Lone Wolf McQuade (återblicken 2017)

För den andra filmen på listan av tillbakablickar så går jag tillbaka 30 år, när man var män, kvinnor var kvinnor och Chuck Norris sparkade hårdast av dem alla.

Lone Wolf McQuade namnet på huvudkaraktären också. J.J. McQuade är en Texas Ranger som gillar att göra saker och ting på sitt och inte ha någon partner eller chef som plågar honom med tråkiga detaljer som lagböcker och image för polisen. Inte när en rejäl round-kick kan lösa samma problem på ett så mycket smidigare sätt. Så när ett gäng skumma gangster bestämmer sig för stjäla vapen från den amerikanska militären är det upp till McQuade att stoppa dem tillsammans med sin motvillige kollega, den unge Kayo Ramos och FBI-agenten Jackson.

En gång tiden så gav Roger Ebert denna film betyg 3,5 stjärnor av 4. Oklart vad som fick honom att motivera detta betyg och om vi såg samma film. Regissören Steve Carver har nämnt Sergio Leone som den främsta förebilden när han spelade in denna film, men att ha någon som förebild är inte samma sak som att det blir bra. Carver försöker få McQuade att vara en modern mannen utan namn men i ärlighetens namn blir det fånig med en polis som konstant bryter mot lagen för att nå dit han vill. 80-talet var en annan era när det gällde dessa saker, då såg man den ensamme mannen som stark. En kraftfull figur som klarade av att göra saker och ting själv istället för att snubbla runt bland byråkrati och annat trams.

Och kvinnorna var fagra och föll som furor för dessa tysta hårda män. Hur Barbara Carreras karaktär kan falla för McQuade är för mig obegripligt. De åker bil, går in på en sylta det blir slagsmål, sedan är de tillbaka där de började och hon kysser honom. Jag förstår inget. Men det skall man inte göra. Man skall ta en rejäl skopa av 80-tals macho och svälja ner det utan att fundera särskilt mycket. Det finns säkert de som tycker att detta är bra. Jag är inte en av dem. Jag kliar mig mest i huvudet och funderar på hur någon som David Carradine kan vara så dålig på kampsport för att varit med i så många filmer om det. Tydligen ingick det i hans kontrakt att han inte fick bli besegrad i kampsport därför får det underbart knäppa slutet.

Jag vill skriva att Lone Wolf McQuade är en underhållande film från 80-talet men det är den inte. Jo kanske, underhållande dålig. Den är inte heller genomusel utan bara en relik efter en tid som har varit.

För den andra filmen på listan av tillbakablickar så går jag tillbaka 30 år, när man var män, kvinnor var kvinnor och Chuck Norris sparkade hårdast av dem alla. Lone Wolf McQuade namnet på huvudkaraktären också. J.J. McQuade är en Texas Ranger som gillar att göra saker och ting på sitt och inte ha någon partner eller chef som plågar honom med tråkiga detaljer som lagböcker och image för polisen. Inte när en rejäl round-kick kan lösa samma problem på ett så mycket smidigare sätt. Så när ett gäng skumma gangster bestämmer sig för stjäla vapen från den amerikanska militären…

Review Overview

Betyg

40

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.