Monster Brawl

Har du någon gång undrat vem som skulle vinna i en wrestlingmatch mellan Varulven och Träskmonstret? Inte jag heller. Men nu har vi i alla fall, vare sig vi vill eller inte, svaret på den frågan i form av filmen Monster Brawl. Filmen är till min stora glädje uppbyggd som en wrestlinggala istället för vanlig film, även om den är för välputsad för att kännas som en riktig wrestlinggala.



Det finns en hel del
jag gillar med filmen: Konceptet känns fräscht och jag blev faktiskt överraskad över hur pass mycket ”riktig” (notera citattecknen) wrestling filmskaparna måste ha sett när de skrev manus för filmen, då en hel del av det monstren gör i ringen är som hämtade från ”riktiga” matcher (vilket också bekräftas i kommentatorspåret). I vanliga fall när wrestling är med i filmer är det tydligt att filmskaparna inte har en susning om vad wrestling egentligen innebär, men här har de verkligen lyckats. Även om det naturligtvis är långt ifrån hur vanlig wrestling är. Själva uppbyggnaden av showen påminner t.ex. mer om en UFC-gala än en wrestlinggala om vi ska vara petiga.

Jimmy Hart (legendarisk wrestlingmanager som här i filmen helt plötsligt agerar presentatör) agerar likadant som han gör i wrestling. Kevin Nash (som spelar Zombiemans tränare) överspelar å det grövsta vilket, medvetet eller omedvetet, blir väldigt komiskt. Ännu en wrestlingkoppling är Robert Maillet (Frankenstein, som kallades Kurrgan i sin mest kända roll i wrestling). Ni som är wrestlingfans lär inte heller missa Varulvens passning till Ric Flair i en match.

Nu till det mindre bra med filmen: Även om det är ett intressant koncept (i alla fall för mig som älskar wrestling) känner jag cirka en halvtimme in i filmen att jag blir mätt på det. Det blir mycket upprepningar och efter andra matchen känns filmen bara som en lång transportstäcka fram till slutet, som i sig motiverar till en uppföljare (även om jag aldrig skulle orka med samma koncept igen om de inte utvecklar det). Nittio minuter är väldigt lång tid för något som egentligen bara håller knappt en tredjedel av den tiden. När jag hade sett två matcher förstod jag konceptet och önskade att de kunde utveckla det lite – men icke! Sista halvtimmen känns evighetslång och jag sitter bara och väntar på att filmen äntligen ska ta slut, vilket inte är ett gott omdöme. Dialogen är väldigt stolpig, men jag tror inte att någon förväntar sig Tarantino-style på dialogen i den här typen av film så det kanske inte gör något.

Överlag gillar jag konceptet eftersom det känns tämligen fräscht. Dock drar de ut alldeles för mycket på det så jag tröttnar långt innan eftertexterna hamnar i bild. Därför sätter jag ett ganska lågt betyg, även om filmen har sina poänger och fördelar. Kul koncept, ja. Håller det hela vägen? Absolut inte. Inte ens för mig som wrestlingnörd.

Bland extramaterialet har vi först och främst ett kommentatorspår med regissören och producenterna. Mycket intressant spår (mer intressant än själva filmen) där de berättar hur filmen kom till och vilka svårigheter de fick överkomma för att skapa filmen trots en väldigt liten budget. Jag skulle inte vilja likställa den med Bad Taste, men de verkar ha fått slita enormt mycket för att överföra sin vision till vita duken. Dessutom märks det tydligt hur wrestlingkunniga de är och ibland svävar de ut och använder facktermer inom wrestling som ingen normalt funtad människa (det vill säga alla er som inte ser wrestling) känner till, vilket de kanske skulle kunna tänka lite på. Ett klagomål är dock att en av producenterna hela tiden säger ”amatörbrottning” (vanligt brottning) när han egentligen menar ”professionell brottning” (låtsasvarianten).

En dokumentär på i runda slängar 23 minuter tar oss bakom kulisserna och visar lite ytligt om hur filmen blev till. Måste säga att jag faktiskt uppskattade dokumentären mer än själva filmen, kanske för att filmen var alldeles för utdragen. Förutom detta berättar Jimmy Hart under cirka sju minuter anekdoter från sin karriär (dock väldigt basic) och berömmer filmteamet för hur bra de är, vilket blir en smula för mycket ”rövslickeri” för min smak. Slutligen inkluderas även en trailer.

Sammantaget är detta en småkul film (kul koncept men det håller inte i 90 minuter), med ett ännu bättre kommentatorspår. Även monsterälskare får sitt lystmäte men gillar du wrestling kommer du antagligen gilla filmen, och framför allt kommentatorspåret, ännu mer. Jag kan dock inte ge ett speciellt högt betyg eftersom konceptet inte håller för en så här lång film.

 

About Sebastian Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.