Livid

Alexandre Bustillo och Julien Maurys debutfilm Inside skickade kalla kårar längs min rygg. En bedrift som duon tråkigt nog inte lyckas upprepa med sin nya film, Livid.

När jag såg Alexandre Bustillo och Julien Maurys debutfilm, Inside, slog den ner som en bomb hos mig. Inside var en osedvanligt mörk och brutal film som, trots vissa svagheter i manuset, innehöll scener som faktiskt framkallade påtagliga obehagskänslor. Med livid tar de dock ett kliv bort från det våldsamma och bloddrypande som varit något av den franska skräckfilmens signum under 2000-talet, med filmer som Martyrs, High Tension och Frontier(s) i spetsen. Istället tycks doun ha sneglat på sagornas värld och försökt skapa något som påminner mer om en spökhistoria än filmer som Hostel eller Saw.

Lucie (Chloé Coulloud) är en ung hemtjänstpraktikant som lever ett ganska blekt och tråkigt liv i en fransk småstad. Under hennes första dag på jobbet får hon följa med sin handledare till ett nedgånget kråkslott där en gammal danslärarinna som ligger i koma nu spenderar sina dagar med en respirator som enda sällskap. Under besöket berättar handledare att det ska finnas en skatt undangömd någon stans i det stora huset, vilket givetvis fångar Lucies uppmärksamhet. Senare på kvällen berättar hon om skatten för sina vänner som genast börjar fantisera om guld, juveler och en nystart långt ifrån den håla där de bor. Tillsammans beger de sig i väg till huset, lyckligt ovetande om de dunkla hemligheter som gömmer sig i dess inre domäner.

Livids trumfkort utgörs främst av dess visuella utryck. Det märks att man har lagt ned tid och energi på det estetiska och kråkslottet döljer både kreativa scenerier, dödliga ballerinor och märkliga tebjudningar med uppstoppade djur. Berättelsen lyckas däremot inte göra något större intryck på mig och det märks tydligt att Bustillo och Maurys har försökt bygga en film utifrån scenografi och miljöer. Livid verkar även ha svårt att bestämma sig för om den vill vara skräck, fantasy, eller gore, vilket gör att tonen skiftar drastiskt genom filmen och leder till att helhetsintrycket blir aningen förvirrat. Särskilt spännande blir det inte heller och på det hela taget så visar sig Livid dessvärre inte vara mycket mer än en axelryckning i snygg förpackning. Jag hade hoppats på mer än så här från de franska herrarna.

Alexandre Bustillo och Julien Maurys debutfilm Inside skickade kalla kårar längs min rygg. En bedrift som duon tråkigt nog inte lyckas upprepa med sin nya film, Livid. När jag såg Alexandre Bustillo och Julien Maurys debutfilm, Inside, slog den ner som en bomb hos mig. Inside var en osedvanligt mörk och brutal film som, trots vissa svagheter i manuset, innehöll scener som faktiskt framkallade påtagliga obehagskänslor. Med livid tar de dock ett kliv bort från det våldsamma och bloddrypande som varit något av den franska skräckfilmens signum under 2000-talet, med filmer som Martyrs, High Tension och Frontier(s) i spetsen. Istället tycks doun ha…

Review Overview

Betyg

40

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.