Lejonkungen

Lejonkungen är en av Disneys stora klassiker. Den var den största filmen 1994, spelade in mest pengar och vann både Oscar och Golden Globe. Den blev senare ett fenomen på hemmavideomarknaden med över 30 miljoner sålda VHS-kopior. Så i denna era med nyinspelningar av gamla Disneyfilmer var det bara en tidsfråga innan Disney bestämde sig för att göra detta med Lejonkungen.

Till detta valde Disney att återigen vända sig till Jon Favreau som regissör. Han fick ansvaret för Djungelboken och gav dem även Iron Man och Iron Man 2. Ett säkert kort med andra ord. Kanske lite för säkert. För Favreau är inte direkt känd för att ta ut svängarna utan är en ”studioregissör”, han håller sig till de ramar han blivit tilldelade och gör den film som förväntas av honom. Men problemet är att det kan bli själsligt väldigt tomma filmer och exakt det är problemet med Lejonkungen.

Filmen följer den animerade filmen till 95%. Några få ändringar, ett par nya scener men annars är det scen för scen, dialog för dialog med originalet. Men helt utan den energi och själ som den första filmen hade. Ett stort problem med detta är animationerna. Lejonkungen ser bra ut, riktigt bra i vissa scener. Det är grymt bra animationer. Men det är också väldigt mycket uncanny valley i många scener, datoranimeringar klarar inte av att ge karaktärerna i filmen de drag de behöver för att vi skall kunna känna något för dem eller skapa en relation med dem. Där den tecknade filmen kunde ge Simba och de andra mänskliga drag och förstärka saker så blir det här ett verklighetstroget lejon som pratar och det känns bara fel.

Samma sak med de mindre karaktärerna. Hyenorna känns bara creepy och Timon och Pumba ser riktigt dåliga ut. De har ingen själ alls. Och där i ligger det stora problemet jag har med filmen, ingen själ. Det är som en dålig kopia av något riktigt bra, där man tror att bara man kopierar handlingen och karaktärerna kommer allting bli bra. Exakt den känsla får jag.

Och det är synd för det finns saker att gilla. Animationerna är som sagt var riktigt bra på sina ställen, skådespelarna är för det mest bra också. Alltid svårt när man skall ersätta kända skådespelare i ikoniska roller (som Jeremy Irons som Scar) men Donald Glover, Seth Rogen, John Oliver och Beyoncé Knowles-Carter gör alla ett bra jobb.

Lejonkungen är ingen dålig film men det är en film utan hjärta och själ. En film som enbart är gjord för att tjäna pengar på ett tidlöst original. Se eller om den än att gå och se denna.

En andra åsikt

Personligen har jag ingen särskild relation till Lejonkungen (1994) som de allra flesta människor verkar ha, utan jag har bara sett den någon enstaka gång och aldrig riktigt fastnat för den på samma plan som majoriteten. Kan vara bra att ha med sig i min betygsättning. Jag fann Lejonkungen (2019) underhållande rakt igenom. Urläckra digitaliserade vyer bjuds åskådarna på, och det är alltid någonting som undertecknad kan fastna ordentligt för.

Storyn i sig är som kollega Pär skriver i det närmaste identisk med originalet, så har man sett den första filmen vet man allt som kommer att ske. Det som sticker ut jämte originalet är de fotorealistiska djuren som skapats med hjälp av CGI. Till en början är det ordentligt ovant att höra och se dessa realistiska djur prata, men det vänjer man sig vid relativt snabbt. I och med att djuren ser så pass verkliga ut är det väldigt lurigt med deras känsloyttringar och minspel, vilket är förståeligt samtidigt som det precis som med rösterna känns ovanligt. Lejonkungen är sammantaget en välgjord och bra nyinspelning i Disneys nyinspelningsmani som de är inne i.

(En andra åsikt skriven av Kenny 2/12 – 19)

Lejonkungen är en av Disneys stora klassiker. Den var den största filmen 1994, spelade in mest pengar och vann både Oscar och Golden Globe. Den blev senare ett fenomen på hemmavideomarknaden med över 30 miljoner sålda VHS-kopior. Så i denna era med nyinspelningar av gamla Disneyfilmer var det bara en tidsfråga innan Disney bestämde sig för att göra detta med Lejonkungen. Till detta valde Disney att återigen vända sig till Jon Favreau som regissör. Han fick ansvaret för Djungelboken och gav dem även Iron Man och Iron Man 2. Ett säkert kort med andra ord. Kanske lite för säkert. För…

Review Overview

Betyg
En andra åsikt

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.