Kajans Vasalopp

Jag är en av alla dem som följer TV-sändningen av Vasaloppet slaviskt den första söndagen i mars varje år. Jag är också en av alla dem som tyckte HippHipp! var roligt när det kom 2001. Jag skrattade endast en gång åt Kajans Vasalopp, så släng inte tid på att läsa recensionen om dina förutsättningar för att gilla den är ännu sämre.

Kajans Vasalopp, Johan Wester

Låten 90 000 med punkbandet Problem var som ett tecken för Kajan (Johan Wester). Då han jobbat som brandman långt innan det gamla larmnumret byttes till 112, är det ju självklart att han ska åka Vasaloppet som är cirka 90 000 meter! Även om han inte riktigt förstår varför, får han med sig några dokumentärfilmare som vill skildra förberedelserna på plats och Kajans väg mellan Sälen och Mora.

Jag minns att jag tyckte det var roligt när Kajan stoppades i Smågan eller Mångsbodarna i direktsändningen 2011 och Johan Wester svarade på gissningsvis Jovan Radomirs frågor ”in-character”. Att den intervjun inte är med här, inte ens som extramaterial, är märkligt (och med märkligt menar jag av rättighetsskäl). Sen är jag inte säker på att det hade varit till filmens fördel. Man får redan alldeles för mycket av karaktären Kajan här, även om filmen bara klockar in på 50 minuter. Jag tycker även att HippHipp! tappade rejält efter andra säsongen, men framför allt så var det mixen av välgjorda karaktärer som gjorde serien sevärd. En missad möjlighet är att parhästen Anders Jansson inte ens skymtar förbi, som någon av alla hans rollfigurer. Mycket känns improviserat och jag tror att jag hade upplevt en bättre humorhöjd om manuset var mer genomarbetat innan man började filma.

Kajans Vasalopp

Det bästa i Kajans Vasalopp är nu interaktionerna med lokalbefolkningen. Några killar på Räddningstjänsten i Malung fungerar mycket bra tillsammans med deras påhittade kollega. Även några småflickor som säljer korv till deltagare och besökare lockar till ett leende när de erbjuder skrivit kvitto på en servett. Detta blir sedan ett återkommande skämt, liksom Kajans tveksamhet inför dokumentärteamets metod att inte tala med honom i bild. Just detta är hyfsat snyggt uppfångat från de dokumentärer och serier den parodierar, men det idisslas lite väl ofta genom filmen. Sen i och med att jag aldrig varit i närheten av att stå i spåret själv är det lite kul att uppleva när mörkret faller, och pannlamporna ska på. Trots detta kan jag aldrig rekommendera Kajans Vasalopp, men jag ska väl avslöja var jag skrattade. Kajan har en tyglapp på dräkten som, även om det aldrig uttalas, har ett överraskande grovt rim på Mora.

 

About Rikard Eriksson

Vacker som en dag och analyserar filmer ned på hink-och-spade-nivå. Jag är recensenten som aldrig skulle tveka på att röja en viktig reflektion ur världen om den hamnar mitt emellan två meningar som rimmar. Filmer jag tycker om att se är inte det välpolerade biojunket, utan de kanske är lite trubbiga i kanterna… eller bara trubbiga.

One comment

  1. För lågt betyg.

    ”Under en speltid på ca 50 minuter får jag följa Johan Wester när han i sin i sin Hipp-Hipp-karaktär Kajan ger sig på att åka sitt första Vasalopp. Under de första 15 minuter skrattade jag inte en enda gång men då speltiden ändå var så kort så hängde jag i och det skulle visa sig att det skulle bli både bättre och roligare.”

    6+/10

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.