Just Cause 3

Just Cause 2 är nog den svenska spelstudion Avalanches största succé hittills och folk har säkerligen haft många olika förväntningar på denna tredje del. Det började, som så många andra spelserier, som något av en variant på Grand Theft Autos lättsamt våldsamma öppna världar och har på sätt och vis stannat där medan GTA har gjort språng åt ett mer sansat håll. 

just-cause-3-actual-screenshot-4_0

Rico Rodriguez är tillbaka för att störta ännu en diktator i ett tropiskt ö-landskap och allt verkar faktiskt vara som vanligt. Det är ett gigantiskt och utstuderat vackert landskap jag tar mig igenom i jakten på folkets absoluta frihet och demokrati. Hur detta skildras i spelets berättande är ointressant till den milda grad att jag är nära att välja bort att spela kampanjen överhuvudtaget. Berättelsen som presenteras är nästan ointressant i sina grundvalar men i händerna på bättre berättare hade det säkert kunnat bli spännande eller åtminstone intressant. Dessutom är uppdragen som breds ut för oss som väljer att spela storyn långt tråkigare än att bara gå loss i den öppna världen och det blir nästan bara värre med tiden och dåligheten kulminerar absolut i och med kampanjens sista uppdrag.

2795924-2015-02-0200_56_44-ju47ry1

Den öppna världen som jag far fram igenom är emellertid vid första anblick vacker nog att den i sig själv skulle kunna vara anledning nog att spendera hundratals timmar i Just Cause 3. De smaragdgröna öarna omges av ett djupblått hav och mellan de ståtliga bergen slingrar sig små vägar mellan all de rustika byarna och städerna. Dessvärre visar det sig snart hur tom världen är. Svalkande blått hav som när jag väl är i det är livlöst och trist. De stora fälten och skogarna är vid närmare blickar bara samma om och om igen. De höga bergstopparna, som i och för sig fyller en spelmässig funktion, fyller mig allt för sällan med känslan av bävan inför dess mäktiga gestalt eller fallet därifrån. Allt ser så lockande ut på avstånd men besvikelsen vid ankomst tycks vara konstant. I slutändan får allt bara agera språngbräda för min änterhake-, fallskärms- och wingsuit-kombo.

E3-2015-Just-Cause-3-gets-explosive-gameplay-trailer-screenshots

Med det sagt ska jag nu förklara varför Just Cause 3 är en av de mest underhållande spelupplevelserna som släpptes 2015. Varje by, stad och militärbas är i händerna på den illvilliga general Di Ravello och det är upp till mig och en liten rebellstyrka att ändra på den saken. Beväpnad till tänderna svävar jag in över Arco Sperantia med mina dubbla kulsprutor vilt skjutande mot Di Ravellos propagandaskyltar. Snart använder jag mina änterhakar för att dra ner statyn som diktatorn låtit resa över sig själv vid stadens torg och efter det spränger jag hans propagandabil med min raketkastare. Hans soldater väller ut ur polisstationen och det krävs av spelaren att kunna hålla sig väldigt rörlig under hela tiden för att inte bli ihjälskjuten på plats. Jag fortsätter så tills Di Ravellos soldater helt har utrymt platsen och den kan tillkännages vara rebellernas. Så fort rebellerna tar över en bas låses nya fordon och sidouppdrag upp för mig att spela. Det kan ta allt mellan 5 och 40 minuter att helt ta över en bas och de finns nästan överallt vilket innebär att det är med detta de flesta spelare kommer att spendera mest tid. Även om spelaren skulle dö under striden så kommer de delar av en bas som blivit övertagna fortfarande vara det och man kommer tillochmed tillbaka med ganska mycket ammunition i sina vapen. Det ställer döendet i ett lite konstigt sken då det ofta kan vara mycket bättre att bara låta Rico dö istället för att försöka klara sig igenom en bas utan ammunition. Tanken kanske är att den långa laddningstiden är straff nog för döden?

12871659451819

Det finns också alltjämt tråkiga sidouppdrag som bara går ut på att hjälpa invånarna på ön, uppdrag som jag gladeligen flyger förbi i min wingsuit. Den sista sortens sidouppdrag har dock ett långt högre värde, de är nämligen ganska roliga att spela och belönar spelaren med uppgraderingar till det föremål som uppdraget riktats mot. Till exempel kan ett uppdrag vara: Kör den här bilen till den här platsen på under 2 minuter och belönas med nitro till alla bilar som du hämtar i ditt garage. Moroten är verkligen stor nog för att det ska kännas lönt att spela uppdragen för min del och om man nu inte tycker det så är de ändå helt frivilliga att ta sig an.

2807307-jc3_screenshot_reelin1_13_1422545269

Trots att Just Cause 3 haltar på väldigt många plan har jag haft en riktigt härlig upplevelse med spelet. Bara spelmekaniken som bygger på bytet mellan änterhake, fallskärm och wingsuit är tillräckligt underhållande att jag känner mig väldigt osugen på att ge mig in i allt bilande som ingår i Grand Theft Auto. Och kaosöverflödet som på sätt och vis är spelets signum är helt underbart. För alla spelare som bara vill spela ett riktigt tv-speligt tv-spel är detta just nu mitt hetaste tips.

Just Cause 2 är nog den svenska spelstudion Avalanches största succé hittills och folk har säkerligen haft många olika förväntningar på denna tredje del. Det började, som så många andra spelserier, som något av en variant på Grand Theft Autos lättsamt våldsamma öppna världar och har på sätt och vis stannat där medan GTA har gjort språng åt ett mer sansat håll.  Rico Rodriguez är tillbaka för att störta ännu en diktator i ett tropiskt ö-landskap och allt verkar faktiskt vara som vanligt. Det är ett gigantiskt och utstuderat vackert landskap jag tar mig igenom i jakten på folkets absoluta…

Review Overview

Betyg

70

About Gabriel Hector

Gabriel Hector
Långhårig bagare från de småländska skogarna som allra helst befinner sig i den overklighet som kan intagas från soffans betryggande kuddar. Det kan röra sig om tv-spel, tv-serier, filmer eller kanske helt enkelt en påse overkligt goda chips.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

WP Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com