Kära passagerare

Det är väl ändå ganska spännande med frågetecken man inte riktigt lyckas räta ut? Med filmer man inte får någon rätsida på? Jag försöker i alla fall intala mig själv det för att kunna få ut något av Pedro Almodóvars nya komedi.

1361879089102Jag tyckte verkligen om Almodóvars föregångare, den underbart sjuka och fängslande The Skin I Live Insom nog är det närmsta han någonsin kommit en skräckfilm. Den blev inte alls lika varmt mottagen som några av hans tidigare, betydligt mer publikfriande, filmer som Volver eller Hable con ella, men det är skönt att se en regissör som kliver utanför sin trygghetssfär och samtidigt inte förlorar sin identitet. Det kändes väl inte som att han skulle följa upp den med något liknande, men att han skulle göra ett sådant här märkligt genrebyte känns ändå oväntat. Tyvärr blev resultatet inte lika tillfredsställande för mig som flygturen nog var för flera av karaktärerna i Kära passagerare.

Kära passagerare 01

Det här är någon form av lättsam komedi som nästan uteslutande utspelas ombord ett flygplan. Problem med landningsstället gör att de måste hitta en flygplats som kan ta emot dem och under tiden cirkulerar de i luften. För att hålla passagerarna lugna har kabinpersonalen sövt ner alla i ekonomiklass, medan de funderar på hur de ska underhålla de i affärsklass. Personalen ligger sedan med varandra, pratar avsugningar och konverserar lite med passagerarna som verkar ha fullt upp med sina egna bryderier eller sexuella utsvävningar.

Kära Passagerare 02

Anslaget är, precis som alltid när det handlar om Almodóvar, lättsamt och med mycket färger men hur mycket jag än skrapar på den självsäkra ytan hittar jag ingenting att ta fasta på. De lite skruvade och intressanta karaktärerna med märkliga, men någonstans ofta varma, relationer till varandra verkar ha klivit ombord på något annat plan. Nivåerna i berättandet där man ofta brukar kunna hitta funderingar kring kön och identitet eller kanske något spännande om barndomen finns inte heller där. Det här är bara lättsamt, lite knasigt och inte det minsta roligt. Egentligen borde de kufiska och flamsiga flygvärdinnorna kunna vara lite underhållande, men poängerna hittar inte riktigt hem i deras ständiga prat om homosexualitet, relationer eller sex. Jag hittar inte mycket alls att skratta åt, hur gärna jag än skulle vilja.

Kära passagerare 03

Idén och utförandet är däremot så besynnerligt att jag inte kunnat sluta fundera på vad som egentligen hände under den relativt korta speltiden. Var allt bara en märklig dröm eller fantasi? I sådana fall vems? Och skulle det på något sätt göra filmen intressantare? Att den är så absurd, uppfriskande vulgär och sprallig, trots att den misslyckas med att vara rolig, gör ändå att den sätter sig lite i huvudet ungefär som någon irriterande entonig melodi. Almodóvar själv har sagt att den bara är menad som en extremt lättsam komedi, men jag vill tro att någon som är så rutinerad och skicklig som han, borde kunna lyckas bättre än vad han gör här. Kära passagerare är för mig ett misslyckande, men ändå inte ett fullständigt sådant. Om inte annat har den ju fått mig att fundera lite på varför den ens existerar och jag skulle inte bli det minsta förvånad om jag valde att se om den. Medelålders manliga flygvärdinnor som suger av varandra på toaletten ser man ju trots allt inte varje dag i en film från en så pass allmänt omtyckt regissör.

Lyssna även gärna på Titta dom snackar-avsnittet där Emil och Gustav inte alls är lika vänligt inställda till filmen som jag är.

 

Det är väl ändå ganska spännande med frågetecken man inte riktigt lyckas räta ut? Med filmer man inte får någon rätsida på? Jag försöker i alla fall intala mig själv det för att kunna få ut något av Pedro Almodóvars nya komedi. Jag tyckte verkligen om Almodóvars föregångare, den underbart sjuka och fängslande The Skin I Live In, som nog är det närmsta han någonsin kommit en skräckfilm. Den blev inte alls lika varmt mottagen som några av hans tidigare, betydligt mer publikfriande, filmer som Volver eller Hable con ella, men det är skönt att se en regissör som kliver utanför sin trygghetssfär och…

Review Overview

Betyg

40

About Erik Nyström

Har låtit sitt hjärta täckas av ett lager svart bitterhet och är därmed omöjlig att charma. Åtminstone av bioutbudet. Gillar dock det som skaver lite, det som kommer från förritin och det som är lite knäppt. Driver dessutom en podcast om film. Är på det privata planet en vänsterradikal feminist från Norrland.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.