Joy

joy-02Jag gillar David O. Russell som regissör. Han ett bra öga för detaljer och en förmåga att väva ihop intressanta historier som känns både intressanta och ger tittare något att fundera på.

Joy är den sanna historien om Joy Mangano som blev mångmiljonär på sin Miracle Mop. Filmen öppnar 1989, Joy lever tillsammans med sin familj i ett hus. Hennes mamma tittar på såpa hela dagarna, hennes pappa driver en bilverkstad och bor i källaren där även hennes före detta man bor. Joy är arg och frustrerad över vad livet har tagit vägen och att aldrig fått leva ut sina drömmar. Efter en incident där hon fått skärsår i händer efter att ha använt en vanlig kommer hon på sin uppfinning, en mopp som vrider ur sig själv. Men vägen framåt är inte så spikrak som Joy hoppats på men med järnvilja och attityd tänker hon lyckas, kosta vad det kosta vill.joy-04

Jag skulle säga att det som gör Russell till en bra regissör är summan av alla delar. Att han kan göra en film där allting hänger ihop och summan av bitar gör helheten. Här blir det aldrig så. Det finns delar av Joy som är intressanta men helheten sitter inte där. Filmen känns splittrad och vet aldrig vilket ben den skall stå på. Är det en komedi med Joys excentriska familj. Eller är det ett drama om en kvinnas kamp för att få sin uppfinning ut på marknaden? Där i ligger problemet för mig med Joy, övergångarna mellan komedi och drama känns aldrig bra och filmen känns aldrig som en helhet för mig.joy-03

Som tur var så har han bra skådespelare att arbeta med. Jennifer Lawrence lyser som vanligt i huvudrollen och levererar ett solitt porträtt av Joy. Hon har på kort tid blivit en stjärna i Hollywood och utan henne i huvudrollen hade filmen aldrig varit lika bra. Robert De Niro spelar hennes pappa och gör återigen en bra roll. Det är skönt att se att han fortfarande har kvalitéer kvar i sig. Här står han för sin bästa roll på bra länge. Sedan har du Bradley Cooper, Edgar Ramírez och Diane Ladd i stabila biroller. Nej skådespelet i denna film är det inget fel på, snarare tvärtom det är filmens styrka. Det är Russells regi, att han inte riktigt vet vad det är för historia han vill berätta.

Joy har bra potential i grunden men faller på att den inte vet vad den vill berätta för historia. Jag hade samma problem med American Hustle, den ville för mycket och var för ofokuserad. Joy hade behövt stramas upp och fokusera på dramat i historien. Då hade detta kunnat bli en riktigt bra film.

Jag gillar David O. Russell som regissör. Han ett bra öga för detaljer och en förmåga att väva ihop intressanta historier som känns både intressanta och ger tittare något att fundera på. Joy är den sanna historien om Joy Mangano som blev mångmiljonär på sin Miracle Mop. Filmen öppnar 1989, Joy lever tillsammans med sin familj i ett hus. Hennes mamma tittar på såpa hela dagarna, hennes pappa driver en bilverkstad och bor i källaren där även hennes före detta man bor. Joy är arg och frustrerad över vad livet har tagit vägen och att aldrig fått leva ut sina…

Review Overview

Betyg

60

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.