Killer Is Dead

Suda 51 – mannen bakom titlar som Killer 7No More Heroes och Lollipop Chainsaw – låter oss följa med på en blodig och fartfylld resa som tar oss till månens baksida och tillbaka.

I Killer Is Dead får vi stifta bekantskap medMondo Zappa, en välklädd herre som medelst välslipat katanasvärd avrättar monster och skurkar mot betalning. Han lider även av minnesförlust, vilket leder oss på en märklig kvasifilosofisk resa in i Mondos förflutna där månen och dess mörka baksida tycks spela en viktig roll.

Om berättelsen verkar vara krånglig att hänga med i så är det huvudsakliga spelupplägget betydligt lättare att förstå sig på. Killer Is Dead är ett actionspel i samma anda som God of War: Ascension och Bayonetta, där målet är att navigera fiendefyllda banor för att nå en slutboss. Inga större överraskningar här alltså. Uppdragen finns utspridda över olika länder och kontinenter och striderna består oftast av att rensa olika områden på fiender innan jag kan ta mig vidare, vilket i längden blir aningen enformigt. Det som däremot överraskar och gjuter liv i spelet är de fantasifulla bossar som Mondo ställs inför. Dessa bossmöten utgör tveklöst spelets höjdpunkter och varje gång jag når fram till en ny slutstrid så sitter jag med spänd förväntan inför vad det är för bisarr skapelse jag ska få slåss mot.

I samklang med den kreativa designen har Killer Is Dead även en distinkt grafisk stil som ställer spelet i stark kontrast till den fotorealism som många av dagens spelutvecklare eftersträvar. Det lär knappast lär falla alla på läppen, men hos undertecknad går det hem då jag både uppskattar spelets estetik och det faktum att Suda 51 inte räds att bryta mot branschkonventionerna när han förverkligar sina visioner. Tyvärr så brister det en del när det kommer till det tekniska då spelet bland annat lider av påträngande screen-tearing och bristande detaljrikedom. En sista finputsning innan spelet skeppades ut hade definitivt inte skadat.

Ett av de inslag i Killer Is Dead som uppmärksammats mest är det kontroversiella Gigolo-läget. Här går det ut på att kasta lystna blickar på kvinnornas behag medan deras uppmärksamhet är riktad mot något annat håll. Belöningen för att framgångsrikt stirra djupt ned i en urringning yttrar sig i presentutbyten och nya vapen som kan vara till gagn för Mondo. Suda 51 har själv jämfört inslaget med hur James Bond förför diverse damer i filmens värld och sagt att han ville överföra detta till spelmediet, men själv tycker jag nog snarare att det osar kraftigt av effektsökeri. Oavsett hur det egentligen ligger till så är resultatet allt annat än lyckat och det går inte att komma ifrån att inslaget känns väldigt ditklistrat och saknar någon riktig förankring i själva spelet. Lyckligtvis så går det alldeles utmärkt att hoppa över det hela utan att det direkt påverkar den huvudsakliga spelupplevelsen i någon negativ utsträckning.

När jag först satte mig ned med Killer Is Dead så uppskattade jag det inte alls och efter min första halvtimme tillsammans med Mondo var jag beredd att ge spelet ett riktigt lågt betyg. Men efter ett tag så började jag till min stora förvåning uppskatta spelets följsamma stridssystemet och bisarra bosstrider, varpå Killer Is Dead  till slut visade sig vara en visuellt lekfull och kompetent actiontitel. Hade man bara putsat lite mer på de tekniska bitarna, skippat en del av de sexistiska inslagen, samt förärat spelet en mer lättbegriplig och sammanhängande story, hade det här kunnat bli riktigt bra. Kanske når Suda 51 hela vägen fram med sin nästa skapelse?

About Alexander Bing

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.