Making a Murderer: Säsong 2 (Netflix)

Bild: Netflix

Laura Ricciard och Moira Demos Netflix serie om den felaktigt fängslade, frisläppte och sedermera mordåtalade Steven Avery och Brendan Dassey slog ned som en bomb när den hade premiär i december 2015 och blev snabbt en av det årets stora snackisar. Nu tre år senare så har säsong två äntligen fått premiär och under lite drygt tio timmar får vi återigen följa med på en känslomässig berg-och-dalbana när Steven och Brendans fall på nytt granskas under luppen.

Först och främst. För er som ännu inte tittat på den första säsongen av serien så rekommenderar jag att ni redan nu slutar läsa. Jag kommer ta upp en del av det som skedde under första säsongen och ni gör er själva en otjänst av att inte få uppleva det på egen hand först. Jag passar även på att påpeka att denna texten i så stor utsträckning som möjligt är fri från spoilers för säsong två. Men önskar ni se den utan någon som helst förkunskap så bör även ni sluta läsa nu.

Med det sagt. Making a Murderer säsong två tar vid där den första slutade med Steven Avery och Brendan Dassey i fängelse fällda för mordet på Teresa Halbach och fokuserar på det fortgående arbetet med att få deras respektive domar ogiltigförklarade. Många frågor relaterade till Teresas benrester, gevärskulan från Averys garagegolv, grannskapet och vem som egentligen mördade henne tas upp. För ja, detta är serieskaparna väldigt tydliga med. Ur deras syn är Steven Avery och Brendan Dassey oskyldiga.

Bild: Netflix

Mycket av denna säsongen fokuserar på Stevens nya advokat Kathleen Zellner, känd för att lyckats ha fått flera domar upphävda för andra felaktigt dömda individer. Och just denna orubbliga övertygelse i Stevens oskuld är något Laura Ricciard och Moira Demos cementerade redan i första säsongen och här alltså återigen påminner oss om och om igen.

Serien fick ta emot en hel del kritik kring just denna ensidiga syn och detta är något som inte har ändrats till denna andra säsongen. Det är som tittare väldigt lätt att bli påverkad och känna medlidande till både Steven och Brendan. Men som med mycket annat så är det därför väldigt viktigt att man kompletterar sitt tittande med lite egen research om fallet för att balansera upplevelsen.

Precis som i första säsongen så ägnas väldigt lite tid åt den avlidne (mördade) Teresa Halbach och även om familjen nekat att kommentera eller medverka i Making a Murderer så kan jag tycka att Laura och Moira i sin roll som producenter borde och kunde gett henne mer plats och respekt. Istället ses hennes död mest som en katalysator till de händelser som sker under serien och jag finner en viss olustighet i det och förstår till fullo varför Halbach familjen helt väljer att avstå och ta distans från Netflix-serien.

På många sätt kan jag stundvis uppleva säsong två som en makaber epilog snarare än en regelrätt uppföljare. Mycket av det material som tas upp här är av extremt spekulativ karaktär och många gånger känns det som att det är en episod av Mythbusters jag tittar på när man leds med i Kathleen Zellners omprövande av bevismaterial och återskapande av scener från brottet. Tillfällen som dessa fick mig att rejält ifrågasätta tonvalet av säsong två.

Bild: Netflix

Mer seriöst känns det då istället när Dasseys nya advokat Laura Nirider gör sitt inträde i serien. Medan Zellner kan upplevas som nästan manisk i sin övertygelse och uppvisar klara drag av nihilism så är Nirider lättare att tycka om med sin jordnära attityd. Tyvärr får hon ej lika mycket tid att skina och det är uppriktigt synd. Hennes scener saknar också den energi som finns i Zellners, något som jag lägger till skuld av serieskaparna.

Till skillnad från den jordnära Nirider upplevs Kathleen Zellner som en regelrätt rockstjärna, en advokaternas Dr Phil, som går från klarhet till klarhet och hennes övertygelse i Stevens oskuld överträffar nog även själva serieskaparnas. Den är orubblig och okuvlig och de tillfällen som Zellner är på bild så återfår serien den kraft den hade i sin första säsong. Men tyvärr sker ju också motsatsen när hon ej är närvarande. Tempot dyker då som en sten i vatten och oavsett hur investerad i serien man än må vara så känns det tyvärr som att materialet som finns här egentligen inte är bra nog för att fylla ut all speltid under de tio episoderna.

Säsong två blir som mest lidande när den stannar upp och skiftar fokus till Stevens föräldrar och deras skrothandel. På tok för mycket tid ägnas åt deras vacklande hälsa och verksamheten som går sämre och sämre med en ständigt minskande kundbas. Jag förstår tanken med att humanisera Steven och människorna i hans direkta närhet för att vi som tittare lättare skall kunna relatera eller känna medlidande. Men tillfällen så som dessa är återkommande genom säsong två och gör det tydligt att den inte på något sätt är av samma kvalité rent innehållsmässigt som säsong ett.

Bild: Netflix

Sammanfattningsvis så är mina känslor efter dessa tio timmar jag spenderat med den andra säsongen av Making a Murderer blandade. Produktionsmässigt är den helt i klass eller om möjligt bättre än första säsongen men innehållet lider och det känns mycket mindre seriöst och mer som ett fiktivt polisdrama. Det är så tydligt att de vill bli en del av zeitgeisten igen och är noga att påminna oss om hur den första säsongen var en sensationell kioskvältare. Men serieskaparna tycks i sin hast ha glömt exakt varför den blev en sådan succé.

Istället har vi nu en andra säsong av Making a Murderer som desperat vill vara något mer än den är men vars innehåll helt enkelt inte är bra nog för att åstadkomma detta. Det känns precis som den andra säsongen av Stranger Things; en oförtjänt uppföljare utan samma hjärta och passion. Nej detta är inte alls speciellt bra tyvärr och känns bara som ett onödigt och spekulativt utspel med obehagligt fingerpekande som gör mer skada än nytta.

Laura Ricciard och Moira Demos Netflix serie om den felaktigt fängslade, frisläppte och sedermera mordåtalade Steven Avery och Brendan Dassey slog ned som en bomb när den hade premiär i december 2015 och blev snabbt en av det årets stora snackisar. Nu tre år senare så har säsong två äntligen fått premiär och under lite drygt tio timmar får vi återigen följa med på en känslomässig berg-och-dalbana när Steven och Brendans fall på nytt granskas under luppen. Först och främst. För er som ännu inte tittat på den första säsongen av serien så rekommenderar…

Review Overview

Betyg

Summary : En oförtjänt uppföljare som känns på tok för spekulativ och sensations sökande samt har en väldigt tvivelaktig ton. Den är inte helt utan sina meriter men främst ämnad för er som vill ha mer av samma sak som säsong ett levererade.

60

About Marcus Persson

Marcus Persson
Den ständiga optimisten från de Skånska slätterna. Har en brinnande passion för kultfilm, hantverksöl, analog media, whisky och allt som rör 80-talet. Kan citera Sofia Coppolas 'Lost in Translation' utan och innantill och har en ohälsosam besatthet av Val Kilmer i sin roll som Iceman i Top Gun.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com