Mad Men: Säsong 7 del 1

532f31451379d1442812bd08_mad-men-7-full-cast-tableauJag kommer sällan riktigt ihåg vad som hände i föregående säsong av Mad Men. Under det år som går mellan säsongerna bleknar detaljerna i intrigerna oftast bort och jag minns sällan något annat än enstaka scener eller den övergripande känslan. Nu fick jag sitta på Wikipedia och läsa in mig på hur sjätte säsongen slutade. Egentligen är det lite märkligt med tanke på hur mycket jag tycker om den.

Jag har tidigare recenserat Mad Men – Säsong 5 och Mad Men – Säsong 6. Detta är alltså första halvan av den sjunde och sista säsongen där fortsättningen börjar sändas i USA i början av 2015 så det lär ju dröja till nästa höst innan upplösningen når svenska hemmaformat. Don Draper är fortfarande ofrivilligt tjänstledig från reklambyrån och pendlar ut till Los Angeles där Megan försöker etablera sig som skådespelare. Resterande tid dricker han som vanligt lite för mycket och hoppas på att få komma tillbaka till jobbet. Samtidigt står Sterling Cooper & Partners inför en rad nya utmaningar i försöken att locka till sig de riktigt feta reklamkontrakten och göra djärva nya investeringar i teknologiska hjälpmedel. Året har hunnit bli 1968 och USA fortsätter att utvecklas mot något som alla inte riktigt känner igen sig i.

zap-mad-men-season-7-episode-1-time-zones-phot-008Kanske har Matthew Weiner hunnit säga det han vill säga med serien. Det känns här snarare som om han repeterar lite av de tidigare analyserna av det amerikanska samhället, av konsumtionspsykologi och hur vi beter oss mot varandra som människor. Samtidigt stör det inte mig som glömmer bort det mesta av det som hunnit passera och på något vis känns det som att det är bokslutet som förbereds med lite sammanfattningar. Flera av karaktärerna tycks å ena sidan har genomgått otroliga förändringar å andra sidan verkar de samtidigt stå och stampa på precis samma ställe som när vi först lärde känna dem. Det får mig att tänka på den underbara Six Feet Under, där mycket kretsade kring hur vi som människor verkar gå samma boxningsmatch mot samma problem, år ut och år in, utan att lära oss speciellt mycket eller åstadkomma någon egentlig förändring. För mig ligger det något djupt tragiskt och samtidigt vackert i ett sådant allmänmänskligt konstaterande.

En aspekt av serien som jag inte tänkt på tidigare är hur den tar fasta på den mänskliga faktorn inom företagsvärlden och hur den ständigt påverkar de beslut som tas. Det är inte alltid det mest lönsamma eller ekonomiskt mest strategiska beslutet som får gehör, utan känslomässiga bitar kommer alltid in. Kanske är någon som känner sig missunnad eller har tvivel på sin egen position i hierarkin eller bara vill återgälda eller gammal tjänst som gör att rationaliteten hamnar vid sidan om. I Mad Med verkar det som om majoriteten av besluten snarare styrs av sådana faktorer och det är förmodligen en sanning som är precis lika relevant i dagens moderna samhälle utanför fiktionens värld. Det är både ett argument mot att den fria marknaden är speciellt optimerad att luta världsekonomin mot samtidigt som det finns något hoppingivande i att mänskliga känslor trots allt är det som spelar störst roll, inte siffror i prydliga kolumner.

mad-men-duana-05may14-02De två tidigare säsongerna har visuellt dragit mot att visa upp mer och mer av de fantastiska scenerierna som epoken möjliggör. Fotot har då också blivit allt mer stiliserat. Här är det fortfarande elegant och stundtals så vackert att man blir tokig, men som för att understryka känslan av bokslut återknyter man till de första säsongernas mer intima känsla. Det är inte samma fokus på detaljer, utan mer enkla närbilder på karaktärerna. Jag tycker det känns positivt då det kändes som att ytan höll på att bli lite för viktig och att jag hann börja oroa mig för att fortsättningen skulle kavlas ut till en massa stilövningar.

Att man valt att dela upp den sista säsongen i två delar och hålla oss på halster är lite märkligt. Man sitter nu och håller andan, väntar på att få se hur det ska knytas ihop, med en liten snopen känsla. Naturligtvis handlar det om att kräma ut så mycket som möjligt ur konceptet, men jag vet inte om jag gillar det. När alla de tidigare säsongerna känts enhetliga, blir det här nu ett onaturligt bryt mitt i. Det är lovande inför avslutningen och fortfarande otroligt bra, men jag kan inte dela ut något högt betyg när det känns som det är något ofullständigt jag har fått se.

 

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com