John Wick

John-Wick-02Keanu Reeves karriär har varit en berg och dalbana utan dess like men han har alltid på något sätt lyckats komma tillbaka. Så efter magplasket 47 Ronins så är han tillbaka med John Wick.

Handlingen är så där skönt usel som bara en bra actionfilm kan vara. John Wick är numera pensionerad hitman åt den ryska maffian sedan han träffat den stora kärleken. Tyvärr dog hon efter en tids sjukdom och nu har han bara en hund kvar som påminnelse om henne. En dag får sonen till maffiabossen syn på Wicks bil och vill ha den. Han bryter sig in i Wicks hus, misshandlar honom, dödar hunden och snor bilen. Nu är det dags att utkräva hämnd. Maffiabossen Viggo är inte lika nöjd när han hör om sin sons upptåg, men blod är tjockare än vatten och han bestämmer sig att försöka likvidera Wick innan det är för sent.

Chad Stahelski står för regin och i extramaterialet pratar Reeves om hur glad han var att han bestämde sig för att regissera denna film. Vem är Stahelski? Han är mest känd för att ha varit Brandon Lees stuntman i The Crow och den som fick ersätta honom när han tragiskt dog. Han var också Reeves stuntman i Matrix-filmerna, de senaste åtta åren har han varit stuntkoordinator men han sätter sig nu alltså bakom kameran som regissör för första gången tillsammans med sin kollega David Leitch. Dessa har ett tydligt mål, de sista 15 åren har actionfilmer sakta men säkert blivit sämre och sämre. Dåligt koordinerade, mycket snabba klipp där publiken inte hinner uppfatta vad som händer och alldeles för lite ”vuxet våld”. De väljer att ta det långsamt, visa upp fighter och låta publiken se skådespelarna gå loss på varandra. Det skapar en film med en mer rå känsla, något som passar filmens handling bra. Och Reeves är en skådespelare som kan få något sådant att fungera. Han utstrålar tillräckligt för att det skall se trovärdigt ut när han spöar på ryska maffian på nattklubbar och i tomma lagerlokaler. Han passar faktiskt riktigt bra i rollen, lugn, cool och med en aura att ingen kan skada honom.John-Wick-01

Värre är det för Michael Nyqvist. Det är lite oklart varför han fick rollen som skurken, kanske gillade regissören att ha någon som är skolad i teater att spela rollen och ge den lite mer ”seriös” tyngd även om det är rätt så komiskt att lyssna på när Nyqvist varvar svengelska med ryska. Filmen hade nog mått bättre om Nyqvist pratat ryska genom hela filmen istället. Han gör inte bort sig totalt och verkar ha roligt att få spela i Hollywood men det gör ont i kroppen att se honom i vissa scener, någon Stellan Skarsgård är han inte. Annars hade jag det trevligt under filmen, det är skönt att se att Hollywood återigen vågar göra filmer som vänder sig till en vuxen publik istället för att försöka maximera vinsten genom att minska våldet för att få en lägre åldersgräns. Sedan noterar jag en intressant sak, i USA fick filmen relativt bra betyg och där många recensenter just hyllade detta och såg filmen för var det var. I Sverige satte man däremot på sig filmkritiker-glasögonen och var mer skoningslös i kritiken.

Jag gillade John Wick, det var runt 90 minuter av god underhållning och en återgång till gammal hederligt videovåld, jag hoppas att det kommer fler filmer med denna karaktär.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.