Mass Effect Andromeda

Så var det åter igen dag att återvända till Biowares mastodonta och amitiösa rymdepos Mass Effect. Denna gång tar historien oss på ett sidospår för att utforska nya planeter i en ny galax som kan bebos, skjutas på, ha konflikter i, slåss, och ha sex i. Helheten är ett måttligt underhållande actionsrollspel som inte ens kommer i närheten av den ursprungliga trilogins fantastiska berättelse.

Min största besvikelse med Mass Effect Andromeda är hur lite nytänkande det är. Från första början slungas vi ut i en ny galax där vårt skepp med hundra tusentals nedfrysta kolonialister hamnar i konflikt med en ny ras som absolut känner att de måste bråka med oss. Visst är det en intressant ingång med kolonialismens alla problem och att försätta dig som protagonist i en situation som flykting, ett tema som hade kunnat problematiseras och göras tungt och dagsaktuellt. Istället blir det bara en simpel ursäkt att kriga mot de nya onda rymdvarelserna. Dessutom faller Mass Effect Andromeda platt när huvudkonflikten åter igen handlar om en ”sedan-länge-utrotat-högteknologisk-civilisation”.

Huvudkaraktären heter denna gång Ryder och är liksom tidigare spelen i serien en huvudroll med valbart kön och utseende. Jag testade båda könen även om jag spelade igenom spelet som den kvinnliga varianten och jag måste säga att röstskådespeleriet var mycket imponerande, något som jag iofs förväntade mig när jag startade igång ett massivt Bioware rollspel. Någonting som jag inte förväntade mig var de löjligt usla ansiktsanimationerna. Jo, jag vet att alla redan har hackat på detta men jag kan inte undgå det faktum att animationerna totalt förstör intrycket av spelet och brutalt kastade gång på gång mig ut ur det immersiva universumet som Andromeda ändå är. Dessutom efter att ha tagit mig igenom Horizon: Zero Dawn och med jämna mellanrum klagat på de ”döda ögonen” för att inse att jag hundra gånger hellre lever med de än de ”galna ögonen” i Mass Effect Andromeda som stirrar på allt förutom det som är relevant. Inte okej Bioware.

Något annat jag inte kan bli klok på är att trots att vi har färdats ett par miljoner ljusår bort från vår första galax så stöter vi bara på två nya raser under den 40 timmar långa kampanjen. Dessutom så undrar jag också varför det välgjorde valsystemet som fanns i originaltrilogin som fick mig att känna att jag verkligen påverkade historien beroende av mina val och aktioner i Mass Effect Andromeda reducerats till att handla om Ryder ska vara en stel tråkmåns eller slarvig lustigkurre. Aldrig kände jag under min speltid att mina aktioner någonsin spelade någon större roll för helheten. Aldrig heller känns besättningen särkilt intressant heller. Aldrig upplever jag som i de tidigare spelen att jag väljer någons sida före någon annans och är hela tiden smått oroad över att bli förrådd eller lurad om jag inte gjorde alla karaktärers sidouppdrag. Alla kommer mer eller mindre överens och som kompensation har Mass Effect Andromeda fyllts med ostiga romanser och osannolikt obekväma sexscener.

Är det någonting som har blivit bättre då? Jo, på sätt och vis. Då vår protagonist Shepard från originaltrilogin var stel som ett kylskåp så kan Ryder springa, hoppa, klättra och är dessutom utrustad med en jetpack på ryggen som tillåter hen att hoppa högt och sväva. Problemet är bara att planeterna som man får springa, hoppa och sväva runt på är vackra men mestadels tomma och lite trötta. Att på det tvingas in i kassa pussel med jetpacken blir bara irriterande och gjorde mig i slutändan mest sur och trött på den.

Så synd. Så otroligt synd att ett spel som skulle åtgärda det misslyckade slutet i Mass Effect 3 och det som jag och många andra väntat på så länge blev en sån besvikelse. Bioware har galaxen, de har mytoset, de har oss spelare på deras sida. Synd att inte gav berättelsen mer tid och kärlek. Samt de galna ögonen.

Så var det åter igen dag att återvända till Biowares mastodonta och amitiösa rymdepos Mass Effect. Denna gång tar historien oss på ett sidospår för att utforska nya planeter i en ny galax som kan bebos, skjutas på, ha konflikter i, slåss, och ha sex i. Helheten är ett måttligt underhållande actionsrollspel som inte ens kommer i närheten av den ursprungliga trilogins fantastiska berättelse. Min största besvikelse med Mass Effect Andromeda är hur lite nytänkande det är. Från första början slungas vi ut i en ny galax där vårt skepp med hundra tusentals nedfrysta kolonialister hamnar i konflikt med en…

Review Overview

Betyg

45

About Stefan Stanisic

Stefan Stanisic
En film-, scenkonst- och spelnörd som bor i Malmö. Jobbar som film och teaterregissör och har tillbringat otaliga sömnlösa nätter med att försöka klara av det omöjliga uppdraget att se alla världens filmer.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com