yttre är inte riktigt en fördel om man vill skrämmas, en grön boll prydd med armar, ben och ett enda stort, men inte speciellt läskigt öga ger tyvärr ett ganska oskrämmande eller varför inte godmodigt intryck. Bättre förspänt har dock kursaren James ”Sulley” Sullivan. Han är riktigt skrämmande trots sina lila fläckar i den mjuka och böljande pälsen. Sully förväntar sig att det bara är att rinna igenom Monsters University. Hans är ju son till den store skrämmaren Sullivan och har både talang och anlag.

Det faller sig dock inte bättre än att både Mike och Sulley får rektorns onda öga och att de står inför att bli utkastade från skrämmarlinjen. Enda chansen att få vara kvar är att vinna Monsterfestivalen. Det är en lagtävling och det finns bara ett lag som kan ta emot Sulley och Mike och det är skolans töntförening. Ett lag som givetvis är helt utan utsikter att vinna tävlingen. Sulley som ser sig själv som en vinnare resonerar lugnt att han själv kan se till att vinna tävlingen, vad han glömt är att det är en lagtävling och att samtliga i laget måste klara de olika utmaningarna. Mike å sin sida vägrar ge upp eftersom detta är hans enda, om än mikroskopiska chans att bli skrämmare.

MONSTERS UNIVERSITYEftersom detta är en modern film är den inspelad i 3D. Ett format som passar datoranimerad film som handen i handsken. Jag har dock enbart sett den vanliga versionen. Till skillnad från andra filmer som gjorts för 3D är det inte uppenbart när man ser filmen att den är gjord för 3D. Pixar är för smarta och kompetenta för att gå i fällan och göra 3D-effekter bara för effektens skull. Därmed sitter man inte hela tiden och tänker: ”Aha – den grejen såg nog rolig ut i 3D, men finessen försvann i 2D!” utan filmen rullar på och några tankar på 3D uppenbarar sig aldrig. Rent visuellt är detta ett mästerverk. Det är mycket färger och mycket texturer. Stundtals ser det verkligare ut än i verkligheten, men som vanligt med Pixar gör man animationerna så bra att hjärnan som givetvis begriper att de olika monstren inte är verkliga ändå luras och köper det hela. Bilden är det absolut bästa jag sett på blu-ray-formatet. Bilden täcker hela min 60-tums plasma-TV och den är vacker, färgsprakande och mycket levande. Det som gör produktioner från Pixar extraordinära är som jag tidigare nämnt detaljnivån som är väldigt genomtänkt och genomarbetad. Att reflektioner och skuggor ligger på plats är inget som någon tänker på idag. Inte heller att rumskänslan är korrekt. Sådana saker var imponerande när Toy Story kom. Idag krävs betydligt mer och det levererar Pixar.

Fokus i bilden ligger på olika ställen och skärpedjupet varierar med scenerna, men inte heller detta är det som gör denna film stor. Nej, det är på detaljnivån Pixar inte bara vinner utan i samma stil som Ingemar Stenmark fullkomligt mosar konkurrensen. Skuggor av lövverk rör sig med vinden. Långt bak i scenerna sker saker som har en handling och en kontinuitet. Sånt som statister skulle göra i vanliga filmer. Detaljer som olika former av skavanker finns över allt. Och det är kanske det som gör att man accepterar den konstgjorda verkligheten så pass bra som man gör. Att gräsmattor, pälsar och vatten och annat ser utomordentlig bra ut förväntar jag mig, men trots det förundras jag över hur verklig Sulleys päls ser ut. Paletten är extremt levande, kryddat med en svärta ljud som ett svart hål förmodligen skulle bli avundsjuk på. Jag borde vara van. Visuellt är det alltså en läckerbit och som grädde på moset är filmen översatt till Svenska även i bilden om man väljer den Svenska varianten av filmen. Det vill säga skyltar och annat är på svenska.

Ljudet är nästa grej. Även om jag inte är lika imponerad som av bilden är ljudet också extremt bra. Detaljerat, positionerat och med riktigt djupbas på sina ställen. 7.1-ljud om du väljer engelska och ett 5.1 för det svenska spåret. En bra demoscen för ljudet är partyscenen drygt 50 minuter in i filmen. Här får anläggningen visa på basförmåga och när Sulley lite motvilligt äntrar dansgolven panorerar ljudet mellan alla hörn i rummet. Det går att rada upp scener som denna där både bild och ljud imponerar stort. Det är haksläppsnivå på presentationen både vad det gäller animering, ljud och bild. En ren njutning för hemmabiofantasten.

MONSTERS UNIVERSITYDet är givetvis lätt att frestas av det sköna i presentationen och förneka att handlingen i sig är ganska platt. För grundstoryn har jag sett i ett stort antal collegefilmer av varierande kvalitet från 80-talet. Skolans förlorare blir vinnare. ”Nörden” som får sin upprättelse är inget nytt och handlingen i denna film är lika förutsägbar som amen i kyrkan. Det spelar dock inte så stor roll. Historien är tillräckligt bra, Pixar har försett oss med så mycket detaljer i filmen att det faktiskt är intressant att se den flera gånger bara för att se vad som pågår i bakgrunden i nästan alla scener. Att vi får se Sulley och Mike som unga monster gör att deras karaktärer i Monsters Inc. blir tydligare. Möjligen kan jag kritisera faktumet att för målgruppen barn i Sverige är förmodligen detta med studentföreningar på amerikanska college eller universitet förmodligen lite främmande. Namn som  Phi Kappa Alpha och vad de kan vara är liksom inte svensk skolstandard och därmed kanske lite över målgruppens fattningsförmåga.

Om man vill få sig till livs lite mer godis finns det en liten pärla med i extramaterialet i form av kortfilmen Blue Umbrella. En varm film om kärlek på sättet som bara Pixar klarar av att göra.

monsters university 004På det stora hela är detta en film vars presentation gör att den går från att vara klart godkänd till att vara snäppet bättre än så. Betyget återspeglar totalintrycket av filmen och den glädje som filmen gav mig i form av teknisk excellens. Filmen i sig är förmodligen värd ett något lägre betyg.

 

[small_divider]

Bilder ©Disney

 

About Joakim Helmbrant

Joakim Helmbrant
Månskensbonde som bor på subwoofersäkert avstånd från närmsta granne. Gillar dokumentärfilmer och musikfilmer (OBS INTE musikaler!).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com