Kvarteret Skatan åker till Laholm

Svenska tv-program som gjort succé har en tendens att hitta till den vita duken, helt i enlighet med den för filmbranschen givna dogmen ”Vad som fungerat i annat format fungerar så ock på duk”.

På rak arm kommer jag bara på ett fall där transformationen gått smärtfritt och det är Yrrol i regi av Peter Dalle, mycket tack vare att man behöll det rapsodiska berättandet även i långt format. Annars är svensk film från 90-talet och framåt fyllt av bevis för motsatsen: Pistvakt, Svensson Svensson – filmen, Macken och kanske tydligast exemplifierat i den unisont fotknölssågade Reine och Mimmi i fjällen. Trots detta procentuellt avskräckande förhållande mellan fiasko och succé har nu turen kommit till SVT:s humorprogram Kvarteret Skatan. Jag har inte sett själva tv-serien, men vad jag begriper bestod den av sketcher med återkommande karaktärer och det är på några av dessa som långfilmen nu bygger.

Frida och Magnus (Vanna Rosenberg och Johan Glans) har problem med äktenskapet. Magnus är bland annat inte tillräckligt manlig och de bestämmer sig för att åka bort, bara de två. Det finns bara ett problem, den nygifta Ulf (David Batra) räknar med att hela gänget traditionsenligt ska åka till Laholm. När även den evige singeln Jenny (Rachel Molin) har egna semesterplaner, blir det för mycket för Ulf. Han ljuger ihop en rövarhistoria om att han har cancer och innan alla martyrpoäng är incashade sitter de allihop i en minibuss på väg till den Halländska kusten.

Det är lika bra att säga det direkt, Kvarteret Skatan är en kalkyl, en formel som någon producent på SF tåtat ihop och förnöjsamt skrockande gått raka vägen till SFI med. Säljpitchen bestod nog endast i ett ”Kolla vad lönsamt det här kan bli!”, för något annat argument står ej att finna i denna ursäkt till långfilm. Om man sitter i en biostol och kommer på sig själv med att längta efter ett avsnitt Benny Hill, ja då vet man att det inte är humor man bevittnar. Lasse Åberg framstår som en visuell gigant i jämförelse med Mikael Syréns förslappade bildberättande, till och med ovärdigt en 14” svartvit husvagns-tv från 1988. Hur begåvade Klara Zimmergren (Från Mia & Klara) hamnat i den här soppan är oklart, men jag hoppas hon får redigt betalt.

Säg så här: är du typen som tycker det är skitkul med en norsk karaktär som hittar grillolja och utbrister ”Vi norrmän hittar olja var vi än går!”, ja då är Kvarteret Skatan ett måste. Annars är risken stor att du behöver införskaffa lacknafta för att försöka tvätta bort skadorna den orsakar på hornhinnan. För egen del har jag hellre Hem till Midgård-maraton än genomlider ett enda till av David Batras ”skoj”. Fredde Granberg, allt är förlåtet, kom tillbaka!

Svenska tv-program som gjort succé har en tendens att hitta till den vita duken, helt i enlighet med den för filmbranschen givna dogmen ”Vad som fungerat i annat format fungerar så ock på duk”. På rak arm kommer jag bara på ett fall där transformationen gått smärtfritt och det är Yrrol i regi av Peter Dalle, mycket tack vare att man behöll det rapsodiska berättandet även i långt format. Annars är svensk film från 90-talet och framåt fyllt av bevis för motsatsen: Pistvakt, Svensson Svensson – filmen, Macken och kanske tydligast exemplifierat i den unisont fotknölssågade Reine och Mimmi i…

Review Overview

Betyg

20

About Carl Markusson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.