Kingdom Hearts HD 1.5 Remix

Om du tar ett klassiskt japanskt RPG-spel och kryddar det med Disney-figurer (!), vad får du då? Ett riktigt underbart spel!

kingdom-hearts-sunset

Året är 2002, jag är 15 år gammal och Kingdom Hearts släpps till PlayStation 2. Som Final Fantasy-nörd och Disney-fanatiker blev spelet ett självklart val för mig då jag hört att det skulle blanda dessa två giganter, men att spelet skulle förtrolla mig på det sättet som det gjorde kunde jag dock aldrig ens föreställa mig. 2013 är jag 26 år gammal och  gissa om jag pissade på mig när jag fick höra att ett av mina favorit-spel någonsin skulle släppas än en gång, nu på PlayStation 3 med HD-grafik och tillsammans med andra spel i serien som jag aldrig tidigare spelat. Mina förväntningar steg i taket. HD-releasen av spelet kallas för Kingdom Hearts HD 1.5 Remix.

Denna release innehåller följande: Final Mix, en exklusiv variant av Kingdom Hearts som endast släpptes i Japan, Re: Chain of Memories som är en PlayStation 2-remake av Chain of Memories som ursprungligen släpptes till Game Boy Advance, samt filmsekvenserna från 358/2 Days som släpptes till Nintendo DS. Men vad är då Kingdom Hearts och varför blev det så stort att man bestämde sig för att släppa spelet igen?

Kingdom-Hearts-1.5-HD-Remix-Sora-Donald-and-Goofy-600x337

Final Fantasy är ett välkänt varumärke inom rollspels-genren skapat av Square Enix där de huvudsakliga faktorerna är storyn och strategin, medan Disney är mer kända för att göra plattformsspel med kända Disney-karaktärer. Dessa två skakade hand och skapade något så originellt som ett plattformsspel med rollspels-känsla. Huvudkaraktären i Kingdom Hearts är dock varken en Final Fantasy-karaktär eller en Disney-figur, utan är en helt ny karaktär designad av samme man som ligger bakom många kända Final Fantasy-figurer. Karaktären är en 14-årig naiv grabb vid namn Sora, med ett spikliknande hårsvall och ett androgynt ansikte som knappast skriker originalitet. Hans röstskådespelare är Haley Joel Osment som bland annat är känd från Sjätte sinnet, och jag måste säga att hans röst passar Sora perfekt.

I Kingdom Hearts får an följa med Sora som lever på en ö tillsammans med sina bästa vänner Riku och Kairi. Under en natt bildas en otäck storm och Sora vaknar senare upp för att inse att han inte längre är kvar på ön. Han har hamnat i en helt ny värld och varken Riku eller Kairi syns till. Under tiden har Kalle Anka och Långben gett sig iväg från deras egen värld, då de fått ett uppdrag av Kung Musse – nämligen att hitta Nyckelbäraren. I den nya världen blir Sora snart jagad  av små skuggliknande varelser. Han sträcker sig efter det enda vapen han får syn på – en stor nyckel som legat bredvid honom när han vaknat – och slåss mot dem för att försvara sig.

Efter ett tag stöter han på Kalle och Långben som förklarar för honom att han är ödesbestämd att bära denna nyckel ”The Keyblade” och tillsammans måste de resa till alla de världar som blivit invaderade av de skuggliknande varelserna, för att rädda samt återställa dem till dess ursprungliga tillstånd. Den enda anledningen till att Sora ens överväger att följa med Kalle och Långben är för att hitta sina vänner Kari och Riku och återförenas med dem igen. På sin resa träffar han på kända Disney- samt Final Fantasy-karaktärer och hjälper dem att besegra de elaka ”Heartless”.

Kingdom-Hearts-1.5-HD-Remix_029

Att spela Kingdom Hearts igen 10 år senare på PlayStation 3 känns inte på något sätt annorlunda. Eftersom det är HD hade jag kanske förväntat mig bättre grafik, men då den i princip helt felfri för 10 år sedan så det var nog inte möjligt att göra den mycket bättre. Lite skillnad är det ju förstås, men inte så att man tänker mycket på det. Grafiken är färgstark, glad och gullig och man får en fantastisk spelkänsla bara av att stirra på skärmen. Jag märker dock att musiken i bakgrunden och i striderna är betydligt mer utmärkande än förr. Jag tror inte att jag lyckats lyssna på en melodislinga en enda gång utan att börja nynna med. Musiken är skapad av Yoko Shimomura, och han har valt ut de bästa Disney-låtarna och blandat dem med sin egen prägel. När det till exempel blir strid så hör man att musiken fortfarande passar till miljön även om det byter det av till ett något snabbare tempo.

kh_002_thumb

Stridssystemet går ut på att man ska slåss samtidigt som man måste tänka på att hoppa, använda magi och ”hela” sig själv. Man måste dock tänka och agera snabbt, för striderna är inte långsamma. Om man står och tänker för länge är ”livet” snartslut och man måste börja om från början av striden, vilket kan vara väldigt enerverande. Kör man på svårighetsgraden”Proud-mode” som jag gör blir det tyvärr så väldigt ofta.

Under striderna pumpar adrenalinet och glädjen flödar när man besegrat en ”Heartless” och det sprutar gröna livsbollar och pengar från den besegrade fienden (alltså inte blod). Dessa samlar man ihop och går sedan vidare till nästa monster och pumpar på. Till sin hjälp har man Kalle och Långben – dock är det inte du som styr dem och jag anser att det allra smartaste är att inte förlita sig så allt för mycket på dem, för mitt i alltihopa har de gått och ”svimmat av”. Som tur är vaknar de till liv igen efter en stund, men det tar lång tid.

Det enda negativa med stridssystemet är kameravinkeln. Striderna är i realtid och även om man är inställd på en fiende så rör sden sig hela tiden vilket betyder att du själv måste följa efter. Detta gör att kameran roterar och mitt i alltihop kan man stå där i en klunga av magier, Heartless, Kalle, Långben, bollar, pengar, eller också är det en vägg i vägen. Man har inte en aning om vad man håller på med, trycker på knappar så att tummarna brinner och svär …

770563

Storyn är simpel. Prepubertal kille ska rädda världen. Punkt. Utan Disney-figurerna tror jag inte storyn hade engagerat lika mycket. Man vill veta vilken Disney-värld Sora kommer att komma till. Vilka kända karaktärer kommer han att möta? Var är Kairi och Riku? Det i princip bästa med spelet är att det är lite småklurigt att veta var man ska gå eller vad man ska göra för att komma vidare i storyn. Det finns ingen skylt där det står ”Gå hit så kommer du rätt” som i de flesta av dagens spel har. Man får kämpa lite för att komma vidare och belöningen blir en filmsekvens. Förutom allt det fantastiska som redan är nämnt har spelet även massor med roliga saker att göra vid sidan av huvudstoryn, då det går att lösa fler kluriga uppdrag, hitta gömda skatter eller få fler belöningar. Det finns även mini-spel som jag skulle vilja plocka bort ur spelet och stoppa upp någonstans där solen aldrig lyser.

Ett av dem går ut på att flyga med ett så kallat ”Gummi Ship” (Eller ”Gummi Shit” som jag brukar kalla det …) som ser ut som något PlayStation spottande ut 1996 och kastade in i PlayStation 2. För att ta sig till de olika världarna MÅSTE man flyga dem. Det kunde ju vara kul om det inte hade varit så att man måste bygga skeppen själv. Jag brukade bara försöka bygga ihop något som verkade bra, bara för att sedan krascha efter 2 sekunder och tvingas tillbaka till verkstaden för att bygga nytt. Det är tråkigt, tidskrävande och känns helt meningslöst. Det andra minispelet som jag inte riktigt orkar med är Nalle Puh-världen där man ska hjälpa Puh och hans vänner att hoppa högt, hämta honung, rädda morotsplantor och så vidare. Minispelen är enkla men tar tid och är inte speciellt spännande. Detta är alltså något jag rekommenderar att man gör efter att spelet i princip är klart.

Detta sammanfattar originalet Kingdom Hearts ganska bra. Men nu var det ju dock Final Mix som vi äntligen fick äran att prova, och jag måste säga att Final Mix inte skiljer sig mycket från sitt original. Jag märker av små scener här och där, men inga massiva förändringar som gör att spelet blir bättre på något sätt. Den största skillnaden kommer i slutet då man får ta del av en hemlig film kallad Another Side, Another Story [deep dive]. Denna film är emellertid inte längre något att bli exalterad över då den visar små sneek-peaks av vad som ”komma skall”. Det vill säga, det som idag redan släppts och spelats.

Kingdom Hearts 01

Något som däremot var spännande var att äntligen få prova Chain of Memories släpptes till Gameboy Advance. En konsol jag aldrig ägde och därför spelade jag heller aldrig spelet. När jag spelade Kingdom Hearts II märkte jag att det var mycket jag hade missat på grund av detta. Därför kändes det kul att äntligen ha spelet i sin ägo och få möjligheten att sätta pusselbitarna på plats, då det är en viktig hängbro mellan ettan och tvåan. Hur kan man då få ett spel som grafikmässigt utformandes till en simpel maskin som Game Boy Advance att passa till en kraftfullare konsol? Jo, spelet släpptes nämligen igen 2008 till PlayStation 2 med namnet Re:Chain of Memories, men bara i Japan och USA, och det är den versionen som nu inkluderats i Kingdom Hearts HD 1.5 Remix. Spelet är i princip exakt som versionen till Game Boy Advance, dock med PlayStation 2-anpassad grafik.

Re:Chain of Memories utspelar sig precis efter slutet på Kingdom Hearts. Sora, Långben och Kalle har kommit fram till ett stort slott och träffar på en märklig typ i svart kappa som ger Sora ett kort. Ett kort som för trion tillbaka till en av de världar som de besökt tidigare. Världarna är dock inte ”på riktigt”, utan minnen från Soras hjärta. Ju längre upp i slottet de kommer desto fler minnen försvinner för dem. När Sora började prata, fnissade jag lite för mig själv. Rösterna spelades in 2008 och Haley Joel Osment var då inte längre en 14-årig grabb. Han var alltså 6 år äldre vid det här laget och Sora låter därför som en man inlåst i en pojkes kropp.

Det andra som har förändrats i spelet är stridssystemet. För att striden ska starta måste man först själv ge sig in i striden, och sedan använder man kort för att styra vilka attacker man använder. Ett betydligt mer komplicerat stridssystem än vad jag är van vid, så i början känns det lite jobbigt och enformigt att slåss. Man använder dessutom kort för att komma vidare i världen genom att låsa upp olika rum. Disney-världarna är exakt samma som de man besökte i första spelet och storyn i dem är likadana med undantag för några detaljer. Detta gör att de ibland känns meningslösa.

Kingdom Hearts 02

Efter att ha kommit fram till att spelet faktiskt härstammar från en mycket simplare konsol försöker jag se det roliga i det – att samla på kort och sälja dem för att kunna köpa nya och bättre. För ju bättre kort man har desto lättare går striderna. När man får tag i de bästa korten uppstår det en ohälsosam förtjusning och man vill genast fixa i kortleken för att se hur bra kort man har. Kortstriderna blir roligare ju längre man spelar, speciellt när man deltar i boss-strider där det är viktigt att man har valt rätt typ av kort och striden blir mer strategisk än att bara ”mata på” som man är van vid från första. Det andra positiva är så klart storyn som utspelar sig i slottet. Efter att varje värld är avslutad kommer man upp en våning och får möta figurerna i kappor som förklarar mer och mer för en. Man förstår hur allt hänger ihop bättre mellan Kingdom Hearts  och Kingdom Hearts II och det duger gott och väl för mig.

Det sista i denna remix utgörs av 358/2 Days, men det visar sig faktiskt inte vara Kingdom Hearts 358/2 days-spelet till Nintendo DS som jag först trodde, utan endast 2 timmar och 50 minuter avspelats filmsekvenser. Gissa om detta gjorde mig besviken! Visst, filmsekvenserna får mig att förstå mer av tvåan, precis som Re: Chain of Memories, men man vill ju helst SPELA ett tv-spel och inte titta på film. Handlingen i 358/2 days utspelar sig ungefär samtidigt som Re: Chain of Memories och man får följa med en helt annan huvudkaraktär, nämligen Roxas. Han är en ung kille som inte har någon aning om vem han är eller var han kommer ifrån. En grupp vid namn Organization XIII har tagit honom under sina vingar och för varje dag som går kommer Roxas allt närmare sanningen om sin existens. Det är uppenbart att handlingen är mindre fokuserad på Disney, och den tar mig i stället genom ett betydligt mörkare och mer komplext Kingdom Hearts. ”Pojke räddar världen”-temat är som bortblåst och det är i princip alla Disney-karaktärer också.

Kingdom-Hearts-1.5-HD-Remix-358

HD-releasen av Kingdom Hearts som består av Final Mix, Re:Chain of Memories samt filmsekvenserna från 358/2 Days imponerade inte på mig så mycket som jag trodde att det skulle göra. Dock rekommenderar jag ändå att ni som älskar spelet att köpa det. Speciellt om ni spelat dess uppföljare men inte spelat de två mindre spelen. Och det bästa med att spelen finns på PlayStation 3 är att det aldrig släpptes några bra trådlösa handkontroller till PlayStation 2. Att få spela Kingdom Hearts trådlöst är en stor förbättring. Ni andra som inte spelat spelet tidigare MÅSTE definitivt köpa denna utgåva.

Om Kingdom Hearts HD 1.5 Remix hade innehållit Kingdom Hearts II (Eller hela 358/2 Days) hade jag gett det högsta betyg, men man kan ju inte kräva allt för mycket. Så efter att jag spelat (och tittat på) dessa spel i tur och ordning har jag nu inget annat val än att koppla in mitt PlayStation 2 och spela Kingdom Hearts II med en handkontroll som INTE är trådlös. Suck …

 

About Anna Kramer

Anna Kramer
Kvinna född 87 och bor i Skellefteå, Norrland. Huvudintressen är tv-spel, anime, manga, film och andra nördigheter man kan komma på. Så förutom när jag allmänt nördar jobbar jag, träffar familj och vänner, uppskattar god mat och spontanitet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.