Min bäste ovän (I arkivet)

När jag var sexton år och började på gymnasiet började mitt filmintresse på allvar. Det hade så smått tagit fyr under sista året på högstadiet men det var när jag bytte skola och fick nya vänner som det kom att explodera. Det var under denna tid som jag kom att bli introducerad till asiatisk film, animé, amerikansk independent och Werner Herzog.

Det var under en tyska lektion som min lärare bestämde att vi skulle se Jeder für sich und Gott gegen alle eller på svenska Kaspar Hauser – var och en för sig och Gud mot alla av Herzog och jag trollbands på en gång. Kan låta töntigt att skriva när man är över 40 år men när man är 16 år och får se Herzog för första gången och förstå vad man kan göra med film som medium, det var en stark upplevelse. Sedan dess har jag sett flera av hans filmer och framförallt de som han gjort tillsammans med Klaus Kinski.

Kinski var en stark karaktär, när han var på rätt humör var en han en fantastisk skådespelare som kunde lyfta vilken film som helst. Men han var också oberäknelig och van att stå i centrum. Han var inlagd på mentalsjukhus en period där han fick diagnosen psykopati och han försökte ta livet av sig flera gånger. Denna film är en dokumentär som handlar om den relation som Herzog och Kinski hade. Den som förväntar sig en regelrätt dokumentär kommer att bli besviken, regisserad av Herzog är detta ett ömsint porträtt av hans främste vän och samtidigt hans värste ovän.

Herzog lärde känna Kinski som 13-årig grabb och när han blev filmregissör visste han att han ville jobba med honom. De kom göra fem filmer tillsammans, några av dessa är de bästa som Hertzog gjort under sin karriär, som Fitzcarraldo och Aguirre, der Zorn Gottes. Men deras relation var också djupt ansträngd då Kinski kunde utbryta i våldsamma raseriutbrott över små saker som att kaffet inte var tillräckligt varmt. Detta tärde på deras relation och Herzog planerade flera gånger att mörda Kinski för han var så trött på honom.

Men det finns också spår av denna hårfina balans mellan geni och galenskap i filmerna som de gjorde tillsammans och det syns väl när man ser dem. Många av dem har väldigt starka scener och är inte filmer man glömmer i första taget. Mycket av det som gör Herzog till en så pass stor regissör som han är att han kunde balansera denna galenskap och få det att fungera. Det märks också på Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans med Nicolas Cage. Ingen annan regissör än Herzog hade kunnat få något sådant projekt att fungera.


Men det finns också en mjuk sida mellan dessa två män. Herzog pratar ömsint om hur de kunde sitta och titta ut över naturen och filosofera tillsammans. Och om hur han hjälpte Kinski att skriva sitt om sig själv i dennes självbiografi för att den skulle sälja mer. Det fanns en relation mellan två män som också respekterade varandra väldigt mycket och på ett plan var vänner. Båda dessa sidor understryks av bakgrundsmaterial och privata filmklipp. Vi får se Kinski stå och gapa på en stackars filmassistent för han inte är nöjd med maten. Och hur han krama om Herzog efter att de inte synts på ett långt tag och skrattar tillsammans med honom.

Det är dessa två sidor som gör dokumentären så intressant och bra. Men det är samtidigt en film för antingen de som är som jag, stora Herzog-fans eller någon som har intresse för film och vill veta mer om deras relation. För den som bara gillar dokumentärer har nog inte så mycket här att hämta.

När jag var sexton år och började på gymnasiet började mitt filmintresse på allvar. Det hade så smått tagit fyr under sista året på högstadiet men det var när jag bytte skola och fick nya vänner som det kom att explodera. Det var under denna tid som jag kom att bli introducerad till asiatisk film, animé, amerikansk independent och Werner Herzog. Det var under en tyska lektion som min lärare bestämde att vi skulle se Jeder für sich und Gott gegen alle eller på svenska Kaspar Hauser – var och en för sig och Gud mot alla av Herzog och…

Review Overview

Betyg

80

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com