Kärlek & lavemang

”En god avföring är den bästa huvudkudden” – Elvira Krank

Då var det dags för buskisgänget med Eva Rydberg i spetsen att ta sig an Molières Den inbillade sjuke som gjorts många gånger, både före och efter. Storyn är att Elvira Krank (spelad av Rydberg själv) är en obotlig hypokondriker (se så kul jag kan ordvitsa!) och har tänkt sig att dottern Sofia (spelad av Evas dotter Birgitta Rydberg) ska gifta sig med Dr. Lungholms (Thomas Ungewitter) son Nikodemus (Håkan Brinck) för att modern ska kunna få den vård hon så ”väl” behöver. Men naturligtvis ska dottern streta emot och tjafsar om detaljer som ”riktig kärlek” och ”att älska någon” och nu gäller det att få moderskapet att inse att hon faktiskt inte alls är sjuk utan bara inbillar sig.

Föreställningen visades på Fredriksdalsteatern 2001 och är omarbetad av Hans Bergström och Adde Malmberg, varav den sistnämnda är min personliga favorit i humorsverige.

Precis som i alla andra pjäser på Fredriksdal spelar Eva Rydberg över å det grövsta, kör alldeles för billiga poänger under stora delar av tiden och det är alldeles, alldeles för mycket sång och dans för min smak. Även om jag är ett stort fan av buskis är jag ingen älskare av dans/musik i sådana här sammanhang. Även om sångnummerna för handlingen framåt hade jag hellre skippat dem och låtit handlingen föras framåt på det naturliga sättet, hur naturligt det nu kan vara med buskis. Missförstå mig inte, sången och dansen är proffsigt utförd, men det är inget som jag själv uppskattar i sådana här sammanhang. Men när det gäller pjäser på Fredriksdalsteatern är det ingen hemlighet att det blir mycket av den varan, så de som återkommer till teatern år efter år (och alla de som ser föreställningarna på TV) vet vad de ger sig in på. Gillar man sång, dans och extremt överspel från alla inblandade är detta en perfekt pjäs att se!

Humorn bygger mycket på avföring, något som kanske håller för ett eller två skämt, sedan blir det alldeles för mycket av den varan och skämten blir förutsägbara. Kan inte påstå att denna tillhör en av de bättre pjäserna men har ett och annat guldkorn, speciellt Pernilla Wahlgrens nya version av Piccadilly Circus som är riktigt bra. Förutom det finns där inget av värde i den.

About Sebastian Svensson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.