King of New York

Spike Lee och Martin Scorsese får ursäkta, men i mina ögon är Abel Ferrara den främste skildraren av gatan. Smutsen, kriminaliteten och neonskyltarna känns aldrig så tilltalande som i hans filmer. Allt han gör är dock inte guld. 

kingofnewyorklf

När knarkkungen Frank White släpps från fängelset har han inga planer på att överge sin kriminella bana. Han har dock tröttnat på att se sina rivaler bli rika samtidigt som New York svämmar över av fattigdom. Sjukhusen i fattiga områden stängs och staden segregeras i allt större utsträckning, utan att någon verkar bry sig. White samlar sitt gamla gäng och smider en plan på att bli en slags samtida Robin Hood, vilket kräver att andra knarkkungar antingen är med honom eller utplånas. Polisen tar ingen notis om att det nu finns ett någorlunda nobelt syfte bakom drogmorden, utan ser bara ännu en brottsling som dödar människor utan att lagen tycks komma åt honom. Samtidigt som Whites planer på våldsam fördelningspolitik skrider till verket bestämmer sig några poliser för att ta saken i egna händer och lägga lagen åt sidan.

Abel Ferrara är som sagt var en stor favorit för mig. Lyssna gärna på detta avsnitt av Vacancy podcast där vi pratar om tre av hans filmer, nämligen The Driller Killer, Fear City och Bad Lieutenant. Alla tre är underbart skitiga skildringar av New York och alla tre är bättre än King of New York. Trots att miljön är densamma och att vi åker längs gatorna på samma sätt igen, denna gång tillsammans med Christopher Walken, blir det aldrig som att kliva in i den världen som Ferrara brukar kunna förmedla så fantastiskt. Här siktar han på att göra en slags blandning av en serietidningslik stiliserad saga, en ganska typisk gangsterhistoria och hans vanliga, lätt egensinniga och hudnära karaktärsstudie. Jag tror att det är någonstans där det går fel, för resultatet blir aldrig mer än summan av dess delar. Vissa sekvenser, när Walken åker genom staden till tonerna av dystra synthmattor och blickar ut över misären på gatorna, sitter som de ska. En del av det hårdkokta gangstertugget fungerar också bra, men det smälter aldrig samman. Istället blir det väldigt yvigt, splittrat och förvirrat. King of New York verkar inte veta vad den vill vara eller vart den ska ta vägen.

King-of-New-York

Idén med en knarkkung som bestämmer sig för att använda sin makt till göra något för de fattiga är intressant. Ett tag verkar filmen även vilja ta ett steg in i politiken och låta White på allvar bli en filantrop som kommer röra till den moraliska kompassen rejält i staden, men sedan fastnar den i att lite halvhjärtat skildra den drogfyllda gangstermiljön istället. På samma sätt som filmen har svårt att hålla fokus, verkar dess huvudperson ha det, då han ena stunden dansar med sina hejdukar, hånglar med en kvinna eller mordhotar någon rival, för att sedan prata om hur han vill rädda ett sjukhus. Exakt vad han egentligen vill blir aldrig riktigt tydligt och det hade behövts för att hålla lite ordning på filmen som helhet. Ferrara verkar även ha haft svårigheter att tygla såväl Walken som Fishburne eller Caruso med tanke på att deras skådespel sticker iväg åt alla möjliga håll. Ibland blir det irriterande överspel för att i nästa stund bli riktigt innerligt och äkta. Det gör det lite svårt att köpa karaktärerna eller riktigt bry sig om dem.

kony1-hr

Även om det är långt ifrån det bästa Ferrara gjort, kan den ändå vara värd att titta på för att få en lagom dos av smutsig misantropi på gatorna i New York med en god skopa våld som efterrätt. Det är en lite annorlunda tappning på gangsterfilmen med ett par bra scener, men på det hela taget en besvikelse. Utgåvan som kommer förpackad i en elegant steelbook innehåller filmen på både DVD och Blu-ray, men är knappast av referenskvalitet gällande den tekniska biten, även om den inte heller är dålig. Extramaterialet innehåller dock en hel del intressant i form av dokumentärer och kommentarspår. Se några av Ferraras andra filmer först, förslagsvis Ms. 45 och Bad Lieutenant. Känner ni att ni måste ha mer efter det kan den här komma väl till pass så småningom, men för mig nådde den inte fram.

 

About Erik Nyström

Erik Nyström
Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.