Looper

En looper är en man som avrättar människor vilka skickats tillbaka i tiden av framtidens brottssyndikat. Joe är en looper som lever på 2040-talet. När den framtida Joe skickas tillbaka för att avrättas av sitt yngre jag tvekar den yngre Joe och den äldre Joe rymmer. Låter det rörigt? Det är det egentligen inte utan Looper är en smart, snygg och spännande sci-fi thriller av Rian Johnson med Joseph Gordon-Lewitt och Bruce Willis i huvudrollerna.

I framtidens 2070-tal är det nästan omöjligt att mörda och gömma en kropp. Istället har brottssyndikaten tekniken att skicka människor tillbaka i tiden för att där avrättas och gömmas undan av så kallade loopers. Det är inte bara de som brottssyndikaten vill bli av med som skickas tillbaka, de loopers som vill sluta får ett sista uppdrag – att stänga sin loop, d.v.s. skjuta sitt framtida jag som skickas tillbaka från 30 år framåt i tiden. Med den framtida loopern skickas en enorm summa pengar som gör att han kan leva gott de trettio år han har kvar i livet.

Det är 2040-tal och Joe (Joseph Gordon-Lewitt) arbetar som looper. En dag kommer hans vän Seth, en annan looper, hem till honom. Vännen är rädd, han har nämligen just låtit sitt framtida jag löpa iväg, han missade att stänga sin loop och han fick också veta att i framtiden styr en mystisk man som kallar sig för Regnmakaren över alla brottssyndikat och han avslutar alla looper-kontrakt. Seth är nu jagad av deras boss Abe (Jeff Daniels), för att missa att stänga sin loop innebär dödsstraff för båda dina jag eftersom det hotar kontinuiteten. Joe blir till slut tvungen att avslöja var Seth gömmer sig och de båda Seth blir omhändertagna. Strax efter bestämmer Joe sig för att stänga sin loop och gör det med framgång. Han lever sedan ett rikt liv med sin livs kärlek vid sin sida, men när de 30 åren gått och den äldre Joe (Bruce Willis) ska skickas tillbaka börjar skillnader i kontinuiteten spricka fram och den unga Joe tvekar denna gång och hans äldre jag lyckas fly. De två Joes flykt från Abe är tudelad, den äldre Joes desperata kamp att få kontinuiteten att hålla så hans livs kärlek inte försvinner ur hans minne samtidigt som den unge Joes val leder kontinuiteten allt längre bort från den tidigare tidslinjen när han träffar en annan kvinna.

Detta är en i alla avseenden bra film! Skådespelarna får det utrymme de behöver, något som tyvärr är alltför ovanligt i en genre som allt för ofta fokuserar på det tekniska och effekterna. Joseph Gordon-Lewitt, Bruce Willis, Emily Blunt och Jeff Daniels gör alla bra ifrån sig. Bruce Willis ska helt klart spela i filmer där han får åka i tiden och möta sig själv. Jeff Daniels är trovärdigt obehaglig som bossen Abe och Joseph Gordon-Lewitt växer fortfarande som skådespelare samtidigt som Emily Blunts karaktär är inte något våp utan står på egna ben.

Filmfenix egen Rikard Eriksson har redan recenserat Looper men vi är uppenbarligen inte överens om filmens kvalitéer. Även om fokus i filmen ligger på berättandet är det ganska mycket action och våld i bild, men det är inget som det gottas i. För att ta ett exempel (det finns mängder av liknande genom hela filmen), den äldre Joe (Bruce Willis) står inne i en korridor med ett automatvapen och han skjuter mot en grupp som kommer mot honom i en sidokorridor som vi inte ser ner i. Kameran panorerar mot korridoren medan Joe tömmer sitt magasin men precis innan vi får se resultatet av hans sprejande klipps det över till en annan scen. Man förstår vad som hänt utan att behöva se ett gäng sönderskjutna och blodiga kroppar. Den äldre Joe gör också en väldigt vidrig sak under sin kamp att rädda sin version av framtiden, också det sker utanför det som kameran visar, och det är tur det. Modigt och bra valt av regissören och manusförfattaren Rian Johnson (Brick, The Brothers Bloom) som gärna får göra fler filmer i genren. Hans manus har plockat hem fem priser än så länge och det förtjänar det verkligen. Det är synd att inte Oscarsjuryn tog med den bland de nominerade för det hade den varit värd. Men visst, börjar man grotta ner sig i det tekniska och logiken med tidsresor hittar man luckor, men det är inte dessa aspekter som filmen bygger sin grund på, så det gör inte värst mycket.

Effekter och animationer är genomgående trovärdiga och snygga (med ett väsentligt undantag, se nedan). Det är ett snyggt och ganska trovärdigt 2040-tal som presenteras. Det finns en touch av 1940- och 1950-tal i mycket kläder och design. Det är lite coolt att göra den tiden tidslös, eller futuristisk, eller hur det nu ska beskrivas. Jag tyckte i alla fall att det var snyggt.

Som ni märkt var detta en film jag uppskattade och det är egentligen bara en sak jag inte gillade med Looper och det är Joseph Gordon-Levitts sminkning. Det är framför allt hans mun och käkparti som make-up-artisterna varit på för att han ska bli mer lik en ung Bruce Willis. Varken jag eller min sambo tycker dock att det är speciellt likt och det jag mest störde mig på är att den nedre delen av Josephs ansikte nästan ser animerad ut. Det är lite stelt och uttryckslöst då de små muskelrörelserna inte syns genom maskeringen. Hans mun har mer ett rörelsemönster som någon karaktär i ett datorspel (om än en välanimerad karaktär).

Det är ett enormt rikt extramaterial med flera mycket intressanta korta dokumentärer som följer med filmen. De som handlar om musiken och ljuden är klart bäst och fick mig nästan att starta om filmen för att jag ville kolla in det som beskrevs i dem. Övriga dokumentärer är bra med, men i för stor utsträckning används samma intervjusnuttar i flera av dem och det blir tjatigt att se en tio minuter lång dokumentär där hälften av intervjuerna och klippen var med i den förra dokumentären som jag just såg. Rian Johnsons första kortfilm Evil Demon Golfball from Hell finns även med och är en underbar liten kort svartvit skräckis om en besatt golfboll som sprider skräck i sin omgivning. Extramaterialsmenyn avslutas sedan med bortklippta scener och det är dryga 40 minuter av dessa! Inga jättespännande klipp, men vissa gav lite mer kött till storyn.

Looper är en smart sci-fi thriller som går i fotspåren av De tolv apornas armé, The Matrix och The Terminator. Den är smart och genomtänkt utan några större luckor om man inte tänker för många steg. Gillar du denna genre är detta en film som du måste skriva upp på ”att se”-listan, du kommer att bli nöjd.

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

One comment

  1. Lopper är en fyra, inget snack om saken.

    Trots att den inte fyller hela matkassen så känns det tvärtom skönt att den INTE gör det.

    Den försöker inte berätta allt om världen (som många andra actionfilmer nu för tiden) utan koncentrerar sig på sin story precis som … jag vet inte … Pretty Woman koncentrerar sig på sin story.

    Alla vi som älskar film saknar filmer som Lopper. Precis som vi saknar romantiska komedier som endast är romantiska komedier. Istället för för att de ska täcka upp varenda politiska aspekt som finns.

    Jag är kär i Lopper.

Leave a Reply to Gustav Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.