Mina tankar om The Square och Ruben Östlund

Ni har säkert inte missat att Ruben Östlunds film The Square vann det prestigefyllda priset Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes 2017. Så varför tjatar jag om detta nu då, det var ju över ett år sedan, jo för att jag såg The Square i helgen.Inför 2018 års Oscarsgala skrev min kollega Fredrik en väldigt bra recension av The Square, den var då nominerad till Bästa icke-engelskspråkiga film. Jag och Fredrik tycker ganska lika om filmen på många punkter men inte alla, här följer mina intryck av både filmen och regissören. Jag har egentligen alltid tyckt att Ruben Östlund har varit överskattad som regissör, jag tycker hans filmer fått alldeles för mycket uppmärksamhet från alla håll. Till exempel hans föregångare till denna film, Turist, som bland annat vann hela 6 guldbaggar! Enligt mig var Turist en helt ok film men inte mer än så.Detta är också anledningen till att jag inte rusade till biografen när The Square hade premiär. Men vet ni, nu finns filmen på SVT Play (tom 8 oktober 2018), så jag bestämde mig för att se den. Fotot i filmen av  är både riktigt snyggt och konstnärligt, och samtidigt humoristiskt många gånger, det är ganska unikt. Jag anser också att filmen visar en tydlig bild av vårt svenska samhälle och dom som bor här, kanske då framförallt hur Stockholm (där filmen utspelar sig) ser ut idag. Jag kan relatera till väldigt mycket i filmen.Det är inte bara fotot i filmen som är fantastiskt utan dess kombination med ljud och musik. Skådespelet är otroligt bra, av både huvudpersonen Christian (Claes Bang) och underbara Elisabeth Moss som spelar journalisten Anne, och alla andra som är med i filmen. Så min nominering av filmen bör bli:
För mig är The Square är en tydlig skildring av vår samtid, av utanförskapet, av kultureliten och alla oss andra, med en känsla av igenkänning, skam och paradoxer men samtidigt med en stor dos humor. Jag har inte läst nomineringen för The Square men hoppar över det, då jag vill hålla mig till min bild av filmen.Så lite sent men STORT GRATTIS RUBEN, du är så värd Guldpalmen och du är riktigt duktig på att göra (en) film. Men Ruben, lite att tänka på framöver; du har en egen stil, men du hämtar mycket från dina fantastiska danska kollegor Lars von Trier och Nicolas Winding Refn, tycker jag. Men du kan Sverige, du kan visa din syn på detta tråkiga land till världen och det vill jag att du fortsätter med.

***SPOILER ALERT***Och slutligen…detta handlar inte om dig Ruben, utan om de människor som skapar media inför filmreleaser. Denna bild har liksom blivit The Square, men personligen så tycker jag att denna film förtjänar bättre än denna bild. Och min spoiler är ju då att detta utspelar sig i filmens slutände och det skapar fel feeling för en filmrelease enligt mig.
Tack och bock till er som läste till slut, kommentera gärna. Jag återkommer inom kort med min tv-serie blogg: True-List.

Ta hand om varandra och Stay true!

About Angela Ljungkvist

Angela Ljungkvist
Filmhistorien är magisk. Hollywood gör mycket bra men också mycket dåligt. Fransk film ligger nära mitt hjärta. Skräckfilm är min hatkärlek och jag ser det gärna men med lampan tänd. Älskar 40-och 50-talets filmstjärnor och dess skapare samtidigt som jag beundrar Nya vågens nakenhet. 90-talet är förmodligen det allra bästa årtiondet inom film. Tim Burton är sagolik och Tarantino är min stora kärlek.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com