Love

Astronauten Lee Miller är fast på den internationella rymdstationen ISS. Kontakten med jorden är förlorad och han kämpar ensam för sin överlevnad. Ensamheten och livsuppehållande systemen på ISS tävlar om vem som kommer ta kål på honom först. Efter ett tag i ensamheten gör han en underlig upptäckt.

När filmen Love börjar är det säkert fler än jag som undrar om det är rätt film som visas. Ett science-fictiondrama som börjar på slagfältet under amerikanska inbördeskriget fyllt med kanonsalvor, rök och lera. En nordstatssoldat kommenderas iväg från slagfältet för att dokumentera något underligt och vi får se ansiktsuttrycket på honom innan vi transporteras ut i omloppsbana kring jorden. Vad är kopplingen egentligen?

Love utforskar isolering och det är egentligen inget nytt koncept. I Moon, 2001 och The Fountain har vi sett det tidigare, hur människan agerar när hon är berövad från det vardagliga. Kapten Lee Miller (Gunner Wright) har varit på ISS ett tag och det märks på honom – ensamheten börjar nagga honom i kanten. När radiokontakten bryts till jorden blir ett förinspelat meddelande från hans bror den enda mänskliga kontakt han har kvar. En natt försvinner ljusen som lyser upp från jorden och han har ingen aning vad som hänt. Är det krig? Hur länge ska han vara där? Finns det några överlevnade? Kommer någon för att hämta honom? Är han den sista människan vid livet? Eftersom det inte finns någon som kan svara på hans frågor ökar stressen för Lee som börjar hallucinera. Gränsen mellan verklighet och fantasi suddas ut. Dagar blir till månader, månader blir till år.

William Eubank har regisserat och skrivit Love som är hans första film vid rodret. Med 500.000 dollar i kassan har han byggt scenografin hemma i sina föräldrars trädgård och med det i åtanke är det fruktansvärt imponerande. Love är visuellt imponerande och Eubank lyckas verkligen förmedla ensamheten som Lee utsätts för. Love är trots detta en film som är tålamodsprövande. Jag tror inte jag upplevt 84 minuter vara så utdragna och jag är ambivalent kring om jag gillade den eller ej. Jag tror många kommer ge upp på vägen och de sista tjugo minuterna är klart annorlunda än de föregående 60. Antingen köper man slutet eller inte och jag förstår att filmen fått blandat mottagande.

Gunner Wright gör en övertygande porträtt av Lees nedåtgående spiral i ensamhet och vansinne och bara det är värt att se. Få andra karaktärer är med. Den minimalistiska musiken görs av Angels and Airwaves och ger en melankolisk känsla. Även om Love har flera tillkortakommanden kan jag inte låta bli att tycka den är intressant i flera avseenden och kan vara värd att se för fler än den sci-fi-intresserade. Gillar du inte långsamt berättade historier och djupa tankar ska du låta bli att se den. Eubank bör vi hur som helst hålla uppsikt över med tanke på vad han lyckats med i Love. En eloge till Koch Media som ger ut titeln också, eftersom det är en film som annars lätt bara skulle cirkulera på filmfestivaler och passera de flesta förbi.

 

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com