Metro Exodus (PC)

Efter fem års väntan sedan Metro Last Light är det dags att återvända till det kärnvapenhärjade Metro universumet. Men den här gången får vi utforska mer än den mörka och fuktiga tunnelbanan

Likt de tidigare spelen axlar vi rollen som Artyom vars dröm nu är att hitta tecken på liv utanför den mörka tunnelbanan. Som ni kanske redan förstått så går hans dröm delvis i uppfyllelse. Ganska tidigt i spelet lämnar vi Moskvas ruiner bakom oss och ger oss ut i det härjade ryska landskapet med en grupp trogna kamrater. Under resans gång görs ett flertal stopp på olika platser som alla skiljer sig åt ganska mycket. De olika miljöerna ger förstås en hel del variation men innebär också lite av ett avsteg från den skräckfaktor som alltid funnits med i Metro spelen.

Kallt och snöigt
Varmt och sandigt

Givetvis stöter vi fortfarande på diverse muterade varelser med minst sagt otrevliga uppsyner, men den lite klaustrofobiska skräckkänslan som alltid fanns nere i tunnelbanan försvinner till stor del när du befinner dig på en öppen yta. Däremot ger de öppna ytorna dig en hel del frihet. Under varje stopp är du för det allra mesta fri att gå vart du vill när du vill. Det ger dig även möjlighet att tackla det motstånd du möter på lite olika sätt. Du kan knalla in raka spåret med hagelbössan i högsta hugg, stanna på lite avstånd och peta ner motståndarna med ett gevär eller smyga dig in med kastknivar och ljuddämparförsedd puffra. I de fall när du möter mänskliga motståndare ges du möjligheten att antingen knocka dom med nävarna eller döda dem med kniven om du tar dig in på riktigt nära håll.

En riktig fuling i behov av akuttid hos tandläkaren

Det finns förstås ett antal olika vapen, det är ju trots allt ett FPS spel, som du stöter på allt efter som genom spelet. Några nya vapen och några klassiker från de tidigare spelen, till exempel Tikharen, det enorma luftgeväret som skjuter 15mm stålkulor i höga hastigheter. Samtliga skjutvapen kan modifieras på en rad olika sätt med den ryggsäck du alltid bär med dig. Allt eftersom springer du på lite nya modifieringar, både till vapnen och din övriga utrustning. Via din ryggsäck kan du även tillverka andra nödvändigheter såsom filter till gasmasken, enklare ammunition och kastknivar. För tillverkningen krävs komponenter som du kan hitta lite här och där. Vapenkänslan är riktigt bra och designen på de ”hemmasnickrade” bössorna är överlag fantastisk. Modifieringarna är även de riktigt väldesignade och intressanta, du kan påverka varje pang rejält och anpassa dem efter din spelstil. Vill du ha välfungerande och pålitliga vapen gäller det att du håller efter dem genom att rengöra dem på de arbetsbänkar som finns utspridda lite här och där.

Meka vapen är alltid kul!

När vi då ändå är inne lite på design så måste jag ta tillfälle i akt att berömma spelvärldens design och atmosfär. Även om den kusliga och lite skrämmande atmosfären bitvis saknas så förmedlas känslan av en värld i ruiner efter ett kärnvapenkrig riktigt bra. Den öppna världen känns dock inte alltid så öppen som jag skulle önska. Visst du är fri att röra dig fritt över det område du för tillfället befinner dig i men området i sig är allt som oftast ganska begränsat. Sen finns det egentligen inte så mycket att göra runtomkring de områden som markeras ut under själva berättelsen. Det ger dig möjlighet att hitta lite mer resurser och utrustning men just inte så mycket mer än det. Däremot är de delar av spelet som tar plats under jord, i tunnelbanor och bunkrar, riktigt bra! Metrokänslan infinner sig direkt och jag greppar musen hårdare medans jag närmast frenetiskt håller ficklampan fulladdad och sveper runt med den för att inte missa någon fiende.

Hur kan jag sakna den mörka tunnelbanan när det bjuds på sånt här!?

Metro Exodus är likt de tidigare spelen ett renodlat singel player spel vilket gör att berättelsen i spelet blir ganska viktigt. Tyvärr blir jag inte sådär fångad, engagerad och berörd av själv berättelsen som jag vet att jag kan bli av andra spel. De kamrater som är med under resan har alla lite olika personligheter och viljor men relationen till dem förblir ganska ytlig. Själva berättandet sker nästan uteslutande ur det första persons perspektiv som du spelar ur, undantaget de dagboksanteckningar som läses upp under laddningsskärmen. Här finns alltså inga flashiga filmiska mellansekvenser från andra vinklar och perspektiv. Först i slutet av spelet infinner sig lite av det där engagemanget som visar på en berättelse som fångar en.

Gröna svampar, bör nog inte ätas…

Rent tekniskt så ser och låter Metro Exodus bra ut. Tyvärr har jag inte kunnat spela på maxinställningar och bibehålla drägligt antal bildrutor per sekund men trots lägre grafikinställningar har det överlag sett bra ut. Några missar här och där med upplösningen på vissa texturer har jag stött på men inget som påverkar upplevelsen i det stora hela. Ljudet bjuder på härliga knallar från gevären och tillfredsställande dunsar när din knytnäve träffar motståndarens ansikte. Ljudet är även din goda vän i striderna, särskilt under de delar av spelet som tar plats under jord, då man ofta kan utröna från vilket håll fienderna kommer enbart genom att lyssna. Röstskådespeleriet är tyvärr inget vidare, i alla fall inte med engelska som valt språk. Att välja ryska som talat språk i inställningarna förhöjer enligt mig upplevelse, betydlig bättre än amerikanska med stereotypisk rysk brytning.

Om jag då ska försöka sammanfatta intrycken och upplevelsen av Metro Exodus så börjar jag med att konstatera att det aldrig varit tråkigt att spela spelet. Det kanske inte riktigt lever upp till förväntningarna och skräckkänslan från de tidigare spelen är inte alls lika påtaglig. Berättelsen fångar mig tyvärr inte riktigt förens vi närmar oss slutet av spelet. Men underhållningsvärdet är ändå högt, vapnen är roliga att använda och modifiera, miljöerna är genomtänkta och väldesignade och fienderna bjuder på utmanande motstånd. De delar som utspelar sig nere i mörkret är suveräna och här är förväntningarna uppfyllda med råge!

Mörkt, trångt och skitigt. Metro när det är som allra bäst!
Efter fem års väntan sedan Metro Last Light är det dags att återvända till det kärnvapenhärjade Metro universumet. Men den här gången får vi utforska mer än den mörka och fuktiga tunnelbanan Likt de tidigare spelen axlar vi rollen som Artyom vars dröm nu är att hitta tecken på liv utanför den mörka tunnelbanan. Som ni kanske redan förstått så går hans dröm delvis i uppfyllelse. Ganska tidigt i spelet lämnar vi Moskvas ruiner bakom oss och ger oss ut i det härjade ryska landskapet med en grupp trogna kamrater. Under resans gång görs ett flertal stopp på olika platser…

Review Overview

Betyg

70

About Petter Nergård

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.