Källan

Inget rinnande vatten och ingen elektricitet är vardagen i bergsbyn. Kvinnorna, som traditionen påbjuder, får gå en lång och farlig väg till källan för att hämta vattnet som används i byn. En dag faller en av de unga kvinnorna och får ett missfall. Denna händelse sätter bollen i rullning och är starten för en sexstrejk. Männen får hämta vattnet själva eller se till att en vattenledning dras ner till byn om de ska få komma till.

Berättelsen är inspirerad av en verklig händelse och regissören och manusförfattaren Radu Mihaileanu har skrivit Källan som beskrivs som ett feministiskt komedidrama. Några kvinnor bestämmer sig att göra uppror mot traditioner och islamska regler när de tröttnar på att behandlas som om de inte är vatten värda. Målet med upproret är att få en vattenledning dragen ner till byn. Stigen som idag leder till källan har lett till flertalet missfall bland kvinnorna men det är inget som männen bryr sig om. Kärleksstrejken tar vid och några av männen svarar med våld. Vem kommer vara mest principfast?

Källan är en film som berörde mig på flera olika sätt. Det första som slår en är den enkelhet som byborna lever i. Det finns ingen ström och inget rinnande vatten. Husen är gjorda av lera och sten och är lika skitiga som de knöliga gångarna mellan husen. Det andra är den nästan totala avsaknaden på jämlikhet. Männen sitter och dricker te och kvinnorna gör allt arbete i byn. Den enda som har ett jobb är skolläraren om vi räknar bort imamen. Kvinnorna samlar bränsle, hämtar vatten och passar upp männen. Det tredje är religionens förtryck över människorna och främst kvinnorna. Uppför sig inte kvinnorna som männen vill får de stryk. Vill hustrun inte ha sex pryglas hon av mannen inför barnen.

Regissören Mihaileanu vistades i byn en lång tid innan han bestämde sig för att gå med på att regissera sitt eget manus. Visst nyanserar han både hur Islam kan ta många olika uttryck och sina gestalter har en bred palett. Även om jag ser och förstår de poänger som Mihaileanu vill driva hem på ett diplomatiskt sätt lämnar Källan mig med en fadd smak i munnen i slutändan. Inte så konstigt när det är flera tusen år av kvinnoförtryck som ska avhandlas. Det är givet att kvinnorna får sin vattenledning till slut, men det är fortfarande en mansdominerad värld. Leila (Leila Bekhti) som är ledaren för sexstrejken är gift med läraren som bland annat lärt henne att läsa och skriva. Utan hans hjälp vinner inte kvinnorna. Så lärdomen är att det ska vara en man som ska få det gjort. Det stör mig innerligt trots att jag vet att han är på kvinnornas sida. Även om det finns möjlighet att ge kvinnorna segern helt utan männens hjälp så blir det inte så, men jag gissar att det skulle vara för radikalt. Det gör mig förbannad och frustrerad, men samtidigt inser jag att filmen aldrig kommer visas i Saudiarabien. Jag får hoppas att filmen öppnar dörren till frihet från religion och förtryckande traditioner.

About Mats Lundberg

Har sett film sedan barnsben och genrer som ligger närmst hjärtat är sci-fi, thriller och crime. Ser gärna TV-serier men har blivit mer kräsen på senare år och det krävs mer för att hålla mig intresserad. Manus med genomtänkt karaktärsutveckling och smart berättande lockar mest. När grabben blev med PS4 för någon julafton sedan har jag börjat spela konsoll. Jag fortfarande en "learning curve" med handkontrollen, men det tar sig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.