Jätten

Jag hör till kategorin svenskar som stundtals undrar vart nyskapandet inom svensk film har tagit vägen. Bland alldeles för långa kriminalserier, komedier om högtider och olika familjedraman verkar det finnas lite utrymme för nytänkande. En del av svaret är att rätt många av våra framgångsrika regissörer och skådespelare exporteras för att bli en del av den internationella marknaden.  Men ni som blir kvar, vad gör ni? Johannes Nyholm visar med sin film Jätten att det inte är omöjligt att göra något som går utanför ramarna för det som verkar ha blivit rutin inom svensk film, upprepning.

Efter en olycka på boulebanan står Rikards (Christian Andrén) stora dröm på spel, att få åka med sin vän Roland (Johan Kylén) till Köpenhamn och vinna nordiska mästerskapen i boule. Rikard är en autistisk och kortväxt 30-åring med en grav missbildning. Trots sina handikapp är han en hejare på boule och tillsammans med Roland bildar paret en vinnande duo. Deras drömmar om nordiska mästerskapen faller itu efter att en av Rikards föreningskamrater har kastat ett bouleklot i hans huvud. Föreningen börjar direkt att diskutera om det föreligger en säkerhetsrisk att ha en handikappad person med när de skall tävla. Medan Roland verbalt och aggressivt börjar ifrågasätta föreningens resonemang, vänder sig Rikard inåt. Han fantiserar om att få träffa sin mor och om en jätte som rör sig obehindrat fram genom karga norrländska landskap.

Filmens skådespelarensemble är härligt okänd men håller trots det en oväntat hög klass. Jätten akompenjeras av ett soundtrack bestående av visslingar, basgång och gitarrspel som för tankarna till spaghettivästern. Ett val som förstärker Rikards inre resa och skapar en känsla av fantasi och äventyr. När filmen når sin slutstation är det svårt att inte beundra resan som innehåller hållplatser kring utanförskap, att vara annorlunda men även om att övervinna hinder. Trots att filmen når sin ändstation får jag en känsla av att vi glömt att stanna på några hållplatser. Frågorna är fler än svaren, är detta ett medvetet val av Johannes Nyholm?

Regissören Johannes Nyholm låter mycket vara osagt, han förklarar inte exakt hur vi skall känna och presenterar inte riktigt vilka frågor filmen skall besvara. Det finns både en styrka och en svaghet i filmens narrativ. Styrkan är berättelsen med de tillhörande fina specialeffekterna, de vågade ansatserna och att tittarna fritt får hålla i tanketyglarna. Svagheten är att berättelsen blir en aning lidande av att filmens narrativ är svagt styrt, vem gör fel? Gör någon rätt? Vart Landar vi? Filmen skapar svåra frågor som den inte till fullo adresserar. Kanske är det för att det inte finns några helt korrekta svar? En av filmens och Nyholms stora framgångar är att filmen skapar tankar som snurrar kvar i skallen långt efter att eftertexten rullat klart. Jätten är nyskapande för svensk film och jag ser med glädje framemot regissörens framtida skapelser.

Jag hör till kategorin svenskar som stundtals undrar vart nyskapandet inom svensk film har tagit vägen. Bland alldeles för långa kriminalserier, komedier om högtider och olika familjedraman verkar det finnas lite utrymme för nytänkande. En del av svaret är att rätt många av våra framgångsrika regissörer och skådespelare exporteras för att bli en del av den internationella marknaden.  Men ni som blir kvar, vad gör ni? Johannes Nyholm visar med sin film Jätten att det inte är omöjligt att göra något som går utanför ramarna för det som verkar ha blivit rutin inom svensk film, upprepning. Efter en olycka på…

Review Overview

Betyg

70

About Fredrik Malmquist

Fredrik Malmquist

En glad planarkitekt från Ystad som numera bor i Malmö tillsammans med min norrländska fästmö Emma. Jag har intressen som musik, löpning, brädspel, stadsplanering och datorspel men framförallt så har jag ett brinnande intresse för film.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

*

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com