Järnladyn

Margaret Thatcher eller om vi skall vara noga The Right Honourable The Baroness Thatcher LG OM PC FRS (engelsmännen och deras titlar) är en av de mest mytomspunna ledarna i Storbritannien. Hon kom att förändra landet och lyfta det ur en lågkonjunktur till att återigen vara ett land som spelade roll på den internationella scenen. Järnladyn försöker både fånga personen Thatcher men även vänsterns kritik och högerns dyrkan av henne.

Filmen utspelar sig i nutiden när en äldre och förvirrad Thatcher går runt i sin lägenhet, det enda sällskap hon har är säkerhetsvakter och de skötare som tar hand om henne. Hon har svårt att acceptera sin makes död flera år tidigare och han finns ständigt närvarande vid hennes sida som ett hjärnspöke. Filmen utspelar sig i återblickar, allteftersom Thatcher hittar olika saker i sin lägenhet så får vi följa med hennes minnen till dessa olika platser.

Tyvärr blir det, som så ofta med dessa filmer, en rätt så splittrad upplevelse där vi hoppar från händelse till händelse. Metoden att låta en åldrande person se tillbaka på sitt liv har använts flitigt i filmer tidigare och jag är inget större fan av metoden. Vi stannar alldeles för länge i nutid med en förvirrad gammal dam och får aldrig riktigt komma under skinnet på vem hon var innan. Vi lär aldrig känna privatpersonen Thatcher och förstå varför hon drev sin politik som hon gjorde. Men vi får aldrig grepp på den offentliga personen Thatcher heller som var så hyllad och hatad.

Ett annat problem jag har med filmen är att den försöker få mig att gilla personen Margaret Thatcher. Jag behöver inte gilla Thatcher för att kunna njuta av filmen, snarare tvärtom, om filmen hade vågat vara mer opersonlig och ”objektiv” kanske vi hade fått en mer intressant film. Jag är mer intresserad av hur hon blev så hatad och älskad i Storbritannien än hur hon ångrar att hon inte spenderade mer tid med barnen. För det är den offentliga Thatcher som är den intressanta personen. Upploppen i Brixton, kolgruvstrejken 1984-5, Nordirland och IRA, dessa saker intresserar mig mer. Och det känns tråkigt att filmen bara snuddar vid dessa frågor. Eller hennes budgetpolitik som fick landet att resa sig igen men samtidigt slog väldigt hårt mot många fattiga invånare. Thatcher och hennes kontroversiella politik är mer intressant som film än privatpersonen.

Vad det gäller skådespelet kan man dock inte klaga. Meryl Streep gör en sådan där insats som bara hon kan göra och förkroppsligar Margaret Thatcher på ett läskigt sätt, tal, kroppsspråk ja allt sitter nästan perfekt. Alexandra Roach bör nämnas också som en ung Thatcher. Resten av skådespelarna gör också bra insatser och vi ser skådespelare som Anthony Head, Jim Broadbent, Richard E. Grant i mindre roller.

Vad det gäller denna blu-ray måste jag säga att jag är nöjd. Bilden är riktigt fin, bra färger, perfekt svärta och utsökt detaljnivå. Inga artefakter eller ”förbättringar” vad jag kunde se. Ljudet är inte mycket att klaga på heller, det håller inte med de absolut bästa filmerna men för att vara ett drama är surroundmixen väldigt tydlig och fin. Vi får även en rad kortare dokumentärer kring inspelningen av filmen.

About Pär Wirdfors

Jag har skrivit om film sedan 1999, uppväxt på Hong Kong-action och indiefilmer. Gillar det oväntade och att vaska fram guldkornen, anser att ingen film är för dålig för att inte ges en chans. Tycker om att plåga sina vänner genom att försöka förbättra deras filmsmak och få dem att släppa mainstreamfåran. Önskelistan på Amazon är till hälften bortglömda filmer från 70/80-talet och till hälften mystisk film från Asien. Utmärker sig på jobbet genom att vara levande filmlexikon.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.