Krigets barn

I ett icke-namngivet afrikanskt land kämpar en gerillagrupp mot regeringens soldater. Den tolvåriga Komona kidnappas och tvingas kriga på rebellernas sida. Hon och albinopojken som kallas Trollkarlen blir vänner och påbörjar ett liv utan vapen.

krigets barn 01

Inledningsvis är Krigets barn en riktig käftsmäll. Brutaliteten när gerillan tar sig in i Komonas by och kräver att hon ska döda sina föräldrar är minst sagt omskakande. Råheten fortsätter när Komona ska tränas och hjärntvättas. Till skillnad från andra filmskildringar om gerillagrupper är det inte enbart rädsla som gör att barnen rättar sig i ledet. Regissören och manusförfattaren Kim Nguyen lägger även stor vikt på vidskepelsen som de blir lurade av. För att stå ut drogar barnen ner sig och hallucinerar.

krigets barn 02

Trots en speltid på under 90 minuter sträcker sig berättelsen i Krigets barn över två år. Filmen är Komonas berättelse till barnet hon väntar. Hon är inte säker på att hon kommer att vara förmögen att älska sitt barn och vill att hen ska förstå varför. Det är genom hennes ögon vi får se dramat utspela sig. Kriget blir en fond i berättelsen om hennes liv. I den andra akten av Krigets barn får tittaren en välbehövlig paus från grymheterna när Trollkarlen och Komona inleder en relation. Denna vänskap/kärlek blir så mycket vackrare i skuggan av det som fört dem samman. De båda skådespelarna Rachel Mwanza och Serge Kanyinda gör fina insatser som det är svårt att värja sig emot, oavsett om det är i mörka eller ljusa stunder.

krigets barn 03

Jag tycker om att Krigets barn skildras på individnivå och ignorerar de politiska faktorerna i kriget. Vi slipper se de allra råaste händelserna. Ljudbilden och Komonas ansikte räcker som historieberättare. Däremot får vi se spökena efter Komonas offer som framkallas av den hallucinogena trädsaven. Dessa hjärnspöken hjälper Komona på ett sätt som upphöjer henne till krigshäxa. Detta ger henne ett högre värde i gerillans ögon men gör det även svårare att lämna gruppen på grund av den utbredda vidskepelsen.

krigets barn 05

Krigets barn har vunnit en rad priser på filmfestivaler runt om i världen. Den var även nominerad till en Oscar för bästa utländska film, ett pris som Amour kammade hem i stället. Priserna har varit välförtjänta och jag rekommenderar filmen helhjärtat. Men det är en film som jag nöjer mig med att se en gång. Om den andra akten med Trollkarlen och Komona hade fått utvecklats under en längre tid hade det varit en faktor som gett mig en anledning att återkomma till Krigets barn i framtiden. Men som filmen ser ut nu, trots ett hoppfullt slut, är det en upplevelse jag inte vill gå igenom igen.

I ett icke-namngivet afrikanskt land kämpar en gerillagrupp mot regeringens soldater. Den tolvåriga Komona kidnappas och tvingas kriga på rebellernas sida. Hon och albinopojken som kallas Trollkarlen blir vänner och påbörjar ett liv utan vapen. Inledningsvis är Krigets barn en riktig käftsmäll. Brutaliteten när gerillan tar sig in i Komonas by och kräver att hon ska döda sina föräldrar är minst sagt omskakande. Råheten fortsätter när Komona ska tränas och hjärntvättas. Till skillnad från andra filmskildringar om gerillagrupper är det inte enbart rädsla som gör att barnen rättar sig i ledet. Regissören och manusförfattaren Kim Nguyen lägger även stor vikt…

Review Overview

Betyg

80

About Mattias Berg

Mattias Berg
Tittar gärna på filmer från barndomens 80-tal och äldre filmer jag missat. Föredrar drama och prettofilm framför action. Ser storfilmer och försöker förstå samtiden, men misslyckas för det mesta. Favoritregissörer: Lars von Trier, Michael Haneke, P.T. Anderson m. fl. Älskar även Star Wars.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.