LittleBigPlanet PS Vita

Allas favorit sackpojke är tillbaka, denna gång på bärbart format till PlayStation Vita. Men kan magin från de två första spelen översättas till en bärbar enhet?

Little Big Planet (LBP) kan väl knappast anklagas för att vara en killer-app till PlayStation 3 men det var ändock ett spel som tog många gamers med storm och som skapade rubriker när det kom. Och rättmättigt så för LBP är ett riktigt bra spel som visade vilken potential som fortfarande finns i plattformspel. Det var också ett spel som var både generationsöverskridande och som alla typer av spelare kunde spela och älska. Mina barn har spenderat otaliga timmar med det och jag har byggt mina egna världar och myst över de kreationer som andra har skapat. LBP är verkligen ett spel som bara fantasin sätter gränser för. Tyvärr satt spelkontrollen en del gränser också.

Det är också den stora skillnaden som jag direkt märker när jag börjar spela LBP PS Vita. Kontrollen fungerar faktiskt mycket bättre här och man använder touchkontrollerna på ett smart och föredömligt sätt, det känns aldrig konstruerat när du rör skärmen för att utföra vissa saker. Spelet tar oss till världen Karnevalia som har invaderats av en grupp figurer som kallas hålingar, detta på grund av sitt själlösa inre. Den som styr dessa är Dockspelaren som en gång i tiden spred glädje på Karnevalia, men nu är tillbaka för att ta över hela världen. Nu är det upp till dig att ta dig förbi alla snillrika fällor och rädda befolkningen. Det kanske inte låter mycket för världen men det är tillräckligt för att engagera mig och få mig att vilja ta mig vidare till nästa nivå och upptäcka vad som finns där.

Banorna känns annorlunda och använder Vitas unika funktioner för att skapa sin egen identitet. Det hade varit lätt för utvecklarna Double Eleven och Tarsier Studios att fotostatkopiera LBP, slänga på lite touchfunktioner och sedan skeppa det. Men man har jobbat hårt med att försöka skapa ett spel med en egen identitet och lyckats väl. Inget känns påklistrat eller forcerat som i många andra Vitaspel utan saker och ting är smart utformade för att fungera och passa in. Banorna är också anpassade för det bärbara formatet, korta, snabba banor att spela på tunnelbanan, bussen eller tåget, men samtidigt med tillräckligt mycket gömda priser för att man skall vilja utforska ordentligt när man kommer hem och sätter sig i soffan. Det finns även co-op samt multiplayer men jag tyckte det inte fungerar så bra, att spela på en bärbar konsol lämpar sig bäst för ensamspel så är det bara.

Som sig bör i ett LBP-spel går det också att bygga egna banor och publicera dem och jag kan med glädje meddela att det saknas inte kreativa förmågor bland de som äger en PlayStation Vita. Här myllrar det av smarta och väldesignade banor som ger spelet en sådan oändligt mycket längre speltid. Sedan har vi Komihågaren. Den gör att du kan spara framsteg som spelaren gör på banor. Det gör att du nu kan bygga ett eget äventyr som länkar ihop flera banor där spelet kommer ihåg de framsteg som spelaren har gjort. Plötsligt öppnas en helt ny värld. Du kan nu skapa ditt eget rollspel/äventyrsspel om du vill. Men precis som när det gäller LBP så är det en komplicerad process att skapa dessa dynamiska, fantastiska banor som kräver både tålamod och kunskap att hantera verktygen på rätt sätt. Här kan jag känna att spelets stora nackdel ligger. Jag fann det svårt att sitta och pilla med en bana på en liten skärm och efter en stund gav jag upp, det var helt enkelt för krångligt för mig som normalspelare.

Är du gamer och äger en Playstation Vita är LBP PS Vita den titel du måste äga. Det är också det första spelet som verkligen motiverar att gå ut och köpa maskinen. Det är verkligen en grymt bra titel och ett spel som alla bör prova någon gång.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.