Jesus Christ Superstar

Kan en videoproduktion från 2000 baserad på en musikalversion från 1998 vara något att jubla över? Nja, kanske om du är ett stort fan av musikaler i allmänhet och Andrew Lloyd Webber och Tim Rice i synnerhet. Men denna version av Jesus Christ Superstar lockar i alla fall inte mig till att utforska andra versioner.

s16a3f1af01d954284384f70cfabb3c443dde465ba

Berättelsen om Jesus sista tid innan han spikas upp på korset har berättats på alla de sätt som går. Oftast brukar berättelsen fortsätta efter korsfästelsen med Jesus återuppståndelse och allt. Inte denna gång, och till del beror det nog på att Judas får lika mycket vikt i berättelsen som Jesus som skildras mer som en mänsklig person än något annat.

Denna version av Jesus Christ Superstar är drygt tio år gammal men den känns äldre, snarare som en 80-tals produktion. Det är burriga hår och lite bylsiga kläder i ljusa färger, om man inte är Judas då som har en tuff skinnjacka, eller någon av de andra antagonisterna i berättelsen. Alla har väl sett berättelsen om Jesus någon gång men denna gång berättas det mesta från Judas perspektiv, vilket är det mest intressanta med denna version. Den sägs utspela sig i modern tid men det är lite blandat tycker jag. Det blandas moderna kläder med antika rustningar och in kommer sedan plötsligt några iklädda något som närmast kan beskrivas som Darth Vader-utstyrsel. När det gäller produktionen i övrigt känns det mest som en scenproduktion, men där kameran är med och täcker vinklar som en publik inte alltid skulle kunna se.

judas-iscariot-2000

Jag är lite av ett Rik Mayall-fan, som älskar Bottom och The Young Ones, och jag tror att det var hans namn på omslaget som förblindade mig och gjorde att jag utropade ”-Jag vill recensera Jesus Christ Superstar!” Men varför glömmer jag hela tiden bort att jag hatar musikaler? Denna gång var tyvärr inget undantag. Filmen hjälpte mig i alla fall med en sak, då jag kom på varför jag tycker musikaler är så obehagliga. Jag får nämligen känslan av att jag får inblick i en sekt, som i Louis Theroux dokumentär om Westboro Baptist Church. Folk sjunger sitt budskap, ler ofta överdrivet, och alla runt omkring tittar på den som sjunger med tindrande ögon. Fan, det är ju jätteläskigt och som sagt – rätt sektliknande.

ke9BGIUi9w51CY7jkK4XKqJSoPj

I en musikal är det viktigt att musiken och sången är av hög klass och jag tycker faktiskt att det brister i båda fallen. Visst har Andrew Lloyd Webber och Tim Rice lyckats med några låtar men det är också mycket utfyllnad som inte håller någon vidare klass. Sångmässigt är det några få roller som innehas av riktigt kompetenta sångare som Renée Castle i rollen som Mary Magdalene och Fredric B. Owens som Caiaphas, men samtidigt är andra roller mindre lyckade. Som den centrala Judas-rollen besatt av Jerome Pradon som absolut borde göra annat än sjunga solosång då det ofta låter rätt illa. Detta är synd för hans skådespeleri är i övrigt starkt. Min idol då? Ja, Rik Mayall har en mindre roll än vad jag hoppats och dyker inte upp förrän en stor del av musikalen passerat. Han gör absolut inte bort sig då han verkar vara medveten om sina begränsningar och snarare pratar än sjunger sina texter.

RUG140RikDVD2

Om du till skillnad från mig gillar musikaler kanske du ska ge denna en chans, men mina rekommendationer får den absolut inte. Trist story som man sett berättad för många gånger och ofta med bättre dramatik och inlevelse än vad denna musikal mäktar med.

 

About Roney Lundell

Sthlmare vars puls ökar av Anea, Bladerunner, Caol Ila, Dahlström, England, Fotboll, Gudfadern, Hammarby, iPhone, Japan, KISS, LittleBritain, MontyPython, NewYork, OldBoy, PulpFiction, Qi, Resor, Susanna, ToyStory, USA, Värme, Whisky, X-men, YoungOnes, Zzzz, Åka, Älska, Öl

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.