Killing Them Softly

Brad Pitt och Andrew Dominik samarbetade senast i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. Nu återförenas de i det hårdkokta gangsterdramat Killing Them Softly.

Året är 2008, den stora cirkusen som omger presidentvalskampanjen är i full gång och det amerikanska bankväsendet drabbas av härdsmälta. Det är oroliga tider som sänder svallvågor genom alla samhällsskikt, vilket även märks i den kriminella världen. När ett kortspel som arrangeras av maffian rånas får det större konsekvenser än väntat. Om gangsters inte kan känna sig trygga när de satsar sina pengar kan alla kortspel över hela New Orleans stängas, vilket skulle innebära ett hårt bakslag för den kriminella ekonomin. För att återställa förtroendet och få affärerna att rulla igen krävs det drastiska åtgärder, något som “problemlösaren” Jackie Cogan (Brad Pitt) inte är helt ovan vid. Misshandel, svek och mord är bara beståndsdelar i en kostsam affärsverksamhet där det alltid finns någon som befinner sig högre i näringskedjan.

Med den ekonomiska krisen som fond målar Andrew Dominik upp en berättelse som är insvept i metaforer för de händelser som skakade Amerika under 2008. Parallellerna mellan den undre världens ljusskygga gangsteraffärer och det smutsiga spel som många gånger spelas av aktörer inom den finansiella sektorn är tydliga, och förstärks genom de utdrag från autentiska politiska tal som ljuder via radio- och tv-sändningar i filmen. Ibland känns det dock som att Dominik inte riktigt litar på sin publik och nästan skriver oss på näsan, men det är en intressant och effektfull koppling mellan fiktion och verklighet som visar att små och stora skurkar finns överallt. De antar bara olika gestalter.

Filmens främsta styrka ligger till stor del i karaktärsgalleriet och den välskrivna dialogen. Det här är ingen actionrulle, istället består Killing Them Softly till stor del av långa konversationer, ofta kryddade med ett stänk av svart humor, som driver berättelsen framåt. Skådespelarensemblen är på topp och James Gandolfini levererar en av sina mest minnesvärda roller som avdankad hitman. De explosiva våldsskildringarna känns i magen och Dominik använder sig av flera stilistiska grepp, både i klippningen och via ljudbilden, vilket både är visuellt tilltalande och ger filmen en unik karaktär som lockar mig.

Den som bedömer filmer efter hur väl de klarar Bechdel-testet kommer knappast hylla Killing Them Softly för sina kvinnoporträtt. Förutom de enstaka prostituerade som skymtar förbi, förekommer det nämligen inte några kvinnliga roller i filmen. För min egen del spelar det faktiskt ingen större roll, då jag anser att en berättelse bör få framföras utan hänsyn till politisk korrekthet, men jag kan tänka mig att kritiska röster kommer att höjas från andra håll.

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.